Rudra Samhita · Chapter 92
The Dialogue of Shiva and Shiva
Verse 1 (shiva.rudra.92.1)
नारद उवाच । ब्रह्मन् विधे महाभाग किं जातं तदनन्तरम् । तत्सर्वं श्रोतुमिच्छामि कथय त्वं शिवायशः
nārada uvāca brahman vidhe mahābhāga kiṁ jātaṁ tadanantaram tatsarvaṁ śrotumicchāmi kathaya tvaṁ śivāyaśaḥ
Narada said: "O Brahma, ordainer of destiny, greatly fortunate one, what happened after that? I wish to hear it all -- tell me of Shiva's glory."
Verse 2 (shiva.rudra.92.2)
ब्रह्मोवाच । देवर्षे श्रूयतां सम्यक् कथयामि कथां मुदा । तां महापापसंहर्त्रीं शिवभक्तिविवर्धिनीम्
brahmovāca devarṣe śrūyatāṁ samyak kathayāmi kathāṁ mudā tāṁ mahāpāpasaṁhartrīṁ śivabhaktivivardhinīm
Brahma said: "Listen well, O divine sage; I shall tell, with joy, that story which destroys great sins and increases devotion to Shiva."
Verse 3 (shiva.rudra.92.3)
पार्वती वचनं श्रुत्वा हरस्स परमात्मनः । दृष्ट्वानन्दकरं रूपं जहर्षातीव च द्विज
pārvatī vacanaṁ śrutvā harassa paramātmanaḥ dṛṣṭvānandakaraṁ rūpaṁ jaharṣātīva ca dvija
"Parvati, having heard the words of Hara the Supreme Self, and having beheld his joy-giving form, O twice-born, rejoiced exceedingly."
Verse 4 (shiva.rudra.92.4)
प्रत्युवाच महासाध्वी स्वोपकण्ठस्थितं विभुम् । अतीव सुखिता देवी प्रीत्युत्फुल्लानना शिवा
pratyuvāca mahāsādhvī svopakaṇṭhasthitaṁ vibhum atīva sukhitā devī prītyutphullānanā śivā
"That great and virtuous goddess replied to the all-pervading Lord standing close beside her; exceedingly happy, Shiva's face blossomed with love."
Verse 5 (shiva.rudra.92.5)
पार्वत्युवाच । त्वं नाथो मम देवेश त्वया किं विस्मृतं पुरा । दक्षयज्ञविनाशं हि यदर्थं कृतवान्हठात्
pārvatyuvāca tvaṁ nātho mama deveśa tvayā kiṁ vismṛtaṁ purā dakṣayajñavināśaṁ hi yadarthaṁ kṛtavānhaṭhāt
Parvati said: "You are my lord, O God of gods; have you forgotten what happened before -- for what reason you forcibly brought about the destruction of Daksha's sacrifice?"
Verse 6 (shiva.rudra.92.6)
स त्वं साहं समुत्पन्ना मेनायां कार्यसिद्धये । देवानां देवदेवेश तारकाप्तासुखात्मनाम्
sa tvaṁ sāhaṁ samutpannā menāyāṁ kāryasiddhaye devānāṁ devadeveśa tārakāptāsukhātmanām
"I, that very one, have been born again in Menaka's womb, to attain you and to bring about Taraka's destruction and the gods' own happiness -- for the accomplishment of their purpose, O Lord of gods."
Verse 7 (shiva.rudra.92.7)
यदि प्रसन्नो देवेश करोषि च कृपां यदि । पतिर्भव ममेशान मम वाक्यं कुरु प्रभो
yadi prasanno deveśa karoṣi ca kṛpāṁ yadi patirbhava mameśāna mama vākyaṁ kuru prabho
"If you are pleased, O God of gods, and if you show grace, then become my husband, O Ishana; carry out my request, O Lord."
Verse 8 (shiva.rudra.92.8)
पितुर्गेहे मया सम्यग्गम्यते त्वदनुज्ञया । प्रसिद्धं क्रियतां तद्वै विशुद्धं परमं यशः
piturgehe mayā samyaggamyate tvadanujñayā prasiddhaṁ kriyatāṁ tadvai viśuddhaṁ paramaṁ yaśaḥ
"With your permission I shall now duly return to my father's house; let this pure and supreme glory be made known there."
Verse 9 (shiva.rudra.92.9)
गन्तव्यं भवता नाथ हिमवत्पार्श्वतः प्रभो । याचस्व मां ततो भिक्षुर्भूत्वा लीलाविशारदः
gantavyaṁ bhavatā nātha himavatpārśvataḥ prabho yācasva māṁ tato bhikṣurbhūtvā līlāviśāradaḥ
"You must go, O Lord, my master, into Himavan's presence; then, becoming a mendicant skilled in playful conduct, ask him for me."
Verse 10 (shiva.rudra.92.10)
तथा त्वया प्रकर्तव्यं लोकेषु ख्यापयन् यशः । पितुर्मे सफलं सर्वं कुरुष्वैवं गृहाश्रमम्
tathā tvayā prakartavyaṁ lokeṣu khyāpayan yaśaḥ piturme saphalaṁ sarvaṁ kuruṣvaivaṁ gṛhāśramam
"You should act in this way, spreading your fame through the worlds; make this whole matter fruitful for my father, and thus properly enter the householder's stage."
Verse 11 (shiva.rudra.92.11)
ऋषिभिर्बोधितः प्रीत्या स्वबन्धुपरिवारितः । करिष्यति न सन्देहस्तव वाक्यं पिता मम
ṛṣibhirbodhitaḥ prītyā svabandhuparivāritaḥ kariṣyati na sandehastava vākyaṁ pitā mama
"Persuaded with love by the sages, and surrounded by his own kinsmen, my father will surely act upon your word -- of this there is no doubt."
Verse 12 (shiva.rudra.92.12)
दक्षकन्या पुराहं वै पित्रा दत्ता यदा तव । यथोक्तविधिना तत्र विवाहो न कृतस्त्वया
dakṣakanyā purāhaṁ vai pitrā dattā yadā tava yathoktavidhinā tatra vivāho na kṛtastvayā
"Formerly, when I was given to you by my father, as Daksha's daughter, the marriage was not performed there by you according to the prescribed rite."
Verse 13 (shiva.rudra.92.13)
न ग्रहाः पूजितास्तेन दक्षेण जनकेन मे । ग्रहाणां विषयस्तेन सच्छिद्रोऽयं महानभूत्
na grahāḥ pūjitāstena dakṣeṇa janakena me grahāṇāṁ viṣayastena sacchidro'yaṁ mahānabhūt
"For that reason the planets were never properly worshipped by my father Daksha; and from that, this great flaw arose regarding the planets."
Verse 14 (shiva.rudra.92.14)
तस्माद्यथोक्तविधिना कर्तुमर्हसि मे प्रभो । विवाहं त्वं महादेव देवानां कार्यसिद्धये
tasmādyathoktavidhinā kartumarhasi me prabho vivāhaṁ tvaṁ mahādeva devānāṁ kāryasiddhaye
"Therefore, O Lord, O Mahadeva, for the accomplishment of the gods' purpose, you ought now to perform my marriage in accordance with the prescribed rite."
Verse 15 (shiva.rudra.92.15)
विवाहस्य यथा रीतिः कर्तव्या सा तथा ध्रुवम् । जानातु हिमवान् सम्यक् कृतं पुत्र्या शुभं तपः
vivāhasya yathā rītiḥ kartavyā sā tathā dhruvam jānātu himavān samyak kṛtaṁ putryā śubhaṁ tapaḥ
"Whatever is the proper custom for marriage should surely be followed in that same way; let Himavan know well that his daughter's auspicious penance has borne fruit."
Verse 16 (shiva.rudra.92.16)
ब्रह्मोवाच । इत्येवं वचनं श्रुत्वा सुप्रसन्नः सदाशिवः । प्रोवाच वचनं प्रीत्या गिरिजां प्रहसन्निव
brahmovāca ityevaṁ vacanaṁ śrutvā suprasannaḥ sadāśivaḥ provāca vacanaṁ prītyā girijāṁ prahasanniva
Brahma said: "Having heard these words, Sadashiva, greatly pleased, spoke to Girija with love, smiling as it were."
Verse 17 (shiva.rudra.92.17)
शिव उवाच । शृणु देवि महेशानि परमं वचनं मम । यथोचितं सुमाङ्गल्यमविकारि तथा कुरु
śiva uvāca śṛṇu devi maheśāni paramaṁ vacanaṁ mama yathocitaṁ sumāṅgalyamavikāri tathā kuru
Shiva said: "Listen, O goddess, great Ishani, to my supreme word; do only what is proper and unchangingly auspicious."
Verse 18 (shiva.rudra.92.18)
ब्रह्मादिकानि भूतानि त्वनित्यानि वरानने । दृष्टं यत्सर्वमेतच्च नश्वरं विद्धि भामिनि
brahmādikāni bhūtāni tvanityāni varānane dṛṣṭaṁ yatsarvametacca naśvaraṁ viddhi bhāmini
"Brahma and every other being, O lovely-faced one, are impermanent; know, O radiant one, that everything seen here is perishable."
Verse 19 (shiva.rudra.92.19)
एकोऽनेकत्वमापन्नो निर्गुणो हि गुणान्वितः । स्वज्योत्स्नया यो विभाति परज्योत्स्नान्वितोऽभवत्
eko'nekatvamāpanno nirguṇo hi guṇānvitaḥ svajyotsnayā yo vibhāti parajyotsnānvito'bhavat
"The One, having become many, is qualityless yet endowed with qualities; he who shines by his own light has come to be joined with another's light."
Verse 20 (shiva.rudra.92.20)
स्वतन्त्रः परतन्त्रश्च त्वया देवि कृतो ह्यहम् । सर्वकर्त्री च प्रकृतिर्महामाया त्वमेव हि
svatantraḥ paratantraśca tvayā devi kṛto hyaham sarvakartrī ca prakṛtirmahāmāyā tvameva hi
"You, O goddess, have made me both independent and dependent; you alone are Prakriti, the doer of all, the great Maya."
Verse 21 (shiva.rudra.92.21)
मायामयं कृतमिदं च जगत्समग्रं सर्वात्मना हि विधृतं परया स्वबुद्ध्या । सर्वात्मभिः सुकृतिभिः परमात्मभावैः संसिक्तमात्मनि गुणैः परिवेष्टितञ्च
māyāmayaṁ kṛtamidaṁ ca jagatsamagraṁ sarvātmanā hi vidhṛtaṁ parayā svabuddhyā sarvātmabhiḥ sukṛtibhiḥ paramātmabhāvaiḥ saṁsiktamātmani guṇaiḥ pariveṣṭitañca
"This entire universe, wrought of maya, is wholly sustained, in every self, by your own supreme intelligence -- suffused within the soul by the good deeds and states of the Supreme Self, and enfolded in its own qualities."
Verse 22 (shiva.rudra.92.22)
के ग्रहाः के ऋतुगणाः के वान्येऽपि त्वया ग्रहाः । किमुक्तं चाधुना देवि शिवार्थं वरवर्णिनि
ke grahāḥ ke ṛtugaṇāḥ ke vānye'pi tvayā grahāḥ kimuktaṁ cādhunā devi śivārthaṁ varavarṇini
"What are the planets, what the seasons, and what else besides is fashioned through you? What, O fair one, has now been said concerning Shiva's own purpose?"
Verse 23 (shiva.rudra.92.23)
गुणकार्यप्रभेदेनावाभ्यां प्रादुर्भवः कृतः । भक्तहेतोर्जगत्यस्मिन्भक्तवत्सलभावतः
guṇakāryaprabhedenāvābhyāṁ prādurbhavaḥ kṛtaḥ bhaktahetorjagatyasminbhaktavatsalabhāvataḥ
"By the differing workings of the qualities, manifestation has come about through us both, in this world, for the sake of our devotees, out of fondness for them."
Verse 24 (shiva.rudra.92.24)
त्वं हि वै प्रकृतिः सूक्ष्मा रजः सत्त्वतमोमयी । व्यापारदक्षा सततं सगुणा निर्गुणापि च
tvaṁ hi vai prakṛtiḥ sūkṣmā rajaḥ sattvatamomayī vyāpāradakṣā satataṁ saguṇā nirguṇāpi ca
"You indeed are the subtle Prakriti, composed of rajas, sattva, and tamas; ever skillful in activity, both possessed of qualities and without them."
Verse 25 (shiva.rudra.92.25)
सर्वेषामिह भूतानामहमात्मा सुमध्यमे । निर्विकारी निरीहश्च भक्तेच्छोपात्तविग्रहः
sarveṣāmiha bhūtānāmahamātmā sumadhyame nirvikārī nirīhaśca bhaktecchopāttavigrahaḥ
"I am, O slender-waisted one, the Self of all beings here; unchanging, desireless, taking on form only at the wish of my devotees."
Verse 26 (shiva.rudra.92.26)
हिमालयं न गच्छेयं जनकं तव शैलजे । ततस्त्वां भिक्षुको भूत्वा न याचेयं कथञ्चन
himālayaṁ na gaccheyaṁ janakaṁ tava śailaje tatastvāṁ bhikṣuko bhūtvā na yāceyaṁ kathañcana
"I would not go, O daughter of the mountain, to Himalaya, your father; nor, becoming a mendicant, would I ever ask anything of him."
Verse 27 (shiva.rudra.92.27)
महागुणैर्गरिष्ठोऽपि महात्मापि गिरीन्द्रजे । देहीति वचनात्सद्यः पुरुषो याति लाघवम्
mahāguṇairgariṣṭho'pi mahātmāpi girīndraje dehīti vacanātsadyaḥ puruṣo yāti lāghavam
"Even a man of great virtues, even a great soul, O daughter of the mountain-king, instantly falls into lowliness through the mere word 'give'."
Verse 28 (shiva.rudra.92.28)
इत्थं ज्ञात्वा तु कल्याणि किमस्माकं वदस्यथ । कार्यं त्वदाज्ञया भद्रे यथेच्छसि तथा कुरु
itthaṁ jñātvā tu kalyāṇi kimasmākaṁ vadasyatha kāryaṁ tvadājñayā bhadre yathecchasi tathā kuru
"Knowing this, O auspicious one, what do you now say to me? The matter, O gentle one, rests on your own command; do as you wish."
Verse 29 (shiva.rudra.92.29)
ब्रह्मोवाच । तेनोक्तापि महादेवी सा साध्वी कमलेक्षणा । जगाद शङ्करं भक्त्या सुप्रणम्य पुनः पुनः
brahmovāca tenoktāpi mahādevī sā sādhvī kamalekṣaṇā jagāda śaṅkaraṁ bhaktyā supraṇamya punaḥ punaḥ
Brahma said: "Though thus addressed by him, that great goddess, the virtuous, lotus-eyed one, having bowed again and again with devotion, spoke to Shankara."
Verse 30 (shiva.rudra.92.30)
पार्वत्युवाच । त्वमात्मा प्रकृतिश्चाहं नात्र कार्या विचारणा । स्वतन्त्रौ भक्तवशगौ निर्गुणौ सगुणावपि
pārvatyuvāca tvamātmā prakṛtiścāhaṁ nātra kāryā vicāraṇā svatantrau bhaktavaśagau nirguṇau saguṇāvapi
Parvati said: "You are the Self, and I am Prakriti -- there is no need to debate this; we are both independent, both subject to our devotees, both qualityless and possessed of qualities."
Verse 31 (shiva.rudra.92.31)
प्रयत्नेन त्वया शम्भो कार्यं वाक्यं मम प्रभो । याचस्व मां हिमगिरेः सौभाग्यं देहि शङ्कर
prayatnena tvayā śambho kāryaṁ vākyaṁ mama prabho yācasva māṁ himagireḥ saubhāgyaṁ dehi śaṅkara
"With effort, O Shambhu, O Lord, my request must be carried out by you; ask the lord of the Himalayas for me, and grant me good fortune, O Shankara."
Verse 32 (shiva.rudra.92.32)
कृपां कुरु महेशान तव भक्तास्मि नित्यशः । तव पत्नी सदा नाथ ह्यहं जन्मनि जन्मनि
kṛpāṁ kuru maheśāna tava bhaktāsmi nityaśaḥ tava patnī sadā nātha hyahaṁ janmani janmani
"Show grace, O great Ishana; I am ever your devotee. I am your wife always, O Lord, in birth after birth."
Verse 33 (shiva.rudra.92.33)
त्वं ब्रह्म परमात्मा हि निर्गुणः प्रकृतेः परः । निर्विकारी निरीहश्च स्वतन्त्रः परमेश्वरः
tvaṁ brahma paramātmā hi nirguṇaḥ prakṛteḥ paraḥ nirvikārī nirīhaśca svatantraḥ parameśvaraḥ
"You are Brahman, the Supreme Self, qualityless, beyond Prakriti; unchanging, desireless, the independent Supreme Lord."
Verse 34 (shiva.rudra.92.34)
तथापि सगुणोऽपीह भक्तोद्धारपरायणः । विहारी स्वात्मनि रतो नानालीलाविशारदः
tathāpi saguṇo'pīha bhaktoddhāraparāyaṇaḥ vihārī svātmani rato nānālīlāviśāradaḥ
"Yet, even here, though possessed of qualities, you are ever devoted to the deliverance of your devotees; delighting in your own self, skilled in manifold play."
Verse 35 (shiva.rudra.92.35)
सर्वथा त्वामहं जाने महादेव महेश्वर । किमुक्तेन च सर्वज्ञ बहुना हि दयां कुरु
sarvathā tvāmahaṁ jāne mahādeva maheśvara kimuktena ca sarvajña bahunā hi dayāṁ kuru
"I know you fully, O Mahadeva, O Maheshvara; what more need be said, O all-knowing one -- only show your compassion."
Verse 36 (shiva.rudra.92.36)
विस्तारय यशो लोके कृत्वा लीलां महाद्भुताम् । यत्सुगीय जना नाथाञ्जसोत्तीर्णा भवाम्बुधिम्
vistāraya yaśo loke kṛtvā līlāṁ mahādbhutām yatsugīya janā nāthāñjasottīrṇā bhavāmbudhim
"Spread your glory through the world, performing this most wondrous play; so that people, well singing of it, O Lord, may swiftly cross over the ocean of worldly existence."
Verse 37 (shiva.rudra.92.37)
ब्रह्मोवाच । इत्येवमुक्त्वा गिरिजा सुप्रणम्य पुनः पुनः । विरराम महेशानं नतस्कन्धा कृताञ्जलिः
brahmovāca ityevamuktvā girijā supraṇamya punaḥ punaḥ virarāma maheśānaṁ nataskandhā kṛtāñjaliḥ
Brahma said: "Having said this, Girija, bowing again and again, fell silent before Maheshana, her shoulders bowed low, hands joined in reverence."
Verse 38 (shiva.rudra.92.38)
इत्येवमुक्तः स तया महात्मा महेश्वरो लोकविडम्बनाय । तथेति मत्वा प्रहसन् बभूव मुदान्वितः कर्तुमनास्तदेव
ityevamuktaḥ sa tayā mahātmā maheśvaro lokaviḍambanāya tatheti matvā prahasan babhūva mudānvitaḥ kartumanāstadeva
"Thus addressed by her, that great soul Maheshvara, accepting it for the sake of worldly play, became joyfully smiling, his mind set upon doing just that."
Verse 39 (shiva.rudra.92.39)
ततो ह्यन्तर्हितश्शम्भुर्बभूव सुप्रहर्षितः । कैलासं प्रययौ काल्या विरहाकृष्टमानसः
tato hyantarhitaśśambhurbabhūva supraharṣitaḥ kailāsaṁ prayayau kālyā virahākṛṣṭamānasaḥ
"Then Shambhu, exceedingly delighted, vanished from sight, and, his mind drawn by separation from Kali, went to Kailasa."
Verse 40 (shiva.rudra.92.40)
तत्र गत्वा महेशानो नन्द्यादिभ्यः स ऊचिवान् । वृत्तान्तं सकलं तं वै परमानन्दनिर्भरः
tatra gatvā maheśāno nandyādibhyaḥ sa ūcivān vṛttāntaṁ sakalaṁ taṁ vai paramānandanirbharaḥ
"Having gone there, Maheshana, filled with supreme bliss, related the entire account to Nandi and the others."
Verse 41 (shiva.rudra.92.41)
तेऽपि श्रुत्वा गणाः सर्वे भैरवाद्याश्च सर्वशः । बभूवुः सुखिनोऽत्यन्तं विदधुः परमोत्सवम्
te'pi śrutvā gaṇāḥ sarve bhairavādyāśca sarvaśaḥ babhūvuḥ sukhino'tyantaṁ vidadhuḥ paramotsavam
"Hearing it, all those attendants -- Bhairava and the rest -- became exceedingly joyful and held a supreme celebration."
Verse 42 (shiva.rudra.92.42)
महत्सुमङ्गलं तत्र बभूवातीव नारद । सर्वेषां दुःखनाशोऽभूद्रुद्रः प्रापापि सम्मुदम्
mahatsumaṅgalaṁ tatra babhūvātīva nārada sarveṣāṁ duḥkhanāśo'bhūdrudraḥ prāpāpi sammudam
"There, O Narada, a very great auspiciousness came to pass; the sorrow of all was destroyed, and Rudra too attained supreme delight."