Skip to main content

Yuddha Kanda · Sarga 91

The News of Indrajit's Fall

Sarga 90All sargasSarga 92

Shloka 1 (yuddha.91.1)

रुधिरक्लिन्नगात्रस्तु लक्ष्मणः शुभलक्षणः। बभूव हृष्टस्तं हत्वा शक्रजेतारमाहवे ॥ 91.1 ॥

rudhiraklinnagātrastu lakṣmaṇaḥ śubhalakṣaṇaḥ| babhūva hṛṣṭastaṃ hatvā śakrajetāramāhave || 91.1 ||

Lakshmana, of auspicious marks, his limbs drenched in blood, was filled with joy at having slain in battle that conqueror of Indra.

Shloka 2 (yuddha.91.2)

ततः स जाम्बवन्तं च हनूमन्तं च वीर्यवान्। संनिपत्य महातेजास्तांश्च सर्वान् वनौकसः ॥ 91.2 ॥

tataḥ sa jāmbavantaṃ ca hanūmantaṃ ca vīryavān| saṃnipatya mahātejāstāṃśca sarvān vanaukasaḥ || 91.2 ||

Then that valiant, resplendent Lakshmana, having gone to Jambavan, Hanuman, and all those dwellers of the forest,

Shloka 3 (yuddha.91.3)

आजगाम ततः शीघ्रं यत्र सुग्रीवराघवौ। विभीषणमवष्टभ्य हनूमन्तं च लक्ष्मणः ॥ 91.3 ॥

ājagāma tataḥ śīghraṃ yatra sugrīvarāghavau| vibhīṣaṇamavaṣṭabhya hanūmantaṃ ca lakṣmaṇaḥ || 91.3 ||

quickly made his way, leaning for support upon Vibhishana and Hanuman, to where Sugriva and Rama were.

Shloka 4 (yuddha.91.4)

ततो राममभिक्रम्य सौमित्रिरभिवाद्य च। तस्थौ भ्रातृसमीपस्थः शक्रस्येन्द्रानुजो यथा ॥ 91.4 ॥

tato rāmamabhikramya saumitrirabhivādya ca| tasthau bhrātṛsamīpasthaḥ śakrasyendrānujo yathā || 91.4 ||

Then, approaching Rama and offering him salutation, Saumitri stood close by his brother, as Indra's younger brother stands beside Indra.

Shloka 5 (yuddha.91.5)

निष्ठनन्निव चागत्य राघवाय महात्मने। आचचक्षे तदा वीरो घोरमिन्द्रजितो वधम् ॥ 91.5 ॥

niṣṭhananniva cāgatya rāghavāya mahātmane| ācacakṣe tadā vīro ghoramindrajito vadham || 91.5 ||

Arriving there almost murmuring with exhaustion, the hero then related to the great-souled Raghava the terrible slaying of Indrajit.

Shloka 6 (yuddha.91.6)

रावणेस्तु शिरश्छिन्नं लक्ष्मणेन महात्मना। न्यवेदयत रामाय तदा हृष्टो विभीषणः ॥ 91.6 ॥

rāvaṇestu śiraśchinnaṃ lakṣmaṇena mahātmanā| nyavedayata rāmāya tadā hṛṣṭo vibhīṣaṇaḥ || 91.6 ||

Then the joyful Vibhishana informed Rama that the head of Ravani, Ravana's son, had been severed by the great-souled Lakshmana.

Shloka 7 (yuddha.91.7)

श्रुत्वैव तु महावीर्यो लक्ष्मणेनेन्द्रजिद्वधम्। प्रहर्षमतुलं लेभे वाक्यं चेदमुवाच ह ॥ 91.7 ॥

śrutvaiva tu mahāvīryo lakṣmaṇenendrajidvadham| praharṣamatulaṃ lebhe vākyaṃ cedamuvāca ha || 91.7 ||

The mighty Rama, on hearing of Indrajit's death at Lakshmana's hands, was filled with matchless joy and spoke these words:

Shloka 8 (yuddha.91.8)

साधु लक्ष्मण तुष्टोऽस्मि कर्म चासुकरं कृतम्। रावणेर्हि विनाशेन जितमित्युपधारय ॥ 91.8 ॥

sādhu lakṣmaṇa tuṣṭo'smi karma cāsukaraṃ kṛtam| rāvaṇerhi vināśena jitamityupadhāraya || 91.8 ||

"Well done, Lakshmana! I am delighted; a most difficult feat has been achieved. Know that with Ravani's destruction, the victory is already ours."

Shloka 9 (yuddha.91.9)

स तं शिरस्युपाघ्राय लक्ष्मणं कीर्तिवर्धनम्। लज्जमानं बलात्स्नेहादङ्कमारोप्य वीर्यवान् ॥ 91.9 ॥

sa taṃ śirasyupāghrāya lakṣmaṇaṃ kīrtivardhanam| lajjamānaṃ balātsnehādaṅkamāropya vīryavān || 91.9 ||

Then that valiant Rama, smelling the head of Lakshmana, whose fame had grown and who was abashed at the praise, drew him forcibly onto his lap out of affection,

Shloka 10 (yuddha.91.10)

उपवेश्य तमुत्सङ्गे परिष्वज्यावपीडितम्। भ्रातरं लक्ष्मणं स्निग्धं पुनः पुनरुदैक्षत ॥ 91.10 ॥

upaveśya tamutsaṅge pariṣvajyāvapīḍitam| bhrātaraṃ lakṣmaṇaṃ snigdhaṃ punaḥ punarudaikṣata || 91.10 ||

and having seated his wounded brother Lakshmana in his lap and embraced him, gazed upon him again and again with tender affection.

Shloka 11 (yuddha.91.11)

शल्यसंपीडितं शस्तं निःश्वसन्तं तु लक्ष्मणम्। रामस्तु दुःखसंतप्तं तं तु निःश्वासपीडितम् ॥ 91.11 ॥

śalyasaṃpīḍitaṃ śastaṃ niḥśvasantaṃ tu lakṣmaṇam| rāmastu duḥkhasaṃtaptaṃ taṃ tu niḥśvāsapīḍitam || 91.11 ||

That Lakshmana, tormented by embedded arrow-shafts, wounded and breathing hard, was deep in distress, oppressed by his heaving breath;

Shloka 12 (yuddha.91.12)

मूर्ध्नि चैनमुपाघ्राय भूयः संस्पृश्य च त्वरन्। उवाच लक्ष्मणं वाक्यमाश्वास्य पुरुषर्षभः ॥ 91.12 ॥

mūrdhni cainamupāghrāya bhūyaḥ saṃspṛśya ca tvaran| uvāca lakṣmaṇaṃ vākyamāśvāsya puruṣarṣabhaḥ || 91.12 ||

smelling his head once more and hastily stroking him, Rama, the foremost of men, spoke to Lakshmana these consoling words:

Shloka 13 (yuddha.91.13)

कृतं परमकल्याणं कर्म दुष्करकारिणा। अद्य मन्ये हते पुत्रे रावणम् निहतं युधि ॥ 91.13 ॥

kṛtaṃ paramakalyāṇaṃ karma duṣkarakāriṇā| adya manye hate putre rāvaṇam nihataṃ yudhi || 91.13 ||

"A supremely auspicious deed has been done by you, the doer of hard things. Now that his son is slain, I deem Ravana himself as good as slain in battle."

Shloka 14 (yuddha.91.14)

अद्याहं विजयी शत्रौ हते तस्मिन् दुरात्मनि। रावणस्य नृशंसस्य दिष्ट्या वीर त्वया रणे ॥ 91.14 ॥

adyāhaṃ vijayī śatrau hate tasmin durātmani| rāvaṇasya nṛśaṃsasya diṣṭyā vīra tvayā raṇe || 91.14 ||

"Today I am victorious, that vile enemy having been slain. O hero, fortunately in battle by you—"

Shloka 15 (yuddha.91.15)

चिन्नो हि दक्षिणो बाहुः स हि तस्य व्यपाश्रयः। विभीषणहनूमद्भ्यां कृतं कर्म महद्रणे ॥ 91.15 ॥

cinno hi dakṣiṇo bāhuḥ sa hi tasya vyapāśrayaḥ| vibhīṣaṇahanūmadbhyāṃ kṛtaṃ karma mahadraṇe || 91.15 ||

the right arm of that cruel Ravana has indeed been severed, for that son was his very support. A great feat too was accomplished in this mighty battle by Vibhishana and Hanuman."

Shloka 16 (yuddha.91.16)

अहोरात्रैस्त्रिभिर्वीरः कथंचिद्विनिपातितः। निरमित्रः कृतोऽस्म्यद्य निर्यास्यति हि रावणः ॥ 91.16 ॥

ahorātraistribhirvīraḥ kathaṃcidvinipātitaḥ| niramitraḥ kṛto'smyadya niryāsyati hi rāvaṇaḥ || 91.16 ||

"Over the course of three days and nights, that hero was somehow brought down. Today I have been rid of an enemy—but Ravana will surely march forth now."

Shloka 17 (yuddha.91.17)

बलव्यूहेन महता निर्यास्यति हि रावणः। बलव्यूहेन महता श्रुत्वा पुत्रं निपातितम् ॥ 91.17 ॥

balavyūhena mahatā niryāsyati hi rāvaṇaḥ| balavyūhena mahatā śrutvā putraṃ nipātitam || 91.17 ||

"With a mighty array of forces will Ravana march out—yes, with a mighty army, the moment he hears that his son has fallen."

Shloka 18 (yuddha.91.18)

तं पुत्रवधसन्तप्तं निर्यान्तं राक्षसाधिपम्। बलेनावृत्य महता निहनिष्यामि दुर्जयम् ॥ 91.18 ॥

taṃ putravadhasantaptaṃ niryāntaṃ rākṣasādhipam| balenāvṛtya mahatā nihaniṣyāmi durjayam || 91.18 ||

"That lord of rakshasas, tormented by his son's death and marching out, though hard to conquer, I shall surround with a great force and slay."

Shloka 19 (yuddha.91.19)

त्वया लक्ष्मण नाथेन सीता च पृथिवी च मे। न दुष्प्रापा हते तस्मिन् शक्रजेतरि चाहवे ॥ 91.19 ॥

tvayā lakṣmaṇa nāthena sītā ca pṛthivī ca me| na duṣprāpā hate tasmin śakrajetari cāhave || 91.19 ||

"O Lakshmana, with you as my protector, now that this conqueror of Indra has been slain in battle, neither Sita nor the earth is beyond my reach."

Shloka 20 (yuddha.91.20)

स तं भ्रातरमाश्वास्य परिष्वज्य च राघवः। रामः सुषेणं मुदितः समाभाष्येदमब्रवीत् ॥ 91.20 ॥

sa taṃ bhrātaramāśvāsya pariṣvajya ca rāghavaḥ| rāmaḥ suṣeṇaṃ muditaḥ samābhāṣyedamabravīt || 91.20 ||

Having thus consoled and embraced his brother, Raghava, now joyful, called out to Sushena and spoke these words:

Shloka 21 (yuddha.91.21)

सशल्योऽयं महाप्राज्ञः सौमित्रिर्मित्रवत्सलः। यथा भवति सुस्वस्थस्तथा त्वं समुपाचर ॥ 91.21 ॥

saśalyo'yaṃ mahāprājñaḥ saumitrirmitravatsalaḥ| yathā bhavati susvasthastathā tvaṃ samupācara || 91.21 ||

"O highly wise one, this Saumitri, so devoted to his friends, still bears arrow-shafts in his body—attend to him so that he may be restored to full health."

Shloka 22 (yuddha.91.22)

विशल्यः क्रियतां क्षिप्रं सौमित्रिः सविभीषणः। ऋक्षवानरसैन्यानां शूराणां द्रुमयोधिनाम् ॥ 91.22 ॥

viśalyaḥ kriyatāṃ kṣipraṃ saumitriḥ savibhīṣaṇaḥ| ṛkṣavānarasainyānāṃ śūrāṇāṃ drumayodhinām || 91.22 ||

"Let Saumitri, together with Vibhishana, be swiftly freed of his arrow-wounds; and of the valiant bear and monkey warriors who fight with trees,"

Shloka 23 (yuddha.91.23)

ये चाप्यन्येऽत्र युध्यन्ति सशल्या व्रणिनस्तथा। तेऽपि सर्वे प्रयत्नेन क्रियन्ते सुखिनस्त्वया ॥ 91.23 ॥

ye cāpyanye'tra yudhyanti saśalyā vraṇinastathā| te'pi sarve prayatnena kriyante sukhinastvayā || 91.23 ||

"whoever else here has fought and still bears arrow-wounds and injuries—let all of them too be tended by you with care and made comfortable."

Shloka 24 (yuddha.91.24)

एवमुक्तः स रामेण महात्मा हरियूथपः। लक्ष्मणाय ददौ नस्तः सुषेणः परमौषधम् ॥ 91.24 ॥

evamuktaḥ sa rāmeṇa mahātmā hariyūthapaḥ| lakṣmaṇāya dadau nastaḥ suṣeṇaḥ paramauṣadham || 91.24 ||

Thus addressed by Rama, the great-souled chief of the monkey host, Sushena, administered a supreme herbal remedy to Lakshmana through his nostrils.

Shloka 25 (yuddha.91.25)

स तस्य गन्धमाघ्राय विशल्यः समपद्यत। तदा निर्वेदनश्चैव संरूढव्रण एव च ॥ 91.25 ॥

sa tasya gandhamāghrāya viśalyaḥ samapadyata| tadā nirvedanaścaiva saṃrūḍhavraṇa eva ca || 91.25 ||

On inhaling its fragrance, Lakshmana became free of every arrow-shaft; at once he was free of pain, and his wounds closed and healed.

Shloka 26 (yuddha.91.26)

विभीषणमुखानां च सुहृदां राघवाज्ञया। सर्ववानरमुख्यानां चिकित्सां स तदाकरोत् ॥ 91.26 ॥

vibhīṣaṇamukhānāṃ ca suhṛdāṃ rāghavājñayā| sarvavānaramukhyānāṃ cikitsāṃ sa tadākarot || 91.26 ||

By Raghava's command, Sushena then likewise treated Vibhishana and the other allies, along with all the chief monkeys.

Shloka 27 (yuddha.91.27)

ततः प्रकृतिमापन्नो हृतशल्यो गतक्लमः। सौमित्रिर्मुमुदे तत्र क्षणेन विगतज्वरः ॥ 91.27 ॥

tataḥ prakṛtimāpanno hṛtaśalyo gataklamaḥ| saumitrirmumude tatra kṣaṇena vigatajvaraḥ || 91.27 ||

Then, freed of arrow-shafts, his weariness gone, his fever vanished in a moment, Saumitri returned to his natural state and rejoiced there.

Shloka 28 (yuddha.91.28)

तदैव रामः प्लवगाधिपस्तथा विभीषणश्चर्क्षपतिश्च वीर्यवान्। अवेक्ष्य सौमित्रिमरोगमुत्थितं मुदा ससैन्याः सुचिरं जहर्षिरे ॥ 91.28 ॥

tadaiva rāmaḥ plavagādhipastathā vibhīṣaṇaścarkṣapatiśca vīryavān| avekṣya saumitrimarogamutthitaṃ mudā sasainyāḥ suciraṃ jaharṣire || 91.28 ||

Then Rama, Sugriva the lord of the monkeys, Vibhishana, and the valiant lord of the bears, seeing Saumitri risen up whole and healthy, rejoiced greatly together with their armies for a long while.

Shloka 29 (yuddha.91.29)

अपूजयत्कर्म स लक्ष्मणस्य सुदुष्करं दाशरथिर्महात्मा। बभूव हृष्टो युधि वानरेन्द्रो निशम्य तं शक्रजितं निपातितम् ॥ 91.29 ॥

apūjayatkarma sa lakṣmaṇasya suduṣkaraṃ dāśarathirmahātmā| babhūva hṛṣṭo yudhi vānarendro niśamya taṃ śakrajitaṃ nipātitam || 91.29 ||

The great-souled son of Dasharatha praised Lakshmana's most arduous feat; and the lord of the monkeys, Sugriva, was filled with joy on hearing that the conqueror of Indra had been struck down in battle.

Sarga 90All sargasSarga 92