Skip to main content

Patala Khanda · Chapter 75

Narada's Own Transformation

Chapter 74All chaptersChapter 76

Verse 1 (padma.5.75.1)

पार्वत्युवाच-। वृंदावनरहस्यं च बहुधा कथितं विभो । केन पुण्यविशेषेण नारदः प्रकृतिं गतः

pārvatyuvāca- vṛṁdāvanarahasyaṁ ca bahudhā kathitaṁ vibho kena puṇyaviśeṣeṇa nāradaḥ prakṛtiṁ gataḥ

Parvati said: "You have told the secret of Vrindavana in many ways, O Lord. By what particular merit did Narada attain to Prakriti-nature?"

Verse 2 (padma.5.75.2)

ईश्वर उवाच- एकदाश्चर्यवृत्तांतं मया जिज्ञासितं पुरा । ब्रह्मणा कथितं गुह्यं श्रुतं कृष्णमुखांबुजात्

īśvara uvāca- ekadāścaryavṛttāṁtaṁ mayā jijñāsitaṁ purā brahmaṇā kathitaṁ guhyaṁ śrutaṁ kṛṣṇamukhāṁbujāt

Ishvara said: "Once, long ago, I inquired about a wondrous matter; the secret was told by Brahma, having been heard from Krishna's own lotus mouth."

Verse 3 (padma.5.75.3)

नारदः पृष्टवान्मह्यं तदाहं प्राप्तवानिदम् । अहं वक्तुं न शक्नोमि तन्माहात्म्यं कथंचन

nāradaḥ pṛṣṭavānmahyaṁ tadāhaṁ prāptavānidam ahaṁ vaktuṁ na śaknomi tanmāhātmyaṁ kathaṁcana

"Narada asked me this, and I received this same account. I am unable to describe its glory in any way whatsoever."

Verse 4 (padma.5.75.4)

किं कुर्वे शपनं तस्य स्मृत्वा सीदामि मानसे । इति श्रुत्वा मम वचो दुर्मनाः सोऽभवद्यदा

kiṁ kurve śapanaṁ tasya smṛtvā sīdāmi mānase iti śrutvā mama vaco durmanāḥ so'bhavadyadā

"What curse shall I lay on him? Remembering it, my mind grows heavy." Hearing my words, when he became downcast,

Verse 5 (padma.5.75.5)

तदा ब्रह्माणमाहूय अहमादिष्टवान्प्रिये । त्वया यत्कथितं मह्यं नारदाय वदस्व तत्

tadā brahmāṇamāhūya ahamādiṣṭavānpriye tvayā yatkathitaṁ mahyaṁ nāradāya vadasva tat

"then, O beloved, I summoned Brahma and instructed him: 'What was told to me by you, tell that to Narada.'"

Verse 6 (padma.5.75.6)

ब्रह्मा तदा ममवचो निशम्य सह नारदः । जगाम कृष्णसविधं नत्वा पृच्छत्तदेव तु

brahmā tadā mamavaco niśamya saha nāradaḥ jagāma kṛṣṇasavidhaṁ natvā pṛcchattadeva tu

Then Brahma, having heard my words, together with Narada, went into Krishna's presence, and having bowed, asked this very thing.

Verse 7 (padma.5.75.7)

ब्रह्मोवाच- किमिदं द्वात्रिंशद्वनं वृंदारण्यं विशांपते । श्रोतुमिच्छामि भगवन्यदियोग्योऽस्मि मे वद

brahmovāca- kimidaṁ dvātriṁśadvanaṁ vṛṁdāraṇyaṁ viśāṁpate śrotumicchāmi bhagavanyadiyogyo'smi me vada

Brahma said: "What is this thirty-two-fold forest, O lord of the earth, called Vrindaranya? I wish to hear of it, O Lord, if I am worthy — tell me."

Verse 8 (padma.5.75.8)

श्रीभगवानुवाच- इदं वृंदावनं रम्यं मम धामैव केवलम् । यत्रेमे पशवः साक्षाद्वृक्षाः कीटा नरामराः

śrībhagavānuvāca- idaṁ vṛṁdāvanaṁ ramyaṁ mama dhāmaiva kevalam yatreme paśavaḥ sākṣādvṛkṣāḥ kīṭā narāmarāḥ

The blessed Lord said: "This delightful Vrindavana is my very own abode alone, where these very animals, trees, insects, men, and immortals —"

Verse 9 (padma.5.75.9)

ये वसंति ममांत्ये ते मृता यांति ममांतिकम् । अत्र या गोपपत्न्यश्च निवसंति ममालये

ye vasaṁti mamāṁtye te mṛtā yāṁti mamāṁtikam atra yā gopapatnyaśca nivasaṁti mamālaye

"whoever dwells within my bounds, when dead, comes into my very presence. Here too the wives of the cowherds who dwell in my abode —"

Verse 10 (padma.5.75.10)

योगिन्यस्तास्तु एवं हि मम देवाः परायणाः । पंचयोजनमेवं हि वनं मे देवरूपकम्

yoginyastāstu evaṁ hi mama devāḥ parāyaṇāḥ paṁcayojanamevaṁ hi vanaṁ me devarūpakam

"they are indeed my Yoginis, devoted solely to me, my very gods. Thus this forest of five yojanas is my very form as a deity."

Verse 11 (padma.5.75.11)

कालिंदीयं सुषुम्नाख्या परमामृतवाहिनी । यत्र देवाश्च भूतानि वर्त्तंते सूक्ष्मरूपतः

kāliṁdīyaṁ suṣumnākhyā paramāmṛtavāhinī yatra devāśca bhūtāni varttaṁte sūkṣmarūpataḥ

"This Kalindi is called Sushumna, the supreme nectar-bearing stream, where gods and beings exist in subtle form."

Verse 12 (padma.5.75.12)

सर्वतो व्यापकश्चाहं न त्यक्ष्यामि वनं क्वचित् । आविर्भावस्तिरोभावो भवेदत्र युगेयुगे

sarvato vyāpakaścāhaṁ na tyakṣyāmi vanaṁ kvacit āvirbhāvastirobhāvo bhavedatra yugeyuge

"I am all-pervading everywhere; I never abandon this forest at all. My appearance and disappearance occur here in every age."

Verse 13 (padma.5.75.13)

तेजोमयमिदं स्थानमदृश्यं चर्मचक्षुषाम् । रहस्यं मे प्रभावं च पश्य वृंदावनं युगे

tejomayamidaṁ sthānamadṛśyaṁ carmacakṣuṣām rahasyaṁ me prabhāvaṁ ca paśya vṛṁdāvanaṁ yuge

"This place, full of radiance, is invisible to eyes of flesh. Behold my secret power — Vrindavana, in every age,"

Verse 14 (padma.5.75.14)

ब्रह्मादीनां देवतानां न दृश्यं तत्कथंचन । ईश्वर उवाच- तच्छ्रुत्वा नारदो नत्वा कृष्णं ब्रह्माणमेव च

brahmādīnāṁ devatānāṁ na dṛśyaṁ tatkathaṁcana īśvara uvāca- tacchrutvā nārado natvā kṛṣṇaṁ brahmāṇameva ca

"is not visible in any way even to Brahma and the other gods." Ishvara said: "Hearing this, Narada, having bowed to Krishna and to Brahma,"

Verse 15 (padma.5.75.15)

आजगाम ह भूर्लोके मिश्रकं नैमिषं वनम् । तत्रासौ सत्कृतश्चापि शौनकाद्यैर्मुनीश्वरैः

ājagāma ha bhūrloke miśrakaṁ naimiṣaṁ vanam tatrāsau satkṛtaścāpi śaunakādyairmunīśvaraiḥ

came to the mixed forest of Naimisha on Bhurloka. There he was duly honored by Shaunaka and the other lords of sages.

Verse 16 (padma.5.75.16)

पृष्टश्चाप्यागतो ब्रह्मन्कुतस्त्वमधुना वद । तच्छ्रुत्वा नारदः प्राह गोलोकादागतोऽस्म्यहम्

pṛṣṭaścāpyāgato brahmankutastvamadhunā vada tacchrutvā nāradaḥ prāha golokādāgato'smyaham

And being asked, "O brahmin, whence do you now come?" — hearing this, Narada said: "I have come from Goloka,"

Verse 17 (padma.5.75.17)

श्रुत्वा कृष्णमुखांभोजाद्वृंदावनरहस्यकम् । नारद उवाच- तत्र नानाविधाः प्रश्नाः कृताश्चैव पुनः पुनः

śrutvā kṛṣṇamukhāṁbhojādvṛṁdāvanarahasyakam nārada uvāca- tatra nānāvidhāḥ praśnāḥ kṛtāścaiva punaḥ punaḥ

"having heard, from Krishna's own lotus mouth, the secret of Vrindavana." Narada said: "There, various questions were asked again and again;"

Verse 18 (padma.5.75.18)

समस्ता मनवस्तत्र योगाश्चैव मया श्रुताः । तानेव कथयिष्यामि यथाप्रश्नं च तत्त्वतः

samastā manavastatra yogāścaiva mayā śrutāḥ tāneva kathayiṣyāmi yathāpraśnaṁ ca tattvataḥ

"all the mantras and yogas I heard there — those very things I shall now tell, following each question, in due truth."

Verse 19 (padma.5.75.19)

शौनकादय ऊचुः - वृंदारण्यरहस्यं हि यदुक्तं ब्रह्मणा त्वयि । तदस्माकं समाचक्ष्व यद्यस्मासु कृपा तव

śaunakādaya ūcuḥ - vṛṁdāraṇyarahasyaṁ hi yaduktaṁ brahmaṇā tvayi tadasmākaṁ samācakṣva yadyasmāsu kṛpā tava

Shaunaka and the others said: "The secret of Vrindaranya, which was told to you by Brahma — relate that to us, if you have compassion upon us."

Verse 20 (padma.5.75.20)

नारद उवाच- कदाचित्सरयूतीरे दृष्टोऽस्माभिश्च गौतमः । मनस्वी च महादुःखी चिंताकुलितचेतनः

nārada uvāca- kadācitsarayūtīre dṛṣṭo'smābhiśca gautamaḥ manasvī ca mahāduḥkhī ciṁtākulitacetanaḥ

Narada said: "Once, on the bank of the Sarayu, I saw Gautama, thoughtful and in great sorrow, his mind troubled with anxiety."

Verse 21 (padma.5.75.21)

मां दृष्ट्वा गौतमो देवः पपात धरणीतले । उत्तिष्ठ वत्सवत्सेति तमुवाचाहमेव हि

māṁ dṛṣṭvā gautamo devaḥ papāta dharaṇītale uttiṣṭha vatsavatseti tamuvācāhameva hi

"Seeing me, the god Gautama fell to the ground. 'Rise, my child, rise!' — thus I myself spoke to him."

Verse 22 (padma.5.75.22)

कथं भवान्मनस्वीति प्रोच्य तां यदि रोचते । गौतम उवाच- श्रुतं तव मुखादेव कृष्णतत्त्वं च तादृशम्

kathaṁ bhavānmanasvīti procya tāṁ yadi rocate gautama uvāca- śrutaṁ tava mukhādeva kṛṣṇatattvaṁ ca tādṛśam

"'How is it you are so troubled?' I said, if it should please him to answer." Gautama said: "I have heard from your very mouth the truth of Krishna, in such measure —"

Verse 23 (padma.5.75.23)

द्वारकाख्यं माथुराख्यं रहस्यं बहुशो मया । वृंदावनरहस्यं तु न श्रुतं त्वन्मुखांबुजात्

dvārakākhyaṁ māthurākhyaṁ rahasyaṁ bahuśo mayā vṛṁdāvanarahasyaṁ tu na śrutaṁ tvanmukhāṁbujāt

"the secrets called Dvaraka and Mathura, many times, by me; but the secret of Vrindavana I have not heard from your lotus mouth,"

Verse 24 (padma.5.75.24)

यतो मे मनसः स्थैर्य्यं भविष्यति च सद्गुरो । नारद उवाच- इदं तु परमं गुह्यं रहस्यातिरहस्यकम्

yato me manasaḥ sthairyyaṁ bhaviṣyati ca sadguro nārada uvāca- idaṁ tu paramaṁ guhyaṁ rahasyātirahasyakam

"by which my mind's steadiness would come, O good guru." Narada said: "This is indeed the supreme secret, more secret than secrets;"

Verse 25 (padma.5.75.25)

पुरा मे ब्रह्मणा प्रोक्तं तादृग्वृंदावनोद्भवम् । रहस्यं वद देवेश वृंदारण्यस्य मे पितः

purā me brahmaṇā proktaṁ tādṛgvṛṁdāvanodbhavam rahasyaṁ vada deveśa vṛṁdāraṇyasya me pitaḥ

"formerly it was told to me by Brahma, of the arising of Vrindavana in such measure." "Tell me the secret of Vrindaranya, O lord of gods, my father!"

Verse 26 (padma.5.75.26)

इतिजिज्ञासितं श्रुत्वा क्षणं मौनी स चाभवत् । ततो माऽह महाविष्णुं गच्छ वत्स प्रभुं मम

itijijñāsitaṁ śrutvā kṣaṇaṁ maunī sa cābhavat tato mā'ha mahāviṣṇuṁ gaccha vatsa prabhuṁ mama

Hearing this earnest request, I remained silent for a moment. Then he said to me: "Go, my child, to Maha-Vishnu, my own lord;"

Verse 27 (padma.5.75.27)

मयापि तत्र गंतव्यं त्वया सह न संशयः । इत्युक्त्वा मां गृहीत्वा च गतो विष्णोश्च धामनि

mayāpi tatra gaṁtavyaṁ tvayā saha na saṁśayaḥ ityuktvā māṁ gṛhītvā ca gato viṣṇośca dhāmani

"I too must go there, together with you, without doubt." Having said this, taking me with him, he went to Vishnu's abode.

Verse 28 (padma.5.75.28)

महाविष्णौ च कथितं मयोक्तं यत्तदेव हि । तच्छ्रुत्वा च महाविष्णुः स्वयं भुवमथादिशत्

mahāviṣṇau ca kathitaṁ mayoktaṁ yattadeva hi tacchrutvā ca mahāviṣṇuḥ svayaṁ bhuvamathādiśat

To Maha-Vishnu, what had been told to me was told again, that very same thing. Hearing this, Maha-Vishnu himself then commanded the earth-born:

Verse 29 (padma.5.75.29)

त्वमेवादेशतो मह्यं नीत्वा वै नारदं मुनिम् । स्नानाय विनियुंक्ष्वामुं सरस्यमृतसंज्ञके

tvamevādeśato mahyaṁ nītvā vai nāradaṁ munim snānāya viniyuṁkṣvāmuṁ sarasyamṛtasaṁjñake

"You yourself, at my command, having taken the sage Narada, direct him to bathe in the lake called Amrita."

Verse 30 (padma.5.75.30)

महाविष्णुसमादिष्टः स्वयंभूर्मां तथाकरोत् । तत्रामृतसरश्चाहं प्रविश्य स्नानमाचरम्

mahāviṣṇusamādiṣṭaḥ svayaṁbhūrmāṁ tathākarot tatrāmṛtasaraścāhaṁ praviśya snānamācaram

Commanded by Maha-Vishnu, the Self-born did so to me. There I entered the nectar-lake and performed my bathing.

Verse 31 (padma.5.75.31)

तत्क्षणात्तत्सरः पारे योषितां सविधेऽभवम् । सर्वलक्षणसपन्ना योषिद्रूपातिविस्मिता

tatkṣaṇāttatsaraḥ pāre yoṣitāṁ savidhe'bhavam sarvalakṣaṇasapannā yoṣidrūpātivismitā

At that very instant, I found myself on the far shore of that lake, in the company of women. Endowed with every auspicious mark, I was utterly astonished to find myself in the form of a woman.

Verse 32 (padma.5.75.32)

मां दृष्ट्वा ताः समायांतीमपृच्छंश्च मुहुर्मुहुः । स्त्रिय ऊचुः - का त्वं कुतः समायाता कथयात्मविचेष्टितम्

māṁ dṛṣṭvā tāḥ samāyāṁtīmapṛcchaṁśca muhurmuhuḥ striya ūcuḥ - kā tvaṁ kutaḥ samāyātā kathayātmaviceṣṭitam

Seeing me arrive, they questioned me again and again. The women said: "Who are you? Whence have you come? Tell us of your own doings."

Verse 33 (padma.5.75.33)

तासां प्रियकथां श्रुत्वा मयोक्तं तन्निशामय । कुतः कोऽहं समायातः कथं वा योषिदाकृतिः

tāsāṁ priyakathāṁ śrutvā mayoktaṁ tanniśāmaya kutaḥ ko'haṁ samāyātaḥ kathaṁ vā yoṣidākṛtiḥ

Hearing their kind words, listen to what I said: "Whence, who am I, having arrived, and how is it I have a woman's form?"

Verse 34 (padma.5.75.34)

स्वप्नवद्दृश्यते सर्वं किं वा मुग्धोऽस्मि भूतले । तच्छ्रुत्वा मद्वचो देवी प्रोवाच मधुरस्वनैः

svapnavaddṛśyate sarvaṁ kiṁ vā mugdho'smi bhūtale tacchrutvā madvaco devī provāca madhurasvanaiḥ

"Everything appears as in a dream; or am I merely bewildered here on earth?" Hearing my words, the goddess spoke in sweet tones:

Verse 35 (padma.5.75.35)

वृंदानाम्नी पुरी चेयं कृष्णचंद्रप्रिया सदा । अहं च ललितादेवी तुर्यातीता च निष्कला

vṛṁdānāmnī purī ceyaṁ kṛṣṇacaṁdrapriyā sadā ahaṁ ca lalitādevī turyātītā ca niṣkalā

"This is the city named Vrinda, ever beloved of Krishnachandra. And I am the goddess Lalita, beyond the fourth state, without parts."

Verse 36 (padma.5.75.36)

इत्युक्त्वा च महादेवी करुणा सांद्रमानसा । मां प्रत्याह पुनर्देवी समागच्छ मया सह

ityuktvā ca mahādevī karuṇā sāṁdramānasā māṁ pratyāha punardevī samāgaccha mayā saha

Having said this, that great goddess, her heart dense with compassion, spoke to me again: "Come, join with me,"

Verse 37 (padma.5.75.37)

अन्याश्च योषितः सर्वाः कृष्णपादपरायणाः । ताश्च मां प्रवदंत्येवं समागच्छानया सह

anyāśca yoṣitaḥ sarvāḥ kṛṣṇapādaparāyaṇāḥ tāśca māṁ pravadaṁtyevaṁ samāgacchānayā saha

"along with all the other women here, devoted solely to Krishna's feet." And they said to me thus: "Come along with her."

Verse 38 (padma.5.75.38)

ततोनुकृष्णचंद्रस्य चतुर्दशाक्षरो मनुः । कृपया कथितस्तस्या देव्याश्चापि महात्मनः

tatonukṛṣṇacaṁdrasya caturdaśākṣaro manuḥ kṛpayā kathitastasyā devyāścāpi mahātmanaḥ

Then, out of compassion, the fourteen-syllabled mantra of Krishnachandra was told to me by that great-souled goddess.

Verse 39 (padma.5.75.39)

तत्क्षणादेव तत्साम्यमलभं विविधोपमा । ताभिः सह गतास्तत्र यत्र कृष्णः सनातनः

tatkṣaṇādeva tatsāmyamalabhaṁ vividhopamā tābhiḥ saha gatāstatra yatra kṛṣṇaḥ sanātanaḥ

At that very instant I attained likeness to them, with manifold comparisons; I went with them there, to where eternal Krishna dwelt —

Verse 40 (padma.5.75.40)

केवलं सच्चिदानंदः स्वयंयोषिन्मयः प्रभुः । योषिदानंदहृदयो दृष्ट्वा मां प्राब्रवीन्मुहुः

kevalaṁ saccidānaṁdaḥ svayaṁyoṣinmayaḥ prabhuḥ yoṣidānaṁdahṛdayo dṛṣṭvā māṁ prābravīnmuhuḥ

the sole being-consciousness-bliss, the Lord himself made of the essence of woman, his heart delighting in women. Seeing me, he spoke to me again and again:

Verse 41 (padma.5.75.41)

समागच्छ प्रिये कांते भक्त्या मां परिरंभय । रेमे वर्षप्रमाणेन तत्र चैव द्विजोत्तम

samāgaccha priye kāṁte bhaktyā māṁ pariraṁbhaya reme varṣapramāṇena tatra caiva dvijottama

"Come, my dear beloved, embrace me with devotion." I sported there for the span of a year, O best of brahmins.

Verse 42 (padma.5.75.42)

तदोक्तं रमणेशेन तां देवीं राधिकां प्रति । इयं मे प्रकृतिस्तत्र चासीन्नारदरूपधृक्

tadoktaṁ ramaṇeśena tāṁ devīṁ rādhikāṁ prati iyaṁ me prakṛtistatra cāsīnnāradarūpadhṛk

Then the Lord of love-sport spoke this to that goddess Radhika: "This is my Prakriti; she was there in the guise of Narada."

Verse 43 (padma.5.75.43)

नीत्वामृतसरो रम्यं स्नानार्थं संनियोजय । तया मे रमणस्यांते गदितं प्रियभाषितम्

nītvāmṛtasaro ramyaṁ snānārthaṁ saṁniyojaya tayā me ramaṇasyāṁte gaditaṁ priyabhāṣitam

"Having brought him to the lovely nectar-lake, direct him to bathe there." She, at the end of my sporting, spoke this dear word to me:

Verse 44 (padma.5.75.44)

अहं च ललितादेवी राधिकाया च गीयते । अहं च वासुदेवाख्यो नित्यं कामकलात्मकः

ahaṁ ca lalitādevī rādhikāyā ca gīyate ahaṁ ca vāsudevākhyo nityaṁ kāmakalātmakaḥ

"I am the goddess Lalita, and I am sung as belonging to Radhika. And I am called Vasudeva, eternally of the very essence of the play of desire."

Verse 45 (padma.5.75.45)

सत्यं योषित्स्वरूपोऽहं योषिच्चाहं सनातनी । अहं च ललितादेवी पुंरूपा कृष्णविग्रहा

satyaṁ yoṣitsvarūpo'haṁ yoṣiccāhaṁ sanātanī ahaṁ ca lalitādevī puṁrūpā kṛṣṇavigrahā

"Truly I am of the very form of woman, and I, woman, am eternal. And I am the goddess Lalita, in male form, the very image of Krishna."

Verse 46 (padma.5.75.46)

आवयोरंतरं नास्ति सत्यंसत्यं हि नारद । एवं यो वेत्ति मे तत्त्वं समयं च तथा मनुम्

āvayoraṁtaraṁ nāsti satyaṁsatyaṁ hi nārada evaṁ yo vetti me tattvaṁ samayaṁ ca tathā manum

"There is no difference between us two — truly, truly, O Narada. Whoever thus knows my truth, and likewise the timing and the mantra,"

Verse 47 (padma.5.75.47)

स समाचारसंकेतं ललिता वत्स मे प्रियः । इदं वृंदावनं नाम रहस्यं मम वै गृहम्

sa samācārasaṁketaṁ lalitā vatsa me priyaḥ idaṁ vṛṁdāvanaṁ nāma rahasyaṁ mama vai gṛham

"he understands the secret conduct — Lalita, my child, is dear to me. This called Vrindavana is my very own secret house."

Verse 48 (padma.5.75.48)

न प्रकाश्यं कदा कुत्र वक्तव्यं न पशौ क्वचित् । ततोऽनुराधिकादेवी मां नीत्वा तत्सरोवरे

na prakāśyaṁ kadā kutra vaktavyaṁ na paśau kvacit tato'nurādhikādevī māṁ nītvā tatsarovare

"It must never be revealed anywhere, at any time; it must never be told to any base person." Then the goddess Radhika, taking me to that lake,

Verse 49 (padma.5.75.49)

स्थित्वा सा कृष्णचंद्रस्य चरणांते गता पुनः । ततो निमज्जनादेव नारदोऽहमुपागतः

sthitvā sā kṛṣṇacaṁdrasya caraṇāṁte gatā punaḥ tato nimajjanādeva nārado'hamupāgataḥ

having remained there, went again to the feet of Krishnachandra. Then, from that very immersion, I emerged again as Narada,

Verse 50 (padma.5.75.50)

वीणाहस्तो गानपरस्तद्रहस्यं मुहुर्मुदा । स्वयंभुवं नमस्कृत्य तत्रागां विष्णुपार्षदम्

vīṇāhasto gānaparastadrahasyaṁ muhurmudā svayaṁbhuvaṁ namaskṛtya tatrāgāṁ viṣṇupārṣadam

vina in hand, devoted to song, that secret ever with joy repeated in mind. Having bowed to the Self-born, I went there, to the abode of Vishnu's attendant.

Verse 51 (padma.5.75.51)

स्वयंभुवा तथा दृष्टं नोक्तं किंचित्तदा पुनः । इति ते कथितं वत्स सुगोप्यं च मया त्वयि

svayaṁbhuvā tathā dṛṣṭaṁ noktaṁ kiṁcittadā punaḥ iti te kathitaṁ vatsa sugopyaṁ ca mayā tvayi

By the Self-born, too, it was thus seen — but nothing further was then said. "Thus I have told you this, my child, which was kept most secret from me too."

Verse 52 (padma.5.75.52)

त्वयापि कृष्णचंद्रस्य केवलं धामचित्कलम् । गोपनीयं प्रयत्नेन मातुर्जारइव प्रियम्

tvayāpi kṛṣṇacaṁdrasya kevalaṁ dhāmacitkalam gopanīyaṁ prayatnena māturjāraiva priyam

"By you too, this sole spark of the consciousness-abode of Krishnachandra must be guarded with effort, as dear and secret as a mother's own."

Verse 53 (padma.5.75.53)

यथा प्रोक्तं मया शिष्ये गौतमे सरहस्यकम् । तथा भवत्सु कार्त्स्न्येन कथितं चातिगोपितम्

yathā proktaṁ mayā śiṣye gautame sarahasyakam tathā bhavatsu kārtsnyena kathitaṁ cātigopitam

"Just as it was told by me to my disciple Gautama, together with its secret, so has it been told in its entirety to you all, most carefully hidden."

Verse 54 (padma.5.75.54)

यत्र कुत्र कदाचित्तु प्रकाश्यं मुनिपुंगवाः । तदा शापो भवेद्विप्राः कृष्णचंद्रस्य निश्चितम्

yatra kutra kadācittu prakāśyaṁ munipuṁgavāḥ tadā śāpo bhavedviprāḥ kṛṣṇacaṁdrasya niścitam

"If it is ever, anywhere, at any time revealed, O bull-like sages, then, O brahmins, a curse of Krishnachandra shall surely fall."

Verse 55 (padma.5.75.55)

इमं कृष्णस्य लीलाभिर्युतमध्यायमुत्तमम् । यः पठेच्छृणुयाद्वापि स याति परमं पदम्

imaṁ kṛṣṇasya līlābhiryutamadhyāyamuttamam yaḥ paṭhecchṛṇuyādvāpi sa yāti paramaṁ padam

"Whoever reads, or hears, this excellent chapter filled with Krishna's play, attains the supreme state."

Chapter 74All chaptersChapter 76