Skandha 6 · Chapter 28
Narada Attains a Woman's Form
Verse 1 (devibhagavatam.6.28.1)
नारद उवाच । निशामय मुनिश्रेष्ठ गदतो मम सत्कथाम् । मायाबलं सुदुर्ज्ञेयं मुनिभिर्योगवित्तमैः
nārada uvāca | niśāmaya muniśreṣṭha gadato mama satkathām | māyābalaṁ sudurjñeyaṁ munibhiryogavittamaiḥ
Narada said: Listen, O best of sages, to this true story as I tell it — the power of maya, exceedingly hard to comprehend even by the foremost sages skilled in yoga.
Verse 2 (devibhagavatam.6.28.2)
मायया मोहितं सर्वं जगत्स्थावरजङ्गमम् । ब्रह्मादिस्तम्बपर्यन्तमजया दुर्विभाव्यया
māyayā mohitaṁ sarvaṁ jagatsthāvarajaṅgamam | brahmādistambaparyantamajayā durvibhāvyayā
By that unborn, inconceivable maya, this entire universe, moving and unmoving, is deluded — from Brahma down to the very blade of grass.
Verse 3 (devibhagavatam.6.28.3)
कदाचित्सत्यलोकाद्वै श्वेतद्वीपे मनोहरे । गतोऽहं दर्शनाकाङ्क्षी हरेरद्भुतकर्मणः
kadācitsatyalokādvai śvetadvīpe manohare | gato'haṁ darśanākāṅkṣī hareradbhutakarmaṇaḥ
Once, from Satyaloka, I went to the beautiful Shvetadvipa, desiring to see Hari, of wondrous deeds.
Verse 4 (devibhagavatam.6.28.4)
वादयन्महतीं वीणां स्वरतानविभूषिताम् । गायत्रं गायमानस्तु साम सप्तस्वरान्वितम्
vādayanmahatīṁ vīṇāṁ svaratānavibhūṣitām | gāyatraṁ gāyamānastu sāma saptasvarānvitam
Playing my great vina, adorned with sweet notes and melodies, and singing the Gayatra Sama, filled with the seven notes —
Verse 5 (devibhagavatam.6.28.5)
दृष्टो मया देवदेवश्चक्रपाणिर्गदाधरः । कौस्तुभोद्भासितोरस्को मेघश्यामश्चतुर्भुजः
dṛṣṭo mayā devadevaścakrapāṇirgadādharaḥ | kaustubhodbhāsitorasko meghaśyāmaścaturbhujaḥ
—I beheld the god of gods, discus and mace in hand, his chest radiant with the Kaustubha jewel, dark as a rain-cloud, four-armed,
Verse 6 (devibhagavatam.6.28.6)
पीताम्बरपरीधानो मुकुटाङ्गदराजितः । लक्ष्म्या सह विलासिन्या क्रीडमानो मुदा युतः
pītāmbaraparīdhāno mukuṭāṅgadarājitaḥ | lakṣmyā saha vilāsinyā krīḍamāno mudā yutaḥ
—clad in yellow garments, resplendent with crown and armlets, sporting joyfully together with playful Lakshmi.
Verse 7 (devibhagavatam.6.28.7)
वीक्ष्य मां कमला देवी गतान्तर्धानमन्तिकात् । सर्वलक्षणसम्पन्ना सर्वभूषणभूषिता
vīkṣya māṁ kamalā devī gatāntardhānamantikāt | sarvalakṣaṇasampannā sarvabhūṣaṇabhūṣitā
Seeing me, the goddess Kamala, endowed with every auspicious mark and adorned with every ornament, withdrew from his side and vanished.
Verse 8 (devibhagavatam.6.28.8)
नारीणां प्रवरा कान्ता रूपयौवनगर्विता । सुप्रिया वासुदेवस्य वरचामीकरप्रभा
nārīṇāṁ pravarā kāntā rūpayauvanagarvitā | supriyā vāsudevasya varacāmīkaraprabhā
That foremost of women, lovely, proud in her beauty and youth, the dearest beloved of Vasudeva, radiant like the finest gold —
Verse 9 (devibhagavatam.6.28.9)
अन्तर्गृहं गता दृष्ट्वा सिन्धुजां व्यञ्जनान्विताम् । मया पृष्टो देवदेवो वनमाली जगत्प्रभुः
antargṛhaṁ gatā dṛṣṭvā sindhujāṁ vyañjanānvitām | mayā pṛṣṭo devadevo vanamālī jagatprabhuḥ
—had gone into an inner chamber on seeing me. Then I asked that wearer of the forest garland, lord of the universe, god of gods, about the ocean-born goddess —
Verse 10 (devibhagavatam.6.28.10)
भगवन्देवदेवेश पद्मनाभ सुरारिहन् । कथं च मा गता दृष्ट्वा मामागच्छन्तमन्तिकात्
bhagavandevadeveśa padmanābha surārihan | kathaṁ ca mā gatā dṛṣṭvā māmāgacchantamantikāt
'O Bhagavan, lord of the gods, lotus-naveled one, slayer of the foes of the gods, why did she withdraw upon seeing me approach?'
Verse 11 (devibhagavatam.6.28.11)
नाहं विटो न वा धूर्तः तापसोऽहं जगद्गुरो । जितेन्द्रियो जितक्रोधो जितमायो जनार्दन
nāhaṁ viṭo na vā dhūrtaḥ tāpaso'haṁ jagadguro | jitendriyo jitakrodho jitamāyo janārdana
'I am neither a libertine nor a rogue — I am an ascetic, O teacher of the world; O Janardana, I have conquered my senses, my anger, and maya itself.'
Verse 12 (devibhagavatam.6.28.12)
नारद उवाच । निशम्य वचनं किञ्चिद्गर्वयुक्तं जनार्दनः । उवाच मां स्मितं कृत्वा वीणावन्मधुरां गिरम्
nārada uvāca | niśamya vacanaṁ kiñcidgarvayuktaṁ janārdanaḥ | uvāca māṁ smitaṁ kṛtvā vīṇāvanmadhurāṁ giram
Narada said: Hearing these somewhat prideful words of mine, Janardana smiled and spoke to me in a voice as sweet as the vina —
Verse 13 (devibhagavatam.6.28.13)
विष्णुरुवाच । नारदैवंविधा नीतिर्न स्थातव्यं कदाचन । पतिं विनान्यसानिध्ये कस्यचिद्योषया क्वचित्
viṣṇuruvāca | nāradaivaṁvidhā nītirna sthātavyaṁ kadācana | patiṁ vinānyasānidhye kasyacidyoṣayā kvacit
Vishnu said: 'Narada, such conduct is never to be upheld — one should never approach any woman other than one's own wife in intimate closeness.'
Verse 14 (devibhagavatam.6.28.14)
माया सुदुर्जया विद्वन् योगिभिर्जितमारुतैः । साङ्ख्यविद्भिर्निराहारैस्तापसैश्च जितेन्द्रियैः
māyā sudurjayā vidvan yogibhirjitamārutaiḥ | sāṅkhyavidbhirnirāhāraistāpasaiśca jitendriyaiḥ
'O learned one, maya is exceedingly hard to conquer — even by yogis who have mastered the breath, by knowers of Sankhya, by fasting ascetics, and by those who have conquered their senses,'
Verse 15 (devibhagavatam.6.28.15)
देवैश्च मुनिशार्दूल यत्त्वयोक्तं वचोऽधुना । जितमायोऽस्मि गीतज्ञ नैवं वाच्यं कदाचन
devaiśca muniśārdūla yattvayoktaṁ vaco'dhunā | jitamāyo'smi gītajña naivaṁ vācyaṁ kadācana
'—and even by the gods, O best of sages; what you have just now said — "I am a master of song, I have conquered maya" — should never be said, ever.'
Verse 16 (devibhagavatam.6.28.16)
नाहं शिवो न वा ब्रह्मा जेतुं तां प्रभवोऽप्यजाम् । मुनयः सनकाद्याश्च कस्त्वं केऽन्ये क्षमा जये
nāhaṁ śivo na vā brahmā jetuṁ tāṁ prabhavo'pyajām | munayaḥ sanakādyāśca kastvaṁ ke'nye kṣamā jaye
'Neither I, nor Shiva, nor Brahma is capable of conquering that unborn one; nor the sages Sanaka and the rest. Who then are you, or anyone else, to be capable of conquering her?'
Verse 17 (devibhagavatam.6.28.17)
देवदेहं नृदेहं वा तिर्यग्देहमथापि वा । बिभृयाद्यः शरीरं च स कथं तां जयेदजाम्
devadehaṁ nṛdehaṁ vā tiryagdehamathāpi vā | bibhṛyādyaḥ śarīraṁ ca sa kathaṁ tāṁ jayedajām
'Whether one bears the body of a god, a human, or even an animal — how could any embodied being conquer that unborn maya?'
Verse 18 (devibhagavatam.6.28.18)
त्रियुतस्तां कथं मायां जेतुं शक्तः पुमाम्भवेत् । वेदविद्योगविद्वापि सर्वज्ञो विजितेन्द्रियः
triyutastāṁ kathaṁ māyāṁ jetuṁ śaktaḥ pumāmbhavet | vedavidyogavidvāpi sarvajño vijitendriyaḥ
'How could a man bound by the three gunas conquer that maya — be he learned in the Vedas, versed in yoga, all-knowing, or master of his senses?'
Verse 19 (devibhagavatam.6.28.19)
कालोऽपि तस्या रूपं हि रूपहीनः स्वरूपकृत् । तद्वशे वर्तते देही विद्वान्मूर्खोऽथ मध्यमः
kālo'pi tasyā rūpaṁ hi rūpahīnaḥ svarūpakṛt | tadvaśe vartate dehī vidvānmūrkho'tha madhyamaḥ
'Even Time is but a form of hers — formless herself, she fashions forms; every embodied being, wise, foolish, or of middling understanding, remains under her sway.'
Verse 20 (devibhagavatam.6.28.20)
कालः करोति धर्मज्ञं कदाचिद्विकलं पुनः । स्वभावात्कर्मतो वापि दुर्ज्ञेयं तस्य चेष्टितम्
kālaḥ karoti dharmajñaṁ kadācidvikalaṁ punaḥ | svabhāvātkarmato vāpi durjñeyaṁ tasya ceṣṭitam
'Time now makes one a knower of dharma, and again at times renders one helpless; whether by nature or by karma, her workings are hard indeed to fathom.'
Verse 21 (devibhagavatam.6.28.21)
नारद उवाच । इत्युक्त्वा विरतो विष्णुरहं विस्मयमानसः । तमब्रवं जगन्नाथं वासुदेवं सनातनम्
nārada uvāca | ityuktvā virato viṣṇurahaṁ vismayamānasaḥ | tamabravaṁ jagannāthaṁ vāsudevaṁ sanātanam
Narada said: Having said this, Vishnu fell silent; and I, my mind filled with wonder, spoke to that eternal lord of the universe, Vasudeva —
Verse 22 (devibhagavatam.6.28.22)
रमापते कथंरूपा माया सा कीदृशी पुनः । कियद्बला क्व संस्थाना कस्याधारा वदस्व मे
ramāpate kathaṁrūpā māyā sā kīdṛśī punaḥ | kiyadbalā kva saṁsthānā kasyādhārā vadasva me
'O lord of Lakshmi, of what form is that maya, and what is she like? How great is her power, where does she abide, on what does she rest — tell me this.'
Verse 23 (devibhagavatam.6.28.23)
द्रष्टुकामोऽस्मि तां मायां दर्शयाशु महीधर । ज्ञातुमिच्छामि तां सम्यक्प्रसादं कुरु मापते
draṣṭukāmo'smi tāṁ māyāṁ darśayāśu mahīdhara | jñātumicchāmi tāṁ samyakprasādaṁ kuru māpate
'I wish to see that maya; O bearer of the earth, show her to me at once; I desire to know her fully — show me your grace, O lord of Lakshmi.'
Verse 24 (devibhagavatam.6.28.24)
विष्णुरुवाच । त्रिगुणा साखिलाधारा सर्वज्ञा सर्वसम्मता । अजेयानेकरूपा च सर्वं व्याप्य स्थिता जगत्
viṣṇuruvāca | triguṇā sākhilādhārā sarvajñā sarvasammatā | ajeyānekarūpā ca sarvaṁ vyāpya sthitā jagat
Vishnu said: 'Composed of the three gunas, the support of all things, all-knowing, esteemed by all, unconquerable, of countless forms — she abides, pervading the entire universe.'
Verse 25 (devibhagavatam.6.28.25)
दिदृक्षा यदि ते चित्ते नारदारोहणं कुरु । गरुडे मत्समेतोऽद्य गच्छावोऽन्यत्र साम्प्रतम्
didṛkṣā yadi te citte nāradārohaṇaṁ kuru | garuḍe matsameto'dya gacchāvo'nyatra sāmpratam
'Narada, if the wish to see her is in your heart, then mount Garuda; together with me, let us go elsewhere at once.'
Verse 26 (devibhagavatam.6.28.26)
दर्शयिष्यामि ते मायां दुर्जयामजितात्मभिः । दृष्ट्वा तां ब्रह्मपुत्र त्वं विषादे मा मनः कृथाः
darśayiṣyāmi te māyāṁ durjayāmajitātmabhiḥ | dṛṣṭvā tāṁ brahmaputra tvaṁ viṣāde mā manaḥ kṛthāḥ
'I shall show you that maya, unconquerable by those who have not mastered themselves; but, O son of Brahma, having seen her, do not let your mind sink into despair.'
Verse 27 (devibhagavatam.6.28.27)
इत्युक्त्वा देवदेवो मां सस्मार विनतासुतम् । स्मृतमात्रस्तु गरुडस्तदागाद्धरिसन्निधौ
ityuktvā devadevo māṁ sasmāra vinatāsutam | smṛtamātrastu garuḍastadāgāddharisannidhau
Having said this, the god of gods called Vainateya (Garuda) to mind; and the very moment he was thought of, Garuda came into Hari's presence.
Verse 28 (devibhagavatam.6.28.28)
आगतं गरुडं वीक्ष्य आरुरोह जनार्दनः । समारोप्य च मां पृष्ठे गमनाय कृतादरः
āgataṁ garuḍaṁ vīkṣya āruroha janārdanaḥ | samāropya ca māṁ pṛṣṭhe gamanāya kṛtādaraḥ
Seeing Garuda arrive, Janardana mounted him, and, seating me too on his back with care, made ready for the journey.
Verse 29 (devibhagavatam.6.28.29)
चलितो विनतापुत्रो वैकुण्ठाद्वायुवेगवान् । प्रेरितो यत्र कृष्णेन गन्तुकामेन काननम्
calito vinatāputro vaikuṇṭhādvāyuvegavān | prerito yatra kṛṣṇena gantukāmena kānanam
Vainateya set out from Vaikuntha with the speed of the wind, driven onward by Krishna, who wished to go toward a forest.
Verse 30 (devibhagavatam.6.28.30)
महावनानि दिव्यानि सरांसि सरितस्तथा । पुरग्रामाकरादींश्च खेटखर्वटगोव्रजान्
mahāvanāni divyāni sarāṁsi saritastathā | puragrāmākarādīṁśca kheṭakharvaṭagovrajān
Great and divine forests, lakes and rivers, cities, villages, mines and hamlets, small towns, and cow-pastures —
Verse 31 (devibhagavatam.6.28.31)
मुनीनामाश्रमान् रम्यान् वापीश्च सुमनोहराः । पल्वलानि विशालानि ह्रदान् पङ्कजभूषितान्
munīnāmāśramān ramyān vāpīśca sumanoharāḥ | palvalāni viśālāni hradān paṅkajabhūṣitān
—the lovely hermitages of sages, most charming step-wells, vast pools, and lakes graced with lotuses —
Verse 32 (devibhagavatam.6.28.32)
मृगाणां च वराहाणां वृन्दान्यप्यवलोक्य च । गतावावां कान्यकुब्जसमीपं गरुडासनौ
mṛgāṇāṁ ca varāhāṇāṁ vṛndānyapyavalokya ca | gatāvāvāṁ kānyakubjasamīpaṁ garuḍāsanau
—and herds of deer and boars, as well — beholding all these, we two, seated upon Garuda, arrived near Kanyakubja.
Verse 33 (devibhagavatam.6.28.33)
तत्र रम्यं सरो दिव्यं दृष्टं पङ्कजमण्डितम् । हंसकारण्डवाकीर्णं चक्रवाकोपशोभितम्
tatra ramyaṁ saro divyaṁ dṛṣṭaṁ paṅkajamaṇḍitam | haṁsakāraṇḍavākīrṇaṁ cakravākopaśobhitam
There a lovely, divine lake was seen, adorned with lotuses, teeming with swans and karandava ducks, and graced with ruddy-geese.
Verse 34 (devibhagavatam.6.28.34)
नानावर्णैः प्रफुल्लैश्च पङ्कजैरुपरञ्जितम् । शुचि मिष्टजलं भृङ्गयूथनादविराजितम्
nānāvarṇaiḥ praphullaiśca paṅkajairuparañjitam | śuci miṣṭajalaṁ bhṛṅgayūthanādavirājitam
Colored all over with lotuses of many hues, blooming fully, its water pure and sweet, resounding with the hum of swarms of bees.
Verse 35 (devibhagavatam.6.28.35)
मामाह भगवान् वीक्ष्य तडागं परमाद्भुतम् । स्पर्धकं चोदधेः क्षीरं मिष्टं वारि विशेषतः
māmāha bhagavān vīkṣya taḍāgaṁ paramādbhutam | spardhakaṁ codadheḥ kṣīraṁ miṣṭaṁ vāri viśeṣataḥ
Seeing that most wondrous lake, rivaling the Ocean of Milk, its water especially sweet, Bhagavan said to me —
Verse 36 (devibhagavatam.6.28.36)
श्रीभगवानुवाच । पश्य नारद गम्भीरं सरः सारसनादितम् । सर्वत्र पङ्कजैश्छन्नं स्वच्छनीरप्रपूरितम्
śrībhagavānuvāca | paśya nārada gambhīraṁ saraḥ sārasanāditam | sarvatra paṅkajaiśchannaṁ svacchanīraprapūritam
Sri Bhagavan said: 'Behold, Narada, this deep lake, resounding with the calls of cranes, covered everywhere with lotuses, and brimming with clear water.'
Verse 37 (devibhagavatam.6.28.37)
अत्र स्नात्वा गमिष्यावः कान्यकुब्जं पुरोत्तमम् । इत्युक्त्वा गरुडादाशु मामुत्तार्य व्यतारयत्
atra snātvā gamiṣyāvaḥ kānyakubjaṁ purottamam | ityuktvā garuḍādāśu māmuttārya vyatārayat
'Let us bathe here, and then go on to Kanyakubja, that finest of cities.' Having said this, he quickly had me climb down from Garuda.
Verse 38 (devibhagavatam.6.28.38)
विहस्य भगवांस्तत्र जग्राह मम तर्जनीम् । स्तुवन्सरोवरं भूयस्तीरे मामनयत्प्रभुः
vihasya bhagavāṁstatra jagrāha mama tarjanīm | stuvansarovaraṁ bhūyastīre māmanayatprabhuḥ
Laughing, Bhagavan took hold of my forefinger there; praising the lake once more, that lord led me to its bank.
Verse 39 (devibhagavatam.6.28.39)
विश्रम्य तटभागे तु स्निग्धच्छाये मनोहरे । मामुवाच मुने स्नानं कुरु त्वं विमले जले
viśramya taṭabhāge tu snigdhacchāye manohare | māmuvāca mune snānaṁ kuru tvaṁ vimale jale
Resting on that cool, pleasant, shaded stretch of the bank, he said to me: 'O sage, bathe now in this clear water.'
Verse 40 (devibhagavatam.6.28.40)
पश्चादहं करिष्यामि तडागेऽस्मिन्सुपावने । साधूनामिव चेतांसि जलानि निर्मलानि च
paścādahaṁ kariṣyāmi taḍāge'sminsupāvane | sādhūnāmiva cetāṁsi jalāni nirmalāni ca
'Afterward I too shall bathe in this most purifying lake, its waters as spotless as the minds of the virtuous,'
Verse 41 (devibhagavatam.6.28.41)
सुरभीणि परागैस्तु पङ्कजानां विशेषतः । इत्युक्तोऽहं भगवता मुक्त्वा वीणां मृगाजिनम्
surabhīṇi parāgaistu paṅkajānāṁ viśeṣataḥ | ityukto'haṁ bhagavatā muktvā vīṇāṁ mṛgājinam
'—and fragrant, above all, with the pollen of the lotuses.' So addressed by Bhagavan, I set aside my vina and my deerskin,
Verse 42 (devibhagavatam.6.28.42)
स्नानाय कृतधीस्तीरे गतः प्रेमसमन्वितः । पादौप्रक्षाल्य हस्तौच शिखां बद्ध्वा कुशग्रहम्
snānāya kṛtadhīstīre gataḥ premasamanvitaḥ | pādauprakṣālya hastauca śikhāṁ baddhvā kuśagraham
—and, resolved on bathing, went to the bank with affection, washed my feet and hands, tied up my topknot, and took kusha grass in hand,
Verse 43 (devibhagavatam.6.28.43)
कृत्वाऽऽचम्य शुचिस्तोये स्नातवानस्मि तज्जले । यदा तस्मिज्जले रम्ये स्नातोऽहं पश्यतो हरेः
kṛtvā''camya śucistoye snātavānasmi tajjale | yadā tasmijjale ramye snāto'haṁ paśyato hareḥ
—sipped water for purification, and, made pure, bathed in that water. And as I bathed in that lovely water, in full view of Hari —
Verse 44 (devibhagavatam.6.28.44)
विहाय पौरुषं रूपं प्राप्तः स्त्रीत्वमनुत्तमम् । हरिर्गृहीत्वा वीणां मे तथा कृष्णाजिनं शुभम्
vihāya pauruṣaṁ rūpaṁ prāptaḥ strītvamanuttamam | harirgṛhītvā vīṇāṁ me tathā kṛṣṇājinaṁ śubham
—I lost my masculine form and took on peerless womanhood. And Hari, taking up my vina and my fine black-deer hide,
Verse 45 (devibhagavatam.6.28.45)
आरुह्य गरुडं तूर्णं जगाम स्वगृहं क्षणात् । ततोऽहं स्त्रीत्वमापन्नश्चारुभूषणभूषितः
āruhya garuḍaṁ tūrṇaṁ jagāma svagṛhaṁ kṣaṇāt | tato'haṁ strītvamāpannaścārubhūṣaṇabhūṣitaḥ
—mounted Garuda at once and, in an instant, departed for his own abode. Then I, having become a woman, found myself adorned with lovely ornaments,
Verse 46 (devibhagavatam.6.28.46)
तत्क्षणान्मनसो जाता पूर्वदेहस्य विस्मृतिः । विस्मृतोऽसौ जगन्नाथो महती विस्मृता पुनः
tatkṣaṇānmanaso jātā pūrvadehasya vismṛtiḥ | vismṛto'sau jagannātho mahatī vismṛtā punaḥ
—and at that very instant, forgetfulness of my former body arose in my mind; that Lord of the universe too was forgotten, and a great oblivion overtook me once more.
Verse 47 (devibhagavatam.6.28.47)
सम्प्राप्य मोहिनीरूपं तडागान्निर्गतो बहिः । अपश्यं नलिनीजुष्टं सरस्तद्विमलोदकम्
samprāpya mohinīrūpaṁ taḍāgānnirgato bahiḥ | apaśyaṁ nalinījuṣṭaṁ sarastadvimalodakam
Having taken on that enchanting form, I came out of the lake and gazed at that same clear-watered, lotus-filled lake.
Verse 48 (devibhagavatam.6.28.48)
किमेतदिति मनसाकरवं विस्मयं मुहुः । एवं चिन्तयमानस्य नारीरूपधरस्य मे
kimetaditi manasākaravaṁ vismayaṁ muhuḥ | evaṁ cintayamānasya nārīrūpadharasya me
'What is this?' — astonishment rose in my mind again and again. As I, now bearing a woman's form, sat pondering thus,
Verse 49 (devibhagavatam.6.28.49)
सहसा दृक्पथं प्राप्तस्तत्र तालध्वजो नृपः । गजाश्वरथवृन्दैश्च संवृतो रथसंस्थितः
sahasā dṛkpathaṁ prāptastatra tāladhvajo nṛpaḥ | gajāśvarathavṛndaiśca saṁvṛto rathasaṁsthitaḥ
—suddenly a king bearing the emblem of a palm tree on his banner came into my sight, surrounded by throngs of elephants, horses, and chariots, seated upon his own chariot.
Verse 50 (devibhagavatam.6.28.50)
युवा भूषणसंवीतो देहवानिव मन्मथः । वीक्ष्य मां भूपतिस्तत्र दिव्यभूषणभूषिताम्
yuvā bhūṣaṇasaṁvīto dehavāniva manmathaḥ | vīkṣya māṁ bhūpatistatra divyabhūṣaṇabhūṣitām
Young, decked in ornaments, as though Kama himself embodied. Seeing me there, adorned with divine ornaments, that king —
Verse 51 (devibhagavatam.6.28.51)
राकाचन्द्रमुखीं योषां विस्मयं परमं गतः । पप्रच्छ कासि कल्याणि कस्य पुत्री सुरस्य वा
rākācandramukhīṁ yoṣāṁ vismayaṁ paramaṁ gataḥ | papraccha kāsi kalyāṇi kasya putrī surasya vā
—a woman with a face like the full moon, was seized with the greatest wonder, and began to ask: 'Who are you, auspicious one? Whose daughter — a god's,'
Verse 52 (devibhagavatam.6.28.52)
मानुषस्य च वा कान्ते गन्धर्वस्योरगस्य च । एकाकिनी कथं बाला रूपयौवनभूषिता
mānuṣasya ca vā kānte gandharvasyoragasya ca | ekākinī kathaṁ bālā rūpayauvanabhūṣitā
'—or a human's, my dear, or a Gandharva's, or a Naga's? How is it that a maiden adorned with such beauty and youth is here all alone?'
Verse 53 (devibhagavatam.6.28.53)
विवाहिताथ कन्या वा सत्यं वद सुलोचने । किं पश्यसि सुकेशान्ते तडागेऽस्मिन्सुमध्यमे
vivāhitātha kanyā vā satyaṁ vada sulocane | kiṁ paśyasi sukeśānte taḍāge'sminsumadhyame
'Are you married, or still unwed? Tell me truly, O fair-eyed one; O lovely-haired one, what are you looking for at this lake, O slender one?'
Verse 54 (devibhagavatam.6.28.54)
चिकीर्षितं पिकालापे ब्रूहि मन्मथमोहिनि । भुङ्क्षव भोगान्मरालाक्षि मया सह कृशोदरि । वाञ्छितान्मनसा नूनं कृत्वा मां पतिमुत्तमम्
cikīrṣitaṁ pikālāpe brūhi manmathamohini | bhuṅkṣava bhogānmarālākṣi mayā saha kṛśodari | vāñchitānmanasā nūnaṁ kṛtvā māṁ patimuttamam
'Tell me your wish, O cuckoo-voiced one, who could bewilder Kama himself; O swan-eyed, slender-waisted one, share pleasures with me — surely accept me as the very husband your heart desires.'