Uttara Khanda · Chapter 102
Jalandhara's Deception of Parvati
Verse 1 (padma.6.102.1)
नारद उवाच । पतितं वीरभद्रं तु दृंष्ट्वा रुद्रगणा भयात् । आगतास्ते रणं हित्वा क्रोशमाना महेश्वरम्
nārada uvāca patitaṁ vīrabhadraṁ tu dṛṁṣṭvā rudragaṇā bhayāt āgatāste raṇaṁ hitvā krośamānā maheśvaram
Narada said: Seeing Virabhadra fallen, Rudra's attendants, in fear, abandoned the battle and came there, calling out to Maheshvara.
Verse 2 (padma.6.102.2)
अथ कोलाहलं श्रुत्वा गणानां चंद्रशेखरः
atha kolāhalaṁ śrutvā gaṇānāṁ caṁdraśekharaḥ
Then, hearing the clamor of his attendants, Chandrashekhara (Shiva) —
Verse 3 (padma.6.102.3)
अभ्ययाद्वृषमारूढः संग्रामं प्रहसन्निव । रुद्रमायां तमालोक्य सिंहनादैर्गणाः पुनः
abhyayādvṛṣamārūḍhaḥ saṁgrāmaṁ prahasanniva rudramāyāṁ tamālokya siṁhanādairgaṇāḥ punaḥ
— mounted on his bull, as if laughing, advanced toward the battlefield. Seeing Rudra approaching, the Ganas again roared like lions.
Verse 4 (padma.6.102.4)
निवृत्ताः संगरे दैत्यान्निजघ्नुः शरवृष्टिभिः । दैत्याश्च भीषणं रुद्रं दृष्ट्वा सर्वे विदुद्रुवुः
nivṛttāḥ saṁgare daityānnijaghnuḥ śaravṛṣṭibhiḥ daityāśca bhīṣaṇaṁ rudraṁ dṛṣṭvā sarve vidudruvuḥ
They, returning to the battle, began striking down the demons with showers of arrows. The demons too, seeing the terrible Rudra, all fled.
Verse 5 (padma.6.102.5)
कार्त्तिकव्रतिनं दृष्ट्वा पातकानीव तद्भयात् । अथ जालंधरो दैत्यान्विद्रुतान्प्रेक्ष्य संगरे
kārttikavratinaṁ dṛṣṭvā pātakānīva tadbhayāt atha jālaṁdharo daityānvidrutānprekṣya saṁgare
— just as sins flee in fear at the sight of a Kartika vow-keeper. Then Jalandhara, seeing his demons fleeing in battle —
Verse 6 (padma.6.102.6)
रोषादधावच्चंडीशं मुंचन्बाणान्सहस्रशः । शुंभो निशुंभोऽश्वमुखः कालनेमिर्बलाहकः
roṣādadhāvaccaṁḍīśaṁ muṁcanbāṇānsahasraśaḥ śuṁbho niśuṁbho'śvamukhaḥ kālanemirbalāhakaḥ
— rushed at Chandisha (Shiva) in fury, releasing thousands of arrows. Shumbha, Nishumbha, Ashvamukha, Kalanemi, Balahaka —
Verse 7 (padma.6.102.7)
खड्गरोमा प्रचंडश्च घस्मरश्च शिवं ययुः । बाणांधकारसंच्छन्नं दृष्ट्वा गणबलं शिवः
khaḍgaromā pracaṁḍaśca ghasmaraśca śivaṁ yayuḥ bāṇāṁdhakārasaṁcchannaṁ dṛṣṭvā gaṇabalaṁ śivaḥ
— Khadgaroma, Prachanda, and Ghasmara — all these advanced toward Shiva. Seeing the army of his attendants covered in a darkness of arrows, Shiva —
Verse 8 (padma.6.102.8)
तद्बाणजालं विच्छिद्य स्वबाणैरावृणोन्नभः । दैत्यांश्च बाणवात्याभिः पीडितानकरोत्तदा
tadbāṇajālaṁ vicchidya svabāṇairāvṛṇonnabhaḥ daityāṁśca bāṇavātyābhiḥ pīḍitānakarottadā
— cut through that net of arrows and filled the sky with his own arrows, and thus afflicted the demons with a whirlwind of arrows.
Verse 9 (padma.6.102.9)
प्रचंडजालबाणौघैरपातयत भूतले । खड्गरोम्णः शिरः कोपात्तथा परशुनाच्छिनत्
pracaṁḍajālabāṇaughairapātayata bhūtale khaḍgaromṇaḥ śiraḥ kopāttathā paraśunācchinat
He felled Prachanda to the ground with a network of arrows. He also, in fury, severed Khadgaroma's head with his axe.
Verse 10 (padma.6.102.10)
बलाहकस्य च शिरः खंट्वागेनाकरोद्द्विधा । बद्ध्वा च घस्मरं दैत्यं पाशेनाभ्यहनाद्भुवि
balāhakasya ca śiraḥ khaṁṭvāgenākaroddvidhā baddhvā ca ghasmaraṁ daityaṁ pāśenābhyahanādbhuvi
He split Balahaka's head into two with his khatvanga. Binding the demon Ghasmara with his noose, he threw him down to the ground.
Verse 11 (padma.6.102.11)
वृषभेण हताः केचित्केचिद्बाणैर्निराकृताः । न शेकुरसुराः स्थातुं गजाः सिंहार्दिता यथा
vṛṣabheṇa hatāḥ kecitkecidbāṇairnirākṛtāḥ na śekurasurāḥ sthātuṁ gajāḥ siṁhārditā yathā
Some were slain by his bull, others driven off by arrows. The demons could not remain standing, just as elephants harried by a lion cannot stand their ground.
Verse 12 (padma.6.102.12)
ततः कोपपरीतात्मा वेगाद्रुद्रं जलंधरः । आह्वयामास समरे तीव्राशनिसमस्वनः
tataḥ kopaparītātmā vegādrudraṁ jalaṁdharaḥ āhvayāmāsa samare tīvrāśanisamasvanaḥ
Then Jalandhara, his mind filled with rage, swiftly challenged Rudra to battle, his voice like the sharp crash of a thunderbolt.
Verse 13 (padma.6.102.13)
जलंधर उवाच । युध्यस्वाद्य मया सार्द्धं किमेभिर्निहितैस्तव । यच्च किंचिद्बलं तेऽस्ति तद्दर्शय जटाधर
jalaṁdhara uvāca yudhyasvādya mayā sārddhaṁ kimebhirnihitaistava yacca kiṁcidbalaṁ te'sti taddarśaya jaṭādhara
Jalandhara said: 'Fight with me today. What good are these slain ones of yours? O matted-locked one, show me whatever strength you have.'
Verse 14 (padma.6.102.14)
नारद उवाच। इत्युक्त्वा बाणसप्तत्या जघान वृषभध्वजम् । तानप्राप्तान्शितैर्बाणैश्चिच्छेद प्रहसन्निव
nārada uvāca ityuktvā bāṇasaptatyā jaghāna vṛṣabhadhvajam tānaprāptānśitairbāṇaiściccheda prahasanniva
Narada said: Having said this, he struck the bull-bannered one (Shiva) with seventy arrows. Shiva, as if laughing, cut them all down with sharp arrows before they could reach him.
Verse 15 (padma.6.102.15)
ततो हयान्ध्वजं छत्रं धनुश्चिच्छेद सप्तभिः । सच्छिन्नधन्वा विरथो गदामादाय वीर्यवान्
tato hayāndhvajaṁ chatraṁ dhanuściccheda saptabhiḥ sacchinnadhanvā viratho gadāmādāya vīryavān
Then, with seven arrows, he cut down his horses, banner, umbrella, and bow. His bow shattered and chariotless, that mighty one, taking up his mace —
Verse 16 (padma.6.102.16)
अभ्यधावच्छिवस्तावद्गदाबाणैर्द्विधाकरोत् । तथापि मुष्टिमुद्यम्य ययौ रुद्रजिघांसया
abhyadhāvacchivastāvadgadābāṇairdvidhākarot tathāpi muṣṭimudyamya yayau rudrajighāṁsayā
— rushed toward Shiva. Shiva, with his arrows, split that mace too into two pieces. Even so, raising his fist, he advanced with the desire to kill Rudra.
Verse 17 (padma.6.102.17)
तावच्छिवेन बाणौघैः क्रोशमात्रमपाकृतः । ततो जालंधरो दैत्यो मत्वा रुद्रं बलाधिकम्
tāvacchivena bāṇaughaiḥ krośamātramapākṛtaḥ tato jālaṁdharo daityo matvā rudraṁ balādhikam
Then Shiva, with a barrage of arrows, drove him back a full league. Then the demon Jalandhara, judging Rudra to be the stronger —
Verse 18 (padma.6.102.18)
ससर्ज मायां गांधर्वीमद्भुतां रुद्रमोहिनीम् । ततो जगुश्च ननृतुर्गंधर्वाप्सरसांगणाः
sasarja māyāṁ gāṁdharvīmadbhutāṁ rudramohinīm tato jaguśca nanṛturgaṁdharvāpsarasāṁgaṇāḥ
— created a wondrous gandharva-illusion designed to bewitch Rudra. Then troops of gandharvas and apsarases began to sing and dance.
Verse 19 (padma.6.102.19)
तालवेणुमृदंगांश्च वादयंतः परस्परम् । तं दृष्ट्वा महदाश्चर्यं रुद्रो नादविमोहितः
tālaveṇumṛdaṁgāṁśca vādayaṁtaḥ parasparam taṁ dṛṣṭvā mahadāścaryaṁ rudro nādavimohitaḥ
Playing cymbals, flutes, and drums, they performed together. Seeing this great wonder, Rudra became bewildered by that sound.
Verse 20 (padma.6.102.20)
पतितान्यपि शस्त्राणि करेभ्यो न विवेद सः । एकाग्रभूतमालोक्यरुद्रं दैत्यो जलंधरः
patitānyapi śastrāṇi karebhyo na viveda saḥ ekāgrabhūtamālokyarudraṁ daityo jalaṁdharaḥ
The weapons fell from his hands, yet he did not even notice it. Seeing Rudra thus rapt in this way, the demon Jalandhara —
Verse 21 (padma.6.102.21)
कामार्त्तः सञ्जगामाशु यत्र गौरी स्थिताभवत् । युद्धे शुंभनिशुंभाख्यौ स्थापयित्वा महाबलौ
kāmārttaḥ sañjagāmāśu yatra gaurī sthitābhavat yuddhe śuṁbhaniśuṁbhākhyau sthāpayitvā mahābalau
— overcome with lust, having stationed the two mighty ones named Shumbha and Nishumbha in the battle, swiftly went to where Gauri was seated.
Verse 22 (padma.6.102.22)
दशदोर्दंडपंचास्यस्त्रिनेत्रश्च जटाधरः । महावृषभमारूढः स बभूव जलंधरः
daśadordaṁḍapaṁcāsyastrinetraśca jaṭādharaḥ mahāvṛṣabhamārūḍhaḥ sa babhūva jalaṁdharaḥ
With ten arms, five faces, three eyes, and matted locks — Jalandhara, taking on the guise of Shiva himself, mounted a great bull.
Verse 23 (padma.6.102.23)
अथ रुद्रं समायांतमालोक्य भववल्लभा । अभ्याययौ सखीमध्यात्तद्दर्शनपथेऽभवत्
atha rudraṁ samāyāṁtamālokya bhavavallabhā abhyāyayau sakhīmadhyāttaddarśanapathe'bhavat
Then, seeing what appeared to be Rudra approaching, Bhava's beloved (Parvati) rose from among her companions and came into his line of sight.
Verse 24 (padma.6.102.24)
यावद्ददर्श चार्वगीं पार्वतीं दनुजेश्वरः । तावत्स वीर्यं मुमुचे जडांगश्चाभवत्तदा
yāvaddadarśa cārvagīṁ pārvatīṁ danujeśvaraḥ tāvatsa vīryaṁ mumuce jaḍāṁgaścābhavattadā
The very instant that lord of demons beheld the lovely-limbed Parvati, he discharged his seed, and his body became numb and paralyzed.
Verse 25 (padma.6.102.25)
अथ ज्ञात्वा तदा गौरी दानवं भयविह्वला । जगामांतर्हिता तावत्सा तदोत्तरमानसम्
atha jñātvā tadā gaurī dānavaṁ bhayavihvalā jagāmāṁtarhitā tāvatsā tadottaramānasam
Then, recognizing that demon, Gauri, overwhelmed with fear, vanished from that spot and went to Lake Manasa in the north.
Verse 26 (padma.6.102.26)
तामदृष्ट्वा तदा दैत्यः क्षणाद्विद्युल्लतामिव । जवेनायात्पुनर्युद्धं यत्र देवो वृषध्वजः
tāmadṛṣṭvā tadā daityaḥ kṣaṇādvidyullatāmiva javenāyātpunaryuddhaṁ yatra devo vṛṣadhvajaḥ
Failing to find her, vanishing like a flash of lightning in an instant, that demon swiftly returned again to the battle where the bull-bannered god was.
Verse 27 (padma.6.102.27)
पार्वत्यपि महाविष्णुं सस्मार मनसा तदा । तावद्ददर्श तं देवी सोपविष्टं समीपगम्
pārvatyapi mahāviṣṇuṁ sasmāra manasā tadā tāvaddadarśa taṁ devī sopaviṣṭaṁ samīpagam
Parvati too, in her mind, called upon the great Vishnu. At that very moment, the goddess saw him seated close beside her.
Verse 28 (padma.6.102.28)
पार्वत्युवाच। विष्णो जलंधरो दैत्यः कृतवान्परमाद्भुतम् । तत्किं न विदितं तेऽस्ति चेष्टितं तस्य दुर्मतेः
pārvatyuvāca viṣṇo jalaṁdharo daityaḥ kṛtavānparamādbhutam tatkiṁ na viditaṁ te'sti ceṣṭitaṁ tasya durmateḥ
Parvati said: 'O Vishnu, the demon Jalandhara has done something most extraordinary. Do you not know of this deed of that ill-minded one?'
Verse 29 (padma.6.102.29)
श्रीभगवानुवाच । तेनैव दर्शितः पंथा वयमप्यन्वयामहे । नान्यथा स भवेद्वध्यः पातिव्रत्यात्सुरक्षितः
śrībhagavānuvāca tenaiva darśitaḥ paṁthā vayamapyanvayāmahe nānyathā sa bhavedvadhyaḥ pātivratyātsurakṣitaḥ
The Blessed Lord said: 'We too shall follow the very path that he himself has shown. Otherwise, protected as he is by his wife's chastity, he cannot be slain.'
Verse 30 (padma.6.102.30)
नारद उवाच । जगाम विष्णुरित्युक्त्वा पुनर्जालंधरं पुरम् । अथ रुद्रश्च गंधर्वानुगतः संगरे स्थितः
nārada uvāca jagāma viṣṇurityuktvā punarjālaṁdharaṁ puram atha rudraśca gaṁdharvānugataḥ saṁgare sthitaḥ
Narada said: Having said this, Vishnu again went to the city named Jalandhara. Meanwhile, Rudra remained on the battlefield, still overcome by the gandharva illusion.
Verse 31 (padma.6.102.31)
अंतर्द्धानगतां मायां दृष्ट्वा तु बुबुधे तदा । ततः शिवो विस्मितमानसः पुनर्जगाम युद्धाय जलंधरं रुषा
aṁtarddhānagatāṁ māyāṁ dṛṣṭvā tu bubudhe tadā tataḥ śivo vismitamānasaḥ punarjagāma yuddhāya jalaṁdharaṁ ruṣā
Seeing that illusion vanish, he then became aware of what had happened. Then Shiva, his mind astonished, in fury went once more to do battle with Jalandhara.
Verse 32 (padma.6.102.32)
स चापि दैत्यः पुनरागतं शिवं दृष्ट्वा शरौघैः समवाकिरद्रणे
sa cāpi daityaḥ punarāgataṁ śivaṁ dṛṣṭvā śaraughaiḥ samavākiradraṇe
And that demon too, seeing Shiva return once more, covered him in the battlefield with a hail of arrows.