Srishti Khanda · Chapter 22
The Birth of Agastya and the Vow of the Goddess
Verse 1 (padma.1.22.1)
भीष्म उवाच। भूर्लोकोथ भुवर्लोकः स्वर्लोकोथ महर्जनः। तपः सत्यं च सप्तैते देवलोकाः प्रकीर्त्तिताः।
bhīṣma uvāca bhūrlokotha bhuvarlokaḥ svarlokotha maharjanaḥ tapaḥ satyaṁ ca saptaite devalokāḥ prakīrttitāḥ
Bhishma said: Bhurloka, then Bhuvarloka, Svarloka, then Maharloka, Janaloka, Tapoloka, and Satyaloka — these seven are declared to be the worlds of the gods.
Verse 2 (padma.1.22.2)
पर्यायेण तु सर्वेषामाधिपत्यं कथं भवेत्। इहलोके शुभं रूपमायुरारोग्यमेव च।
paryāyeṇa tu sarveṣāmādhipatyaṁ kathaṁ bhavet ihaloke śubhaṁ rūpamāyurārogyameva ca
How does one attain, in turn, lordship over all of them? And in this world, how does one attain auspicious beauty, long life, and health?
Verse 3 (padma.1.22.3)
लक्ष्मीश्च विपुला ब्रह्मन्कथं स्यात्सुरपूजित। पुलस्त्य उवाच। पुरा हुताशनः सार्द्धं मारुतेन महीतले।
lakṣmīśca vipulā brahmankathaṁ syātsurapūjita pulastya uvāca purā hutāśanaḥ sārddhaṁ mārutena mahītale
And how, O brahmin honored by the gods, does abundant fortune come to be? Pulastya said: Long ago, Fire, together with Wind, upon the earth—
Verse 4 (padma.1.22.4)
आदिष्टः पुरुहूतेन विनाशाय सुरद्विषाम्। निर्दग्धेषु ततस्तेन दानवेषु सहस्रशः।
ādiṣṭaḥ puruhūtena vināśāya suradviṣām nirdagdheṣu tatastena dānaveṣu sahasraśaḥ
—were commanded by Indra to destroy the enemies of the gods. When thousands of danavas had thus been burnt up by him—
Verse 5 (padma.1.22.5)
तारकः कमलाक्षश्च कालदंष्ट्रः परावसुः। विरोचनस्तु संह्रादः प्रयातास्ते तदा वसन्।
tārakaḥ kamalākṣaśca kāladaṁṣṭraḥ parāvasuḥ virocanastu saṁhrādaḥ prayātāste tadā vasan
—Taraka, Kamalaksha, Kaladamshtra, Paravasu, Virochana, and Samhrada then went and took up residence.
Verse 6 (padma.1.22.6)
अंतःसमुद्रमाविश्य सन्निवेशमकुर्वत। अशक्ता इति तेप्यग्निमारुताभ्यामुपेक्षिताः।
aṁtaḥsamudramāviśya sanniveśamakurvata aśaktā iti tepyagnimārutābhyāmupekṣitāḥ
Entering the depths of the ocean, they made their dwelling there; unable to reach them, Agni and Vayu let them be.
Verse 7 (padma.1.22.7)
ततः प्रभृति वै देवान्मानुषान्स भुजंगमान्। संपीड्य च मुनीन्सर्वान्प्रविशंति पुनर्जलम्।
tataḥ prabhṛti vai devānmānuṣānsa bhujaṁgamān saṁpīḍya ca munīnsarvānpraviśaṁti punarjalam
From then on, they would harass gods, men, and serpents, and after oppressing all the sages, would plunge back into the water.
Verse 8 (padma.1.22.8)
एवं युगसहस्राणि ते वीराः सप्त पंच च। जलदुर्गबलाद्राजन्पीडयंति जगत्त्रयम्।
evaṁ yugasahasrāṇi te vīrāḥ sapta paṁca ca jaladurgabalādrājanpīḍayaṁti jagattrayam
Thus, O king, for seven and five thousand ages, those heroes, strong in their watery stronghold, tormented the three worlds.
Verse 9 (padma.1.22.9)
ततः पुनरथो वह्निमारुतावमराधिपः। आदिदेशाचिरादंबु निधिरेष विशोष्यताम्।
tataḥ punaratho vahnimārutāvamarādhipaḥ ādideśācirādaṁbu nidhireṣa viśoṣyatām
Then again the lord of the gods commanded Fire and Wind: 'Without delay, let this ocean be dried up.'
Verse 10 (padma.1.22.10)
यस्मादस्मद्द्विषां चैष शरणं वरुणालयः। तस्माद्भवद्भ्यामद्यैव शोषमेष प्रणीयताम्।
yasmādasmaddviṣāṁ caiṣa śaraṇaṁ varuṇālayaḥ tasmādbhavadbhyāmadyaiva śoṣameṣa praṇīyatām
'Since this abode of Varuna has become the refuge of our enemies, therefore let it this very day be dried up by you two.'
Verse 11 (padma.1.22.11)
तावूचतुस्ततः शक्रं मयशम्बरसूदनम्। अधर्म एष देवेंद्र सागरस्य विनाशनम्।
tāvūcatustataḥ śakraṁ mayaśambarasūdanam adharma eṣa deveṁdra sāgarasya vināśanam
Then the two of them said to Indra, slayer of Maya and Shambara: 'This is unrighteous, O Lord of the gods — the destruction of the ocean.'
Verse 12 (padma.1.22.12)
यस्माज्जीवनिकायस्य महतः संक्षयो भवेत्। तस्मादुपायमन्यं तु समाश्रय पुरंदर।
yasmājjīvanikāyasya mahataḥ saṁkṣayo bhavet tasmādupāyamanyaṁ tu samāśraya puraṁdara
'Since it would bring about the destruction of a vast multitude of living beings, therefore, O Purandara, resort instead to some other means.'
Verse 13 (padma.1.22.13)
यस्य योजनमात्रेपि जीवकोटि शतानि च। निवसंति सुरश्रेष्ठ स कथं नाशमर्हति।
yasya yojanamātrepi jīvakoṭi śatāni ca nivasaṁti suraśreṣṭha sa kathaṁ nāśamarhati
'O best of gods, in even a single yojana of it dwell hundreds of millions of living beings — how does it deserve destruction?'
Verse 14 (padma.1.22.14)
एवमुक्तः सुरेंद्रस्तु क्रोधसंरक्तलोचनः। उवाचेदं वचो रोषादमरावग्निमारुतौ।
evamuktaḥ sureṁdrastu krodhasaṁraktalocanaḥ uvācedaṁ vaco roṣādamarāvagnimārutau
Thus addressed, the lord of the gods, his eyes reddened with anger, spoke these words in wrath to Agni and Vayu.
Verse 15 (padma.1.22.15)
न धर्माधर्मसंयोगं प्राप्नुवंत्यमराः क्वचित्। भवंतौ तु विशेषेण महात्मानौ च तिष्ठतः।
na dharmādharmasaṁyogaṁ prāpnuvaṁtyamarāḥ kvacit bhavaṁtau tu viśeṣeṇa mahātmānau ca tiṣṭhataḥ
'The immortals never incur the taint of merit or demerit — yet you two, though great souls, stand apart in particular defiance of me.'
Verse 16 (padma.1.22.16)
ममाज्ञा न कृता यस्मान्मारुतेन समं त्वया। मुंनिव्रतपरो भूत्वा परिगृह्य कलेवरम्।
mamājñā na kṛtā yasmānmārutena samaṁ tvayā muṁnivrataparo bhūtvā parigṛhya kalevaram
'Since my command was not carried out by you together with Vayu — therefore, having become devoted to a sage's vow, taking on a body—'
Verse 17 (padma.1.22.17)
धर्मार्थशास्त्ररहितां योनिं प्रति विभावसो। तस्मादेकेन वपुषा मुनिरूपेण मानुषे।
dharmārthaśāstrarahitāṁ yoniṁ prati vibhāvaso tasmādekena vapuṣā munirūpeṇa mānuṣe
'—into a womb devoid of the scriptures of dharma and artha, O Vibhavasu — therefore, in a single body, in the form of a sage, among men—'
Verse 18 (padma.1.22.18)
मारुतेन समं लोके तव जन्म भविष्यति। यदा तु मानुषत्वेपि त्वया गंडूषशोषितः।
mārutena samaṁ loke tava janma bhaviṣyati yadā tu mānuṣatvepi tvayā gaṁḍūṣaśoṣitaḥ
'—together with Vayu, your birth shall take place in the world. But when, even in human state, with a single mouthful you shall have—'
Verse 19 (padma.1.22.19)
भविष्यत्युदधिर्वह्ने तदा देवत्वमाप्स्यसि। इतींद्रशापात्पतितौ तत्क्षणात्तौ महीतले।
bhaviṣyatyudadhirvahne tadā devatvamāpsyasi itīṁdraśāpātpatitau tatkṣaṇāttau mahītale
'—dried up the ocean, O Fire, then you shall regain your godhood.' By this curse of Indra the two of them fell that very instant to the earth.
Verse 20 (padma.1.22.20)
अवाप्तवंतौ देहे च कुंभाज्जन्म ततोभवत्। मित्रावरुणयोर्वीर्याद्वसिष्ठश्चात्मजोभवत्।
avāptavaṁtau dehe ca kuṁbhājjanma tatobhavat mitrāvaruṇayorvīryādvasiṣṭhaścātmajobhavat
They took on bodies, and from a jar their birth then took place; from the seed of Mitra and Varuna, Vasishtha too was born as a son.
Verse 21 (padma.1.22.21)
ततोगस्त्य उग्रतपा बभूव मुनिसत्तमः। अस्माद्भ्रातुः स वै भ्राता वसिष्ठस्यानुजो मुनिः।
tatogastya ugratapā babhūva munisattamaḥ asmādbhrātuḥ sa vai bhrātā vasiṣṭhasyānujo muniḥ
Then Agastya, of fierce austerity, became the foremost of sages; that sage was the brother of this one, the younger brother-sage of Vasishtha.
Verse 22 (padma.1.22.22)
भीष्म उवाच। कथं च मित्रावरुणौ पितरावस्य तौ स्मृतौ। जन्म कुंभादगस्त्यस्य यथाभूत्तद्वदाधुना।
bhīṣma uvāca kathaṁ ca mitrāvaruṇau pitarāvasya tau smṛtau janma kuṁbhādagastyasya yathābhūttadvadādhunā
Bhishma said: And how are Mitra and Varuna remembered as the fathers of this one? Tell me now just how Agastya's birth from a jar came about.
Verse 23 (padma.1.22.23)
पुलस्त्य उवाच। पुरा पुराणपुरुषः कदाचिद्गंधमादने। भूत्वा धर्मसुतो विष्णुश्चचार विपुलं तपः।
pulastya uvāca purā purāṇapuruṣaḥ kadācidgaṁdhamādane bhūtvā dharmasuto viṣṇuścacāra vipulaṁ tapaḥ
Pulastya said: Long ago, the Primeval Being, having become the son of Dharma, that Vishnu practiced vast austerity on Mount Gandhamadana.
Verse 24 (padma.1.22.24)
तपसा चास्य भीतेन विघ्नार्थे प्रेषितावुभौ। शक्रेण माधवानंगावप्सरोगणसंयुतौ।
tapasā cāsya bhītena vighnārthe preṣitāvubhau śakreṇa mādhavānaṁgāvapsarogaṇasaṁyutau
And frightened by his austerity, Indra sent, to obstruct it, both Madhava (Spring) and Ananga (the Bodiless One), accompanied by a host of apsarases.
Verse 25 (padma.1.22.25)
यदा च गीतवाद्येन भावहावादिना हरिः। न काममाधवाभ्यां च मोहं नेतुमशक्यत।
yadā ca gītavādyena bhāvahāvādinā hariḥ na kāmamādhavābhyāṁ ca mohaṁ netumaśakyata
And when, by song and music, by amorous gestures and glances, Hari could not be led to delusion by Kama and Madhava—
Verse 26 (padma.1.22.26)
तदा काममधुस्त्रीणां विषादमभजद्गणः। संक्षोभायत तस्तेषामूरुदेशान्नराग्रजः।
tadā kāmamadhustrīṇāṁ viṣādamabhajadgaṇaḥ saṁkṣobhāyata tasteṣāmūrudeśānnarāgrajaḥ
—then the throng of Kama's and Madhu's women fell into despondency. Then Nara, foremost of men, stirred forth from his own thigh—
Verse 27 (padma.1.22.27)
नारीमुत्पादयामास त्रैलोक्यस्यापि मोहिनीम्। संमोहितास्तया देवास्तौ तु चैव सुरावुभौ।
nārīmutpādayāmāsa trailokyasyāpi mohinīm saṁmohitāstayā devāstau tu caiva surāvubhau
—and produced a woman capable of bewildering even the three worlds. By her the gods, and those two divine beings as well, were bewildered.
Verse 28 (padma.1.22.28)
अप्सराणां समक्षं हि देवानामब्रवीद्धरिः। उर्वशीति च नाम्नेयं लोके ख्यातिं गमिष्यति।
apsarāṇāṁ samakṣaṁ hi devānāmabravīddhariḥ urvaśīti ca nāmneyaṁ loke khyātiṁ gamiṣyati
In the presence of the apsarases and the gods, Hari said: 'By the name Urvashi shall she become renowned in the world.'
Verse 29 (padma.1.22.29)
ततः कामयमानेन मित्रेणाहूयतोर्वशी। प्रोक्ता मां रमयस्वेति बाढमित्यब्रवीच्च सा।
tataḥ kāmayamānena mitreṇāhūyatorvaśī proktā māṁ ramayasveti bāḍhamityabravīcca sā
Then, being desired by Mitra, Urvashi was summoned by him; he said to her, 'Delight me,' and she replied, 'So be it.'
Verse 30 (padma.1.22.30)
गच्छंती तु ततः सूर्यलोकमिंदीवरेक्षणा। वरुणेन वृता पश्चाद्वचनं तमभाषत।
gacchaṁtī tu tataḥ sūryalokamiṁdīvarekṣaṇā varuṇena vṛtā paścādvacanaṁ tamabhāṣata
But as she, lotus-eyed, was going then toward the world of Surya, she was afterward solicited by Varuna, and he spoke this word to her.
Verse 31 (padma.1.22.31)
मित्रेणाहं वृता पूर्वं मम सूर्यः पतिः प्रभो। उवाच वरुणश्चित्तं मयि संन्यस्य गम्यताम्।
mitreṇāhaṁ vṛtā pūrvaṁ mama sūryaḥ patiḥ prabho uvāca varuṇaścittaṁ mayi saṁnyasya gamyatām
'I have already been chosen by Mitra, my lord; Surya is my husband.' Varuna said: 'Set your heart on me, and come.'
Verse 32 (padma.1.22.32)
गतायां बाढमित्युक्त्वा मित्रः शापमदादथ। अद्यैव मानुषे लोके गच्छ सोमसुतात्मजम्।
gatāyāṁ bāḍhamityuktvā mitraḥ śāpamadādatha adyaiva mānuṣe loke gaccha somasutātmajam
When she had gone, having said only 'so be it,' Mitra then pronounced a curse: 'This very day, go to the human world, to the son of the Moon's son—'
Verse 33 (padma.1.22.33)
भजस्वेति यतो मिथ्या धर्म एष त्वया कृतः। जलकुंभे ततो वीर्यं मित्रेण वरुणेन च।
bhajasveti yato mithyā dharma eṣa tvayā kṛtaḥ jalakuṁbhe tato vīryaṁ mitreṇa varuṇena ca
'—and take him as your husband, since this act of falsehood has been done by you.' Then the seed of both Mitra and Varuna fell into a water-jar—
Verse 34 (padma.1.22.34)
प्रक्षिप्तमथ संजातौ द्वावेव मुनिसत्तमौ। निमिर्नाम नृपः स्त्रीभिः पुरा द्यूतमदीव्यत।
prakṣiptamatha saṁjātau dvāveva munisattamau nimirnāma nṛpaḥ strībhiḥ purā dyūtamadīvyata
—and from it were born two supreme sages. Meanwhile a king named Nimi once used to gamble at dice among women.
Verse 35 (padma.1.22.35)
तदंतरेभ्याजगाम वसिष्ठो ब्रह्मसंभवः। तस्य पूजामकुर्वाणं शशाप स मुनिर्नृपम्।
tadaṁtarebhyājagāma vasiṣṭho brahmasaṁbhavaḥ tasya pūjāmakurvāṇaṁ śaśāpa sa munirnṛpam
In the midst of that, Vasishtha, born of Brahma, arrived; and since the king did not honor him, that sage cursed the king.
Verse 36 (padma.1.22.36)
विदेहस्त्वं भवस्वेति शप्तस्तेनाप्यसौ मुनिः। अन्योन्यशापादुभयोर्विशरीरे तु तेजसी।
videhastvaṁ bhavasveti śaptastenāpyasau muniḥ anyonyaśāpādubhayorviśarīre tu tejasī
'Become bodiless,' he cursed; and that king, in turn, also cursed the sage. By this mutual cursing, the energies of both became bodiless.
Verse 37 (padma.1.22.37)
जग्मतुश्शापनाशाय ब्रह्माणं जगतः पतिम्। अथ ब्रह्मसमादेशाल्लोचनेष्ववसन्निमिः।
jagmatuśśāpanāśāya brahmāṇaṁ jagataḥ patim atha brahmasamādeśāllocaneṣvavasannimiḥ
The two of them went to Brahma, lord of the world, to have the curses undone. Then, by Brahma's decree, Nimi came to dwell in the eyes of beings.
Verse 38 (padma.1.22.38)
निमेषाः स्युश्चलोकानां तद्विश्रामाय पार्थिव। वसिष्ठोप्यभवत्तस्मिञ्जलकुंभे च पूर्ववत्।
nimeṣāḥ syuścalokānāṁ tadviśrāmāya pārthiva vasiṣṭhopyabhavattasmiñjalakuṁbhe ca pūrvavat
'Let the blinking of the eyes of all beings, O king, be for his rest.' And Vasishtha too, in that same water-jar as before, came into being.
Verse 39 (padma.1.22.39)
ततो जातश्चतुर्बाहुः साक्षसूत्रकमंडलुः। अगस्त्य इति शांतात्मा बभूव ऋषिसत्तमः।
tato jātaścaturbāhuḥ sākṣasūtrakamaṁḍaluḥ agastya iti śāṁtātmā babhūva ṛṣisattamaḥ
Then, born four-armed, holding a rosary and water-pot, tranquil of soul, he became the foremost of sages, named Agastya.
Verse 40 (padma.1.22.40)
मलयस्यैकदेशे तु वैखानस विधानतः। सभार्यः संवृतो विप्रैस्तपश्चक्रे सुदुष्करम्।
malayasyaikadeśe tu vaikhānasa vidhānataḥ sabhāryaḥ saṁvṛto vipraistapaścakre suduṣkaram
In a certain part of the Malaya mountain, according to the Vaikhanasa rule, together with his wife and surrounded by brahmins, he performed extremely difficult austerity.
Verse 41 (padma.1.22.41)
ततः कालेन महता तारकादिनिपीडितम्। जगद्वीक्ष्यसकोपेन पीतवान्वरुणालयम्।
tataḥ kālena mahatā tārakādinipīḍitam jagadvīkṣyasakopena pītavānvaruṇālayam
Then, after a great length of time, seeing the world tormented by Taraka and the other danavas, he in anger drank up the abode of Varuna.
Verse 42 (padma.1.22.42)
ततोस्य वरदास्सर्वे बभूवुः शंकरादयः। ब्रह्माविष्णुश्च भगवान्वरदानाय जग्मतुः।
tatosya varadāssarve babhūvuḥ śaṁkarādayaḥ brahmāviṣṇuśca bhagavānvaradānāya jagmatuḥ
Then all the gods, beginning with Shankara, became granters of boons to him; Brahma and the blessed Vishnu also went to grant him a boon.
Verse 43 (padma.1.22.43)
वरं वृणीश्व भद्रं ते यश्चाभीष्टोत्र वै मुने। अगस्त्य उवाच। यावद्ब्रह्मसहस्राणां पंचविंशतिकोटयः।
varaṁ vṛṇīśva bhadraṁ te yaścābhīṣṭotra vai mune agastya uvāca yāvadbrahmasahasrāṇāṁ paṁcaviṁśatikoṭayaḥ
'Choose a boon, may good come to you, O sage, whatever is desired here.' Agastya said: 'For as long as twenty-five crores of Brahma's thousand-year cycles—'
Verse 44 (padma.1.22.44)
वैमानिको भविष्यामि दक्षिणांबरवर्त्मनि। मद्विमानोदयात्कुर्याद्यः कश्चित्पूजनं मम।
vaimāniko bhaviṣyāmi dakṣiṇāṁbaravartmani madvimānodayātkuryādyaḥ kaścitpūjanaṁ mama
'—remain, I shall be a celestial star moving in the southern path of the sky. Whoever performs worship of me at the rising of my celestial orb—'
Verse 45 (padma.1.22.45)
स सप्तलोकाधिपतिः पर्यायेण भविष्यति। यस्त्वाश्रमं पुष्करे तु मन्नाम्ना परिकीर्तयेत्।
sa saptalokādhipatiḥ paryāyeṇa bhaviṣyati yastvāśramaṁ puṣkare tu mannāmnā parikīrtayet
'—shall in turn become lord of the seven worlds. And whoever establishes at Pushkara a hermitage proclaimed in my name—'
Verse 46 (padma.1.22.46)
स चैव पुण्यतां यातु वर एष वृतो मया। श्राद्धं येऽत्र करिष्यंति पिंडपूर्वं तु भक्तितः।
sa caiva puṇyatāṁ yātu vara eṣa vṛto mayā śrāddhaṁ ye'tra kariṣyaṁti piṁḍapūrvaṁ tu bhaktitaḥ
'—let him too attain merit — this boon I have chosen. Those who perform shraddha here, offering pindas with devotion—'
Verse 47 (padma.1.22.47)
तेषां पितृगणास्सर्वे मया सह दिवि स्थिताः। एतत्कालं वसिष्यंति एष एव वरो मम।
teṣāṁ pitṛgaṇāssarve mayā saha divi sthitāḥ etatkālaṁ vasiṣyaṁti eṣa eva varo mama
'—all their ancestors shall dwell in heaven together with me for this full span of time — this indeed is my boon.'
Verse 48 (padma.1.22.48)
एवमस्त्विति तेप्युक्त्वा जग्मुर्देवा यथागतम्। तस्मादर्घः प्रदातव्यो ह्यगस्त्याय सदा बुधैः।
evamastviti tepyuktvā jagmurdevā yathāgatam tasmādarghaḥ pradātavyo hyagastyāya sadā budhaiḥ
Saying 'So be it,' the gods too departed as they had come. Therefore an argha-offering should always be given to Agastya by the wise.
Verse 49 (padma.1.22.49)
भीष्म उवाच। कथमर्घप्रदानं च कर्तव्यं तस्य वै मुनेः। विधानं यदगस्त्यस्य पूजने तद्वदस्व मे।
bhīṣma uvāca kathamarghapradānaṁ ca kartavyaṁ tasya vai muneḥ vidhānaṁ yadagastyasya pūjane tadvadasva me
Bhishma said: How is the argha-offering to be made to that sage? Tell me the procedure for the worship of Agastya.
Verse 50 (padma.1.22.50)
पुलस्त्य उवाच। प्रत्यूष समये विद्वान्कुर्यादस्योदये निशि। स्नानं शुक्लतिलैस्तद्वच्छुक्लमाल्यांबरो गृही।
pulastya uvāca pratyūṣa samaye vidvānkuryādasyodaye niśi snānaṁ śuklatilaistadvacchuklamālyāṁbaro gṛhī
Pulastya said: At the hour of dawn, the wise householder should, at his rising, bathe at night with white sesame seeds, and likewise wear white garlands and white garments.
Verse 51 (padma.1.22.51)
स्थापयेदव्रणं कुंभं माल्यवस्त्रविभूषितम्। पंचरत्नसमायुक्तं घृतपात्रेणसंयुतम्।
sthāpayedavraṇaṁ kuṁbhaṁ mālyavastravibhūṣitam paṁcaratnasamāyuktaṁ ghṛtapātreṇasaṁyutam
He should set up a flawless jar, adorned with garland and cloth, furnished with the five gems, together with a vessel of ghee.
Verse 52 (padma.1.22.52)
अंगुष्ठमात्रं पुरुषं तथैव सुवर्णमध्यायतबाहुदंडम्। चतुर्भुजं कुंभमुखे निधाय धान्यानि सप्ताचलसंयुतानि।
aṁguṣṭhamātraṁ puruṣaṁ tathaiva suvarṇamadhyāyatabāhudaṁḍam caturbhujaṁ kuṁbhamukhe nidhāya dhānyāni saptācalasaṁyutāni
He should place at the mouth of the jar a thumb-sized golden figure of a four-armed man with long, extended arms, together with the seven grains.
Verse 53 (padma.1.22.53)
सकांस्यपात्राक्षतशुक्लयुक्तं मंत्रेण दद्याद्द्विजपुंगवाय। उत्क्षिप्य कुंभोपरिदीर्घबाहुमनन्यचेता यमदिङ्मुखस्थम्।
sakāṁsyapātrākṣataśuklayuktaṁ maṁtreṇa dadyāddvijapuṁgavāya utkṣipya kuṁbhoparidīrghabāhumananyacetā yamadiṅmukhastham
Together with a bronze vessel and white unbroken rice, he should give it, with the mantra, to a foremost brahmin, lifting up the long-armed figure atop the jar, with undistracted mind, facing the direction of Yama.
Verse 54 (padma.1.22.54)
श्वेतां च दद्याद्यदिशक्तिरस्ति रौप्यैः खुरैर्हेममुखीं सवत्सां। धेनुं नरः क्षीरवतीं प्रणम्य स्रग्वस्त्रघंटाभराणां द्विजाय।
śvetāṁ ca dadyādyadiśaktirasti raupyaiḥ khurairhemamukhīṁ savatsāṁ dhenuṁ naraḥ kṣīravatīṁ praṇamya sragvastraghaṁṭābharāṇāṁ dvijāya
And if he has the means, a man should, bowing, give to the brahmin a white milk-cow with a calf, silver hooves, and a golden face, adorned with garland, cloth, and bell.
Verse 55 (padma.1.22.55)
आसप्तरात्रादुदये नृपास्य दातव्यमेतत्सकलं नरेण। यावत्समास्सप्तदशाथ वा स्युरथोर्द्ध्वमप्यत्र वदंति केचित्।
āsaptarātrādudaye nṛpāsya dātavyametatsakalaṁ nareṇa yāvatsamāssaptadaśātha vā syurathorddhvamapyatra vadaṁti kecit
O king, at the rising, for seven nights, all of this should be given by the man — for seventeen years, or, as some say here, even beyond.
Verse 56 (padma.1.22.56)
काशपुष्पप्रतीकाश अग्निमारुतसंभव। मित्रावरुणयोः पुत्र कुंभयोने नमोस्तु ते।
kāśapuṣpapratīkāśa agnimārutasaṁbhava mitrāvaruṇayoḥ putra kuṁbhayone namostu te
[Mantra:] 'O you who resemble in hue the kasha flower, born of Fire and Wind, son of Mitra and Varuna, born of a jar, homage to you.'
Verse 57 (padma.1.22.57)
प्रत्यब्दं च फलत्यागमेवं कुर्वन्नसीदति। होमं कृत्वा ततः पश्चाद्वर्तयेन्मानवः फलम्।
pratyabdaṁ ca phalatyāgamevaṁ kurvannasīdati homaṁ kṛtvā tataḥ paścādvartayenmānavaḥ phalam
Doing this every year, offering up the fruit of the rite, one does not decline; having performed the homa, the man should thereafter partake of the fruit.
Verse 58 (padma.1.22.58)
अनेनविधिना यस्तु पुमानर्घं निवेदयेत् अर्घ्य। इमं लोकमवाप्नोति रूपारोग्यफलप्रदम्।
anenavidhinā yastu pumānarghaṁ nivedayet arghya imaṁ lokamavāpnoti rūpārogyaphalapradam
Whatever man offers the argha by this rite obtains this world, which bestows the fruits of beauty and health.
Verse 59 (padma.1.22.59)
द्वितीयेन भुवर्लोकं स्वर्लोकं च ततः परम्। सप्तैव लोकानाप्नोति सप्तार्घान्यः प्रयच्छति।
dvitīyena bhuvarlokaṁ svarlokaṁ ca tataḥ param saptaiva lokānāpnoti saptārghānyaḥ prayacchati
By the second offering he obtains Bhuvarloka, and beyond that Svarloka; whoever gives seven arghas obtains all seven worlds.
Verse 60 (padma.1.22.60)
इति पठति शृणोति यो हि सम्यक्चरितमगस्त्यसमर्चनं च पश्येत्। मतिमपि च ददाति सोपि विष्णोर्भवनगतः परिपूज्यतेमरौघैः।
iti paṭhati śṛṇoti yo hi samyakcaritamagastyasamarcanaṁ ca paśyet matimapi ca dadāti sopi viṣṇorbhavanagataḥ paripūjyatemaraughaiḥ
Whoever recites or hears this, or truly witnesses the conduct and worship of Agastya, or even merely counsels others in it, attains Vishnu's abode and is honored there by hosts of immortals.
Verse 61 (padma.1.22.61)
भीष्म उवाच। सौभाग्यारोग्यफलदममित्रक्षयकारकम्। भुक्तिमुक्तिप्रदं यच्च तन्मे ब्रूहि महामते।
bhīṣma uvāca saubhāgyārogyaphaladamamitrakṣayakārakam bhuktimuktipradaṁ yacca tanme brūhi mahāmate
Bhishma said: Tell me, O wise one, of that which bestows good fortune and health, which destroys enemies, and which grants both enjoyment and liberation.
Verse 62 (padma.1.22.62)
पुलस्त्य उवाच। यदुमाया पुरा देव उवाचांधकसूदनः। कथासु संप्रवृत्तासु धर्म्यासु ललितासु च।
pulastya uvāca yadumāyā purā deva uvācāṁdhakasūdanaḥ kathāsu saṁpravṛttāsu dharmyāsu lalitāsu ca
Pulastya said: That which the god who slew Andhaka once spoke to Uma, when tales both righteous and delightful were being told—
Verse 63 (padma.1.22.63)
तदिदानीं प्रवक्ष्यामि भुक्तिमुक्तिफलप्रदम्। गौर्युवाच। दत्तः शापो हि सावित्र्या मह्यं लक्ष्म्यै सुरेश्वर।
tadidānīṁ pravakṣyāmi bhuktimuktiphalapradam gauryuvāca dattaḥ śāpo hi sāvitryā mahyaṁ lakṣmyai sureśvara
—that I shall now relate, which grants the fruits of enjoyment and liberation. Gauri said: A curse indeed was given by Savitri to me, Lakshmi, O lord of gods.
Verse 64 (padma.1.22.64)
यथा लक्ष्मीप्रधानत्वमहं यामि तथा वद। शंकर उवाच। शुणुष्वावहिता देवि तथैवान्यत्स्वयंकृतम्।
yathā lakṣmīpradhānatvamahaṁ yāmi tathā vada śaṁkara uvāca śuṇuṣvāvahitā devi tathaivānyatsvayaṁkṛtam
Tell me how I may attain the foremost rank of Lakshmi. Shankara said: Listen attentively, O goddess, likewise to another rite to be performed by oneself.
Verse 65 (padma.1.22.65)
नराणामथ नारीणामाराधनमनुत्तमम्। नभस्ये वाथ वैशाखे पुण्ये मार्गशिरस्यथ।
narāṇāmatha nārīṇāmārādhanamanuttamam nabhasye vātha vaiśākhe puṇye mārgaśirasyatha
The supreme worship of men and of women — in the month of Nabhasya, or in Vaishakha, or in the sacred month of Margashirsha—
Verse 66 (padma.1.22.66)
शुक्लपक्षे तृतीयायां स्नातः स गौरसर्षपैः। गोरोचनं सगोमूत्रं गोदुग्धं च घृतं तथा।
śuklapakṣe tṛtīyāyāṁ snātaḥ sa gaurasarṣapaiḥ gorocanaṁ sagomūtraṁ godugdhaṁ ca ghṛtaṁ tathā
—on the third day of the bright fortnight, having bathed with white mustard seeds, one should apply gorochana together with cow's urine, cow's milk, and ghee—
Verse 67 (padma.1.22.67)
दधिचंदनसंमिश्रं ललाटे तिलकं न्यसेत्। सौभाग्यारोग्यकृद्यस्मात्सदा च ललिताप्रियम्।
dadhicaṁdanasaṁmiśraṁ lalāṭe tilakaṁ nyaset saubhāgyārogyakṛdyasmātsadā ca lalitāpriyam
—mixed with curd and sandal, place a tilaka on the forehead, since it always brings good fortune and health and is dear to Lalita.
Verse 68 (padma.1.22.68)
प्रतिपक्षं तृतीयायां पुमान्वापि सुवासिनी। धारयेद्रक्तवस्त्राणि कुसुमानि सितानि च।
pratipakṣaṁ tṛtīyāyāṁ pumānvāpi suvāsinī dhārayedraktavastrāṇi kusumāni sitāni ca
On the third day of each fortnight, a man, or likewise a married woman, should wear red garments and white flowers.
Verse 69 (padma.1.22.69)
विधवा शुक्लवस्त्रं वै त्वेकमेव हि धारयेत्। कुमारी शुक्ल सूक्ष्मे च परिदध्यात्तु वाससी।
vidhavā śuklavastraṁ vai tvekameva hi dhārayet kumārī śukla sūkṣme ca paridadhyāttu vāsasī
A widow should wear only a single white garment; a maiden should wear two fine white garments.
Verse 70 (padma.1.22.70)
देवीं च पंचगव्येन ततः क्षीरेण केवलं। स्नापयेन्मधुना तद्वत्पुष्पगंधोदकेन तु।
devīṁ ca paṁcagavyena tataḥ kṣīreṇa kevalaṁ snāpayenmadhunā tadvatpuṣpagaṁdhodakena tu
One should bathe the goddess with the five products of the cow, then with milk alone, likewise with honey, and with water scented with flowers.
Verse 71 (padma.1.22.71)
पूजयेच्छुक्लपुष्पैस्तु फलैर्नानाविधैरपि। धान्यलाजादिलवणगुडक्षीरघृतान्वितैः।
pūjayecchuklapuṣpaistu phalairnānāvidhairapi dhānyalājādilavaṇaguḍakṣīraghṛtānvitaiḥ
One should worship her with white flowers and with various fruits too, together with grain, parched rice, salt, jaggery, milk, and ghee.
Verse 72 (padma.1.22.72)
शुक्लाक्षततिलैरर्चा कार्या देवि सदा त्वया। पादयोरर्चनं कुर्यात्प्रतिपक्षं वरानने।
śuklākṣatatilairarcā kāryā devi sadā tvayā pādayorarcanaṁ kuryātpratipakṣaṁ varānane
With white unbroken rice and sesame, worship should always be performed by you, O goddess; the worship of the feet should be done every fortnight, O fair-faced one.
Verse 73 (padma.1.22.73)
वरदायै नमः पादौ तथा गुल्फौ श्रियै नमः। अशोकायै नमो जंघे पार्वत्यै जानुनी तथा।
varadāyai namaḥ pādau tathā gulphau śriyai namaḥ aśokāyai namo jaṁghe pārvatyai jānunī tathā
[Mantra:] 'Homage to Varada' for the feet, 'homage to Shri' for the ankles, 'homage to Ashoka' for the shins, and 'to Parvati' for the knees.
Verse 74 (padma.1.22.74)
ऊरू मांगल्यकारिण्यै वामदेव्यै तथा कटिम्। पद्मोदरायै जठरं नमः कंठे श्रियै नमः।
ūrū māṁgalyakāriṇyai vāmadevyai tathā kaṭim padmodarāyai jaṭharaṁ namaḥ kaṁṭhe śriyai namaḥ
'Mangalakarini' for the thighs, and 'Vamadevi' for the hips; 'Padmodara' for the belly, and 'homage to Shri' for the throat.
Verse 75 (padma.1.22.75)
करौ सौभाग्यदायिन्यै बाहू च सुमुखश्रियै। मुखं दर्पविनाशिन्यै स्मरदायै स्मितं पुनः।
karau saubhāgyadāyinyai bāhū ca sumukhaśriyai mukhaṁ darpavināśinyai smaradāyai smitaṁ punaḥ
'Saubhagyadayini' for the hands, and 'Sumukhashri' for the arms; 'Darpavinashini' for the face, and again 'Smaradayini' for the smile.
Verse 76 (padma.1.22.76)
गौर्यै नमस्तथानासामुत्पलायै च लोचने। तुष्ट्यै ललाटमलकं कात्यायन्यै नमः शिरः।
gauryai namastathānāsāmutpalāyai ca locane tuṣṭyai lalāṭamalakaṁ kātyāyanyai namaḥ śiraḥ
'Homage to Gauri' for the nose, and 'Utpala' for the eyes; 'Tushti' for the forehead and the ringlet of hair, and 'homage to Katyayani' for the head.
Verse 77 (padma.1.22.77)
नमो गोर्य्यै नमः पुष्ट्यै नमः कांत्यै नमः श्रियै। रंभायै ललितायै च वामदेव्यै नमो नमः।
namo goryyai namaḥ puṣṭyai namaḥ kāṁtyai namaḥ śriyai raṁbhāyai lalitāyai ca vāmadevyai namo namaḥ
Homage to Gauri, homage to Pushti, homage to Kanti, homage to Shri; homage again and again to Rambha, to Lalita, and to Vamadevi.
Verse 78 (padma.1.22.78)
एवं संपूज्य विधिवदग्रतः पद्ममालिखेत्। पत्रैः षोडशभिर्युक्तं क्रमेणैव सकर्णिकम्।
evaṁ saṁpūjya vidhivadagrataḥ padmamālikhet patraiḥ ṣoḍaśabhiryuktaṁ krameṇaiva sakarṇikam
Having thus worshipped her duly, one should draw before her a lotus, furnished with sixteen petals in due order, together with its pericarp.
Verse 79 (padma.1.22.79)
पूर्वेण विन्यसेद्गौरीमपर्णां च ततः परम्। भवानीं दक्षिणे तद्वद्रुद्राणीं च ततः परम्।
pūrveṇa vinyasedgaurīmaparṇāṁ ca tataḥ param bhavānīṁ dakṣiṇe tadvadrudrāṇīṁ ca tataḥ param
In the east one should place Gauri, and next Aparna beyond her; likewise in the south, Bhavani, and next Rudrani beyond her.
Verse 80 (padma.1.22.80)
विन्यसेत्पश्चिमे भागे सौम्यां मदनवासिनीम्। वायव्ये पाटलामुग्रामुत्तरेण तथा उमाम्।
vinyasetpaścime bhāge saumyāṁ madanavāsinīm vāyavye pāṭalāmugrāmuttareṇa tathā umām
In the western part one should place gentle Madanavasini; in the northwest, fierce Patala; and in the north, Uma.
Verse 81 (padma.1.22.81)
साध्यां पथ्यां तथा सौम्यां मंगलां कुमदां सतीम्। भद्रां च मध्ये संस्थाप्य ललितां कर्णिकोपरि।
sādhyāṁ pathyāṁ tathā saumyāṁ maṁgalāṁ kumadāṁ satīm bhadrāṁ ca madhye saṁsthāpya lalitāṁ karṇikopari
One should place Sadhya, Pathya, and likewise Saumya, Mangala, Kumuda, Sati, and Bhadra in the middle, and Lalita atop the pericarp.
Verse 82 (padma.1.22.82)
कुसुमैरक्षताद्भिर्वा नमस्कारेण विन्यसेत्। गीतमंगलघोषं च कारयित्वा सुवासिनीम्।
kusumairakṣatādbhirvā namaskāreṇa vinyaset gītamaṁgalaghoṣaṁ ca kārayitvā suvāsinīm
One should install them with flowers, unbroken rice, or water, with homage; having caused auspicious songs to be sung, a married woman—
Verse 83 (padma.1.22.83)
पूजयेद्रक्तवासोभी रक्तमाल्यानुलेपनैः। सिंदूरं स्नानचूर्णं च तासां शिरसि पातयेत्।
pūjayedraktavāsobhī raktamālyānulepanaiḥ siṁdūraṁ snānacūrṇaṁ ca tāsāṁ śirasi pātayet
—should be worshipped with red garments, red garlands and unguents; vermilion and bathing-powder should be placed on their heads.
Verse 84 (padma.1.22.84)
सिंदूरं कुंकुमं स्नानमतीवेष्टं यतस्ततः। तथोपदेष्टारमपि पूजयेद्यत्नतो गुरुम्।
siṁdūraṁ kuṁkumaṁ snānamatīveṣṭaṁ yatastataḥ tathopadeṣṭāramapi pūjayedyatnato gurum
Vermilion, saffron, and bathing are exceedingly dear to the goddess; wherefore one should also worship with effort the teacher who instructs in this rite.
Verse 85 (padma.1.22.85)
न पूज्यते गुरुर्यत्र सर्वास्तत्राफलाः क्रियाः। जप्यैश्च पूजयेद्गौरीमुत्पलैरसितैः सदा।
na pūjyate gururyatra sarvāstatrāphalāḥ kriyāḥ japyaiśca pūjayedgaurīmutpalairasitaiḥ sadā
Where the guru is not worshipped, there all rites are fruitless. One should always worship Gauri with japa and with blue lotuses.
Verse 86 (padma.1.22.86)
बंधुजीवैः प्रिये पूज्या कार्तिके मासि यत्नतः। जातीपुष्पैर्मार्गशिरे पौषे पीतैः कुरंटकैः।
baṁdhujīvaiḥ priye pūjyā kārtike māsi yatnataḥ jātīpuṣpairmārgaśire pauṣe pītaiḥ kuraṁṭakaiḥ
O beloved, in the month of Kartika she should be worshipped with effort using bandhujiva flowers; in Margashirsha with jati flowers, in Pausha with yellow kurantaka.
Verse 87 (padma.1.22.87)
कुंदैः कुमुदपुष्पैश्च देवीं माघेपि पूजयेत्। सिंदुवारेण जात्या वा फाल्गुनेप्यर्चयेन्नरः।
kuṁdaiḥ kumudapuṣpaiśca devīṁ māghepi pūjayet siṁduvāreṇa jātyā vā phālgunepyarcayennaraḥ
With kunda and kumuda flowers one should worship the goddess also in Magha; with sinduvara or jati a man should worship her also in Phalguna.
Verse 88 (padma.1.22.88)
चैत्रे तु मल्लिकाशोकैर्वैशाखे गंधपाटलैः। ज्येष्ठे कमलमंदारैराषाढे च जलांबुजैः।
caitre tu mallikāśokairvaiśākhe gaṁdhapāṭalaiḥ jyeṣṭhe kamalamaṁdārairāṣāḍhe ca jalāṁbujaiḥ
In Chaitra with mallika and ashoka flowers, in Vaishakha with fragrant patala; in Jyeshtha with lotuses and mandara, and in Ashadha with water-lilies.
Verse 89 (padma.1.22.89)
मंदारैरथ मालत्या श्रावणे पूजयेत्सदा। गोमूत्रं गोमयं क्षीरं दधिसर्पिः कुशोदकम्।
maṁdārairatha mālatyā śrāvaṇe pūjayetsadā gomūtraṁ gomayaṁ kṣīraṁ dadhisarpiḥ kuśodakam
With mandara, then with malati, one should always worship in Shravana. Cow's urine, cow-dung, milk, curd, ghee, and water with kusha grass—
Verse 90 (padma.1.22.90)
बिल्वपत्रार्ककुसुमांबुज गोशृंगवारि च। पंचगव्यं च बिल्वं च प्राशयेत्क्रमशः सदा।
bilvapatrārkakusumāṁbuja gośṛṁgavāri ca paṁcagavyaṁ ca bilvaṁ ca prāśayetkramaśaḥ sadā
—bilva leaves, arka flowers, lotuses, and water through a cow's horn — the panchagavya and bilva should always be consumed in due order.
Verse 91 (padma.1.22.91)
एतद्भाद्रपदादौ तु प्राशनं समुदाहृतम्। प्रतिपक्षं च मिथुनं तृतीयायां वरानने।
etadbhādrapadādau tu prāśanaṁ samudāhṛtam pratipakṣaṁ ca mithunaṁ tṛtīyāyāṁ varānane
This consumption, beginning in Bhadrapada, has been declared. And on the third day of every fortnight, O fair-faced one, a couple—
Verse 92 (padma.1.22.92)
भोजयित्वार्चयेद्भक्त्या वस्त्रमाल्यानुलेपनैः। पुंसः पीतांबरे दद्यात्स्त्रियाः कौशेयवाससी।
bhojayitvārcayedbhaktyā vastramālyānulepanaiḥ puṁsaḥ pītāṁbare dadyātstriyāḥ kauśeyavāsasī
—having been fed, should be worshipped with devotion, with cloth, garlands and unguents; a yellow garment should be given to the man, a silk garment to the woman.
Verse 93 (padma.1.22.93)
निष्पाव जीरलवणमिक्षुदंड गुडान्वितम्। स्त्रियै दद्यात्फलं पुंसः सुवर्णोत्पलसंयुतम्।
niṣpāva jīralavaṇamikṣudaṁḍa guḍānvitam striyai dadyātphalaṁ puṁsaḥ suvarṇotpalasaṁyutam
Beans, cumin, salt, a stick of sugarcane, together with jaggery, should be given along with fruit to the woman, and to the man together with a golden lotus.
Verse 94 (padma.1.22.94)
यथा न देवि देवस्त्वां संपरित्यज्य गच्छति। तथा मामुद्धराशेष दुःखसंसारसागरात्।
yathā na devi devastvāṁ saṁparityajya gacchati tathā māmuddharāśeṣa duḥkhasaṁsārasāgarāt
[Prayer:] 'As, O goddess, the god does not depart, abandoning you, so may you lift me wholly out of the ocean of the sorrow of samsara.'
Verse 95 (padma.1.22.95)
कुमुदा विमला नंदा भवानी वसुधा शिवा। ललिता कमला गौरी सती रम्भाथ पार्वती।
kumudā vimalā naṁdā bhavānī vasudhā śivā lalitā kamalā gaurī satī rambhātha pārvatī
Kumuda, Vimala, Nanda, Bhavani, Vasudha, Shiva, Lalita, Kamala, Gauri, Sati, Rambha, and Parvati—
Verse 96 (padma.1.22.96)
नभस्यादिषु मासेषु प्रीयतामित्युदीरयेत्। व्रतांते शयनं दद्यात्सुवर्णकमलान्वितम्।
nabhasyādiṣu māseṣu prīyatāmityudīrayet vratāṁte śayanaṁ dadyātsuvarṇakamalānvitam
—in the months beginning with Nabhasya, one should recite, 'may she be pleased.' At the end of the vow one should give a bed together with a golden lotus.
Verse 97 (padma.1.22.97)
मिथुनानि चतुर्विशद्द्वादशाथ समर्चयेत्। अष्टावष्टाथवा भूयश्चतुर्मासेथ वार्चयेत्।
mithunāni caturviśaddvādaśātha samarcayet aṣṭāvaṣṭāthavā bhūyaścaturmāsetha vārcayet
One should worship twenty-four couples, or twelve, or eight-and-eight again, or worship for each of the four months.
Verse 98 (padma.1.22.98)
पूर्वं दत्वाथ गुरवे पश्चादन्यान्समर्चयेत्। उक्तानन्ततृतीयैषा सदानंतफलप्रदा।
pūrvaṁ datvātha gurave paścādanyānsamarcayet uktānantatṛtīyaiṣā sadānaṁtaphalapradā
Having first given to the guru, one should afterward worship the others. This is called the Ananta-tritiya, always bestowing endless fruit.
Verse 99 (padma.1.22.99)
सर्वपापहरा देवी सौभाग्यारोग्यवर्धिनी। न चैनं वित्तशाठ्येन कदाचिदपि लंघयेत्।
sarvapāpaharā devī saubhāgyārogyavardhinī na cainaṁ vittaśāṭhyena kadācidapi laṁghayet
The goddess removes all sin and increases good fortune and health; one should never, even out of miserliness with wealth, transgress this vow.
Verse 100 (padma.1.22.100)
नरो वा यदि वा नारी सोपवासव्रतं चरेत्। गर्भिणी सूतिका नक्तं कुमारी वाथ रोगिणी।
naro vā yadi vā nārī sopavāsavrataṁ caret garbhiṇī sūtikā naktaṁ kumārī vātha rogiṇī
Whether man or woman, one should observe this vow together with fasting. A pregnant woman, one who has recently given birth, a maiden, or one who is ill—
Verse 101 (padma.1.22.101)
यदाऽशुद्धा तदान्येन कारयेत्प्रयता स्वयम्। इमामनंतफलदां यस्तृतीयां समाचरेत्।
yadā'śuddhā tadānyena kārayetprayatā svayam imāmanaṁtaphaladāṁ yastṛtīyāṁ samācaret
—when impure, one should have it performed by another while remaining pure oneself. Whoever observes this endlessly fruitful tritiya—
Verse 102 (padma.1.22.102)
कल्पकोटिशतं साग्रं शिवलोके महीयते। वित्तहीनोपि कुर्वीत यावद्वर्षमुपोषणम्।
kalpakoṭiśataṁ sāgraṁ śivaloke mahīyate vittahīnopi kurvīta yāvadvarṣamupoṣaṇam
—is honored in Shiva's world for a full hundred crore kalpas and more. Even one without wealth should observe the fast for a full year.
Verse 103 (padma.1.22.103)
पुष्पमंत्रविधाने सोपि तत्फलमाप्नुयात्। नारी वा कुरुते या तु आत्मनः शुभमिच्छती।
puṣpamaṁtravidhāne sopi tatphalamāpnuyāt nārī vā kurute yā tu ātmanaḥ śubhamicchatī
Even with only flowers, by the mantra-rite, he too obtains that same fruit. And the woman who performs it, desiring her own welfare—
Verse 104 (padma.1.22.104)
जन्मपौरुषमाप्नोति गौर्यनुग्रहकारितम्। इति पठति शृणोति वा य इत्थं गिरितनयाव्रतमिंद्रलोकसंस्थः।
janmapauruṣamāpnoti gauryanugrahakāritam iti paṭhati śṛṇoti vā ya itthaṁ giritanayāvratamiṁdralokasaṁsthaḥ
—obtains a manly birth, wrought by Gauri's grace. Whoever thus recites or hears of this vow of the Mountain's Daughter dwells in Indra's world—
Verse 105 (padma.1.22.105)
मतिमपि च ददाति योपि देवैरमरवधूजनकिन्नरैः स पूज्यः। अन्यामपि प्रवक्ष्यामि तृतीयां पापनाशिनीम्।
matimapi ca dadāti yopi devairamaravadhūjanakinnaraiḥ sa pūjyaḥ anyāmapi pravakṣyāmi tṛtīyāṁ pāpanāśinīm
—and even one who merely instructs others in it is honored by the gods, by the wives of the immortals, and by kinnaras. I shall also declare another tritiya-vow, destroyer of sin.
Verse 106 (padma.1.22.106)
रसकल्याणिनीमेतां पुराकल्पभवा विदुः। माघेमासि तु संप्राप्य तृतीयां शुक्लपक्षतः।
rasakalyāṇinīmetāṁ purākalpabhavā viduḥ māghemāsi tu saṁprāpya tṛtīyāṁ śuklapakṣataḥ
This is known as Rasakalyani, existing since former kalpas. In the month of Magha, upon reaching the third day of the bright fortnight—
Verse 107 (padma.1.22.107)
प्रातर्गंधेन पयसा तिलैः स्नानं समाचरेत्। स्नापयेन्मधुना देवीं तथैवेक्षुरसेन तु।
prātargaṁdhena payasā tilaiḥ snānaṁ samācaret snāpayenmadhunā devīṁ tathaivekṣurasena tu
—one should bathe in the morning with scented water, with milk, and with sesame; one should bathe the goddess with honey, and likewise with sugarcane juice.
Verse 108 (padma.1.22.108)
गंधोदकेन च पुनः पूजनं कुंकुमेन तु। दक्षिणांगानि संपूज्य ततो वामानि पूजयेत्।
gaṁdhodakena ca punaḥ pūjanaṁ kuṁkumena tu dakṣiṇāṁgāni saṁpūjya tato vāmāni pūjayet
And again with scented water, and worship with saffron; having worshipped the right-side limbs, one should then worship the left.
Verse 109 (padma.1.22.109)
ललितायै पदं देव्यै वामगुल्फौ ततोर्चयेत्। जंघे जानु तथा शांत्यै तथैवोरुं श्रियै नमः।
lalitāyai padaṁ devyai vāmagulphau tatorcayet jaṁghe jānu tathā śāṁtyai tathaivoruṁ śriyai namaḥ
'To Lalita' the foot of the goddess; then one should worship the left ankles; the shins and knees 'to Shanti,' and likewise 'homage to Shri' for the thigh.
Verse 110 (padma.1.22.110)
मदालसायै च कटिममलायै तथोदरम्। स्तनौ मदनवासिन्यै कुमुदायै च कंधराम्।
madālasāyai ca kaṭimamalāyai tathodaram stanau madanavāsinyai kumudāyai ca kaṁdharām
'To Madalasa' the hip, and 'to Amala' the belly; 'to Madanavasini' the breasts, and 'to Kumuda' the neck.
Verse 111 (padma.1.22.111)
भुजं भुजाग्रं माधव्यै कमलायै सुखस्मिते। भ्रूललाटं च रुद्राण्यै शंकरायै तथालकं।
bhujaṁ bhujāgraṁ mādhavyai kamalāyai sukhasmite bhrūlalāṭaṁ ca rudrāṇyai śaṁkarāyai tathālakaṁ
'To Madhavi' the arm and forearm, 'to Kamala' the pleasant smile; 'to Rudrani' the brow and forehead, and likewise 'to Shankari' the curl of hair.
Verse 112 (padma.1.22.112)
मदनायै ललाटं तु मोहनायै पुनर्भ्रुवौ। नेत्रे चंद्रार्धधारिण्यै तुष्ट्यै च वदनं पुनः।
madanāyai lalāṭaṁ tu mohanāyai punarbhruvau netre caṁdrārdhadhāriṇyai tuṣṭyai ca vadanaṁ punaḥ
'To Madana' the forehead, and 'to Mohana' again the eyebrows; 'to Chandrardhadharini' the eyes, and again 'to Tushti' the face.
Verse 113 (padma.1.22.113)
उत्कंठिन्यै नमः कंठममृतायै नमस्तनुम्। रंभायै च महाबाहू विशोकायै नमः करौ।
utkaṁṭhinyai namaḥ kaṁṭhamamṛtāyai namastanum raṁbhāyai ca mahābāhū viśokāyai namaḥ karau
'Homage to Utkanthini' the throat, 'homage to Amrita' the body; 'to Rambha' the two great arms, 'homage to Vishoka' the hands.
Verse 114 (padma.1.22.114)
हृदयं मन्मथाह्वायै पाटलायै तथोदरं। कटिं सुरतवासिन्यै तथोरू पंकजश्रियै।
hṛdayaṁ manmathāhvāyai pāṭalāyai tathodaraṁ kaṭiṁ suratavāsinyai tathorū paṁkajaśriyai
'To Manmathahva' the heart, and likewise 'to Patala' the belly; 'to Suratavasini' the hip, and likewise 'to Pankajashri' the thighs.
Verse 115 (padma.1.22.115)
जानुजंघे नमो गौर्यै गुल्फौ शांत्यै तथार्चयेत्। धराधरायै पादौ तु विश्वकायै नमः शिरः।
jānujaṁghe namo gauryai gulphau śāṁtyai tathārcayet dharādharāyai pādau tu viśvakāyai namaḥ śiraḥ
'Homage to Gauri' for the knees and shins, and likewise worship the ankles 'to Shanti'; 'to Dharadhara' the feet, 'homage to Vishvaka' the head.
Verse 116 (padma.1.22.116)
नमो भवान्यै कामिन्यै वासुदेव्यै जगच्छ्रियै। आनंददायै नंदायै सुभद्रायै नमोनमः।
namo bhavānyai kāminyai vāsudevyai jagacchriyai ānaṁdadāyai naṁdāyai subhadrāyai namonamaḥ
Homage to Bhavani, to Kamini, to Vasudevi, to Jagacchri; homage again and again to Anandada, to Nanda, to Subhadra.
Verse 117 (padma.1.22.117)
एवं संपूज्य विधिवद्द्विजदांपत्यमर्चयेत्। भोजयित्त्वा तथान्नेन मधुरेण विमत्सरः।
evaṁ saṁpūjya vidhivaddvijadāṁpatyamarcayet bhojayittvā tathānnena madhureṇa vimatsaraḥ
Having thus duly worshipped, one should honor a brahmin couple, feeding them with sweet food, free from envy.
Verse 118 (padma.1.22.118)
समोदकं वारिकुंभं शुक्लांबरयुगद्वयं। दत्त्वा सुवर्णकमलं गंधमाल्यैरथार्चयेत्।
samodakaṁ vārikuṁbhaṁ śuklāṁbarayugadvayaṁ dattvā suvarṇakamalaṁ gaṁdhamālyairathārcayet
Having given a water-jar together with sweets and two pairs of white garments, one should then worship with a golden lotus, scent and garlands.
Verse 119 (padma.1.22.119)
प्रीयतामत्र कुमुदा गृह्णीयाल्लवणव्रतम्। अनेन विधिना देवीं मासिमासि सदार्चयेत्।
prīyatāmatra kumudā gṛhṇīyāllavaṇavratam anena vidhinā devīṁ māsimāsi sadārcayet
'May Kumuda be pleased here' — one should undertake the salt-vow. By this rite one should always worship the goddess month by month.
Verse 120 (padma.1.22.120)
लवणं वर्जयेन्माघे फाल्गुने च गुडं पुनः। नवनीतं तथा चैत्रे वर्ज्यं मधु च माधवे।
lavaṇaṁ varjayenmāghe phālgune ca guḍaṁ punaḥ navanītaṁ tathā caitre varjyaṁ madhu ca mādhave
One should abstain from salt in Magha, and again from jaggery in Phalguna; likewise from butter in Chaitra, and honey should be abstained from in Vaishakha.
Verse 121 (padma.1.22.121)
पानीयं ज्येष्ठमासे तु तथाषाढे च जीरकं। श्रावणे वर्जयेत्क्षीरं दधि भाद्रपदे तथा।
pānīyaṁ jyeṣṭhamāse tu tathāṣāḍhe ca jīrakaṁ śrāvaṇe varjayetkṣīraṁ dadhi bhādrapade tathā
Abstain from excess water in the month of Jyeshtha, and likewise cumin in Ashadha; abstain from milk in Shravana, and likewise curd in Bhadrapada.
Verse 122 (padma.1.22.122)
घृतमाश्वयुजे तद्वदूर्जे वर्ज्यं च माक्षिकं। धान्याकं मार्गशीर्षे तु पौषे वर्ज्या च शर्करा।
ghṛtamāśvayuje tadvadūrje varjyaṁ ca mākṣikaṁ dhānyākaṁ mārgaśīrṣe tu pauṣe varjyā ca śarkarā
Likewise ghee in Ashvina, and honey should be abstained from in Kartika; coriander in Margashirsha, and sugar should be abstained from in Pausha.
Verse 123 (padma.1.22.123)
व्रतांते करकं पूर्णमेतेषां मासिमासि च। दद्याद्विकालवेलायां भक्ष्यपात्रेण संयुतं।
vratāṁte karakaṁ pūrṇameteṣāṁ māsimāsi ca dadyādvikālavelāyāṁ bhakṣyapātreṇa saṁyutaṁ
At the end of the vow, a full water-pot of these abstained items, month by month, should be given at the evening hour, together with a vessel of food.
Verse 124 (padma.1.22.124)
लड्डुकास्सेवकाश्चैव संयावमथ पूरिका। नारिका घृतपूर्णाश्च पिष्टपूर्णा च नंदिकी।
laḍḍukāssevakāścaiva saṁyāvamatha pūrikā nārikā ghṛtapūrṇāśca piṣṭapūrṇā ca naṁdikī
Ladus, sevaks, sanyava-cakes, and puris; narikas filled with ghee, and nandika-cakes filled with flour.
Verse 125 (padma.1.22.125)
क्षीरशाकं च दध्यन्नं पिंडशाकं तथैव च। माघादौ क्रमशो दद्यादेतानि करकोपरि।
kṣīraśākaṁ ca dadhyannaṁ piṁḍaśākaṁ tathaiva ca māghādau kramaśo dadyādetāni karakopari
Milk-vegetable, curd-rice, and likewise pinda-vegetable — beginning in Magha, one should give these in due order atop the water-pot.
Verse 126 (padma.1.22.126)
कुमुदा माधवी रंभा सुभद्रा च शिवा जया। ललिता कमलानंगा मंगला रति लालसा।
kumudā mādhavī raṁbhā subhadrā ca śivā jayā lalitā kamalānaṁgā maṁgalā rati lālasā
Kumuda, Madhavi, Rambha, Subhadra, Shiva, Jaya, Lalita, Kamala, Ananga, Mangala, Rati, Lalasa—
Verse 127 (padma.1.22.127)
क्रमान्माघादिमासेषु प्रीयतामिति कीर्तयेत्। सर्वत्र पंचगव्यं च प्राशनं समुदाहृतं।
kramānmāghādimāseṣu prīyatāmiti kīrtayet sarvatra paṁcagavyaṁ ca prāśanaṁ samudāhṛtaṁ
—in due order, in the months beginning with Magha, one should proclaim 'may she be pleased.' Everywhere the consumption of panchagavya has been prescribed.
Verse 128 (padma.1.22.128)
उपवासी भवेन्नित्यमशक्तौ नक्तमिष्यते। कुर्यादेवमिदं नारी रसकल्याणिनी व्रतं।
upavāsī bhavennityamaśaktau naktamiṣyate kuryādevamidaṁ nārī rasakalyāṇinī vrataṁ
One should always fast; if unable, eating only at night is permitted. A woman should observe this Rasakalyani vow in just this manner.
Verse 129 (padma.1.22.129)
पुनर्माघे च संप्राप्ते शर्करा कलशोपरि। कृत्वा तु कांचनीं गौरीं पंचरत्नसमन्वितां।
punarmāghe ca saṁprāpte śarkarā kalaśopari kṛtvā tu kāṁcanīṁ gaurīṁ paṁcaratnasamanvitāṁ
Again, when Magha has come, one should place sugar atop the vessel, having made a golden Gauri together with the five gems.
Verse 130 (padma.1.22.130)
स्वकीयांगुष्ठमात्रं च साक्षसूत्रकमंडलुं। चतुर्भुजामिंदुयुतां सितनेत्रपटावृतां।
svakīyāṁguṣṭhamātraṁ ca sākṣasūtrakamaṁḍaluṁ caturbhujāmiṁduyutāṁ sitanetrapaṭāvṛtāṁ
Thumb-sized, together with rosary and water-pot, four-armed, adorned with the crescent moon, veiled in white cloth—
Verse 131 (padma.1.22.131)
तद्वद्गोमिथुनं चैव सुवर्णस्य सितांबरं। सवस्त्रं भाजनं दद्याद्भवानी प्रीयतामिति।
tadvadgomithunaṁ caiva suvarṇasya sitāṁbaraṁ savastraṁ bhājanaṁ dadyādbhavānī prīyatāmiti
—likewise a pair of golden cows, and white cloth; one should give a vessel together with cloth, saying 'may Bhavani be pleased.'
Verse 132 (padma.1.22.132)
अनेनविधिना यस्तु रसकल्याणिनीव्रतं। कुर्याच्च सर्वपापेभ्यस्तत्क्षणादेव मुच्यते।
anenavidhinā yastu rasakalyāṇinīvrataṁ kuryācca sarvapāpebhyastatkṣaṇādeva mucyate
Whoever performs the Rasakalyani vow by this rite is freed that very instant from all sins.
Verse 133 (padma.1.22.133)
भवानां च सहस्रं तु न दुःखी जायते क्वचित्। अग्निष्टोमसहस्रेण यत्फलं तदवाप्नुयात्।
bhavānāṁ ca sahasraṁ tu na duḥkhī jāyate kvacit agniṣṭomasahasreṇa yatphalaṁ tadavāpnuyāt
For a thousand births thereafter one is never born into sorrow; one obtains the fruit equal to a thousand Agnishtoma sacrifices.
Verse 134 (padma.1.22.134)
नारी वा कुरुते या तु कुमारी वा वरानने। विधवा च वराकी वा सापि तत्फलभागिनी।
nārī vā kurute yā tu kumārī vā varānane vidhavā ca varākī vā sāpi tatphalabhāginī
And the woman who performs it, or the maiden, O fair-faced one, or the humble widow — she too shares in that fruit.
Verse 135 (padma.1.22.135)
सौभाग्यारोग्यसंपन्ना गौरीलोके महीयते। इति पठति य इत्थं यः शृणोति प्रसंगात्। सकलकलुषमुक्तः पार्वतीलोकमेति।
saubhāgyārogyasaṁpannā gaurīloke mahīyate iti paṭhati ya itthaṁ yaḥ śṛṇoti prasaṁgāt sakalakaluṣamuktaḥ pārvatīlokameti
Endowed with good fortune and health, she is honored in Gauri's world. Whoever thus recites this, or hears it in passing, is freed from all impurity and attains Parvati's world.
Verse 136 (padma.1.22.136)
मतिमपि च विधत्ते यो नराणां प्रियार्थं। विबुधपतिजनानां लोकगः स्यादमोघः। तथैवान्यां प्रवक्ष्यामि तृतीयां पापनाशिनीम्।
matimapi ca vidhatte yo narāṇāṁ priyārthaṁ vibudhapatijanānāṁ lokagaḥ syādamoghaḥ tathaivānyāṁ pravakṣyāmi tṛtīyāṁ pāpanāśinīm
And whoever, for the benefit of others, gives counsel in this vow, becomes one who goes unfailingly to the world of the lord of the wise. Likewise I shall now declare another tritiya-vow, destroyer of sin.
Verse 137 (padma.1.22.137)
नाम्ना च लोकविख्यातामग्र्यानंदकरीमिमां। यदा शुक्लतृतीयायामषाढर्क्षं भवेत्क्वचित्।
nāmnā ca lokavikhyātāmagryānaṁdakarīmimāṁ yadā śuklatṛtīyāyāmaṣāḍharkṣaṁ bhavetkvacit
—renowned in the world by name as Agryanandakari, bringer of the highest joy. When, on the bright third day, the Ashadha constellation should sometimes fall—
Verse 138 (padma.1.22.138)
ब्रह्मर्क्षं वाथ च मघा हस्तो मूलमथापि वा। दर्भगंधोदकैः स्नानं तदा सम्यक्समाचरेत्।
brahmarkṣaṁ vātha ca maghā hasto mūlamathāpi vā darbhagaṁdhodakaiḥ snānaṁ tadā samyaksamācaret
—or the Brahma-constellation, or Magha, Hasta, or Mula — then one should duly perform the bath with kusha grass and scented water.
Verse 139 (padma.1.22.139)
शुक्लमाल्यांबरधरः शुक्लगंधानुलेपनः। भवानीमर्चयेद्भक्त्या शुक्लपुष्पैः सुगंधिभिः।
śuklamālyāṁbaradharaḥ śuklagaṁdhānulepanaḥ bhavānīmarcayedbhaktyā śuklapuṣpaiḥ sugaṁdhibhiḥ
Wearing white garlands and garments, anointed with white sandal, one should worship Bhavani with devotion, with fragrant white flowers.
Verse 140 (padma.1.22.140)
महादेवं च सकलमुपविष्टं महासने। वासुदेव्यै नमः पादौ शंकरायै नमो हरेः।
mahādevaṁ ca sakalamupaviṣṭaṁ mahāsane vāsudevyai namaḥ pādau śaṁkarāyai namo hareḥ
—and the whole form of Mahadeva, seated upon a great throne. 'Homage to Vasudevi' for the feet, 'homage to Shankara' for the feet of Hari.
Verse 141 (padma.1.22.141)
जंघेशोकविनाशिन्यै मानदायै नमः प्रभोः। रंभायै पूजयेदूरू शिवाय च पिनाकिने।
jaṁgheśokavināśinyai mānadāyai namaḥ prabhoḥ raṁbhāyai pūjayedūrū śivāya ca pinākine
'To Shokavinashini' the shins, 'homage to Manada' of the Lord; worship the thighs 'to Rambha,' and 'to Shiva, wielder of the Pinaka.'
Verse 142 (padma.1.22.142)
आनंदिन्यै कटिं देव्याः शूलिनश्शूलपाणये। माधव्यै च तथा नाभिमथ शंभोर्भवाय वै।
ānaṁdinyai kaṭiṁ devyāḥ śūlinaśśūlapāṇaye mādhavyai ca tathā nābhimatha śaṁbhorbhavāya vai
'To Anandini' the hip of the goddess, 'to the trident-bearer, Shulapani'; 'to Madhavi' likewise the navel, and 'to Shambhu, Bhava.'
Verse 143 (padma.1.22.143)
स्तनौ चानंदकारिण्यै शंकरस्येंदुधारिणे। उत्कंठिन्यै नमः कंठं नीलकंठाय वै हरेः।
stanau cānaṁdakāriṇyai śaṁkarasyeṁdudhāriṇe utkaṁṭhinyai namaḥ kaṁṭhaṁ nīlakaṁṭhāya vai hareḥ
The breasts 'to Anandakarini,' 'to Shankara, bearer of the crescent moon'; 'homage to Utkanthini' the throat, 'to Nilakantha of Hari.'
Verse 144 (padma.1.22.144)
करावुत्पलधारिण्यै रुद्राय जगतः प्रभो। बाहू च परिरंभिण्यै नृत्यप्रीताय वै हरेः।
karāvutpaladhāriṇyai rudrāya jagataḥ prabho bāhū ca pariraṁbhiṇyai nṛtyaprītāya vai hareḥ
The hands 'to Utpaladharini,' 'to Rudra, lord of the world'; the arms 'to Parirambhini,' 'to Hara, who delights in dance.'
Verse 145 (padma.1.22.145)
देव्या मुखं विलासिन्यै वृषभाय पुनर्विभोः। स्मितं च स्मरणीयायै विश्ववक्त्राय वै विभोः।
devyā mukhaṁ vilāsinyai vṛṣabhāya punarvibhoḥ smitaṁ ca smaraṇīyāyai viśvavaktrāya vai vibhoḥ
The goddess's face 'to Vilasini,' and again 'to the Lord, bull-bannered'; the smile 'to Smaraniya,' 'to the Lord of the universal face.'
Verse 146 (padma.1.22.146)
नेत्रे मंदारवासिन्यै विश्वधाम्ने त्रिशूलिनः। भ्रुवौ नृत्यप्रियायै च शंभोर्वै पाशशूलिने।
netre maṁdāravāsinyai viśvadhāmne triśūlinaḥ bhruvau nṛtyapriyāyai ca śaṁbhorvai pāśaśūline
The eyes 'to Mandaravasini,' 'to the trident-bearer, abode of the universe'; the brows 'to Nrityapriya,' and 'to Shambhu, bearer of noose and trident.'
Verse 147 (padma.1.22.147)
देव्या ललाटमिंद्राण्यै वृषवाहाय वै विभोः। स्वाहायै मकुटं देव्या विभो गंगाधराय वै।
devyā lalāṭamiṁdrāṇyai vṛṣavāhāya vai vibhoḥ svāhāyai makuṭaṁ devyā vibho gaṁgādharāya vai
The goddess's forehead 'to Indrani,' 'to the Lord who rides the bull'; the goddess's crown 'to Svaha,' 'to the Lord, bearer of the Ganga.'
Verse 148 (padma.1.22.148)
विश्वकायौ विश्वभुजौ विश्वपादमुखौ शिवौ। प्रसन्नवरदौ वंदे पार्वतीपरमेश्वरौ।
viśvakāyau viśvabhujau viśvapādamukhau śivau prasannavaradau vaṁde pārvatīparameśvarau
The two whose bodies, arms, feet and faces are the universe, the two auspicious ones, gracious and boon-granting — I bow to Parvati and Parameshvara.
Verse 149 (padma.1.22.149)
एवं संपूज्य विधिवदग्रतः शिवयोः पुनः। पद्मोत्पलानि रजसा नानावर्णेन कारयेत्।
evaṁ saṁpūjya vidhivadagrataḥ śivayoḥ punaḥ padmotpalāni rajasā nānāvarṇena kārayet
Having thus duly worshipped, before the divine couple one should again make lotuses and blue lotuses with colored powders of various hues.
Verse 150 (padma.1.22.150)
शंखचक्रे सकटके स्वस्तिकं शुभकारकम्। यावंतः पांसवस्तत्र रजसः पतिता भुवि।
śaṁkhacakre sakaṭake svastikaṁ śubhakārakam yāvaṁtaḥ pāṁsavastatra rajasaḥ patitā bhuvi
A conch and discus with a bangle-mark, and an auspicious swastika. For as many grains of that colored powder as fall upon the ground there—
Verse 151 (padma.1.22.151)
तावद्वर्षसहस्राणि शिवलोके महीयते। चत्वारि घृतपात्राणि सहिरण्यानि शक्तितः।
tāvadvarṣasahasrāṇi śivaloke mahīyate catvāri ghṛtapātrāṇi sahiraṇyāni śaktitaḥ
—for that many thousand years is one honored in Shiva's world. Four vessels of ghee, together with gold according to one's means—
Verse 152 (padma.1.22.152)
दत्वा द्विजाय करकमुदकेन समन्वितम्। प्रतिपक्षं चतुर्मासं यावदेतान्निवेदयेत्।
datvā dvijāya karakamudakena samanvitam pratipakṣaṁ caturmāsaṁ yāvadetānnivedayet
—having given these to a brahmin, together with a water-pot filled with water, one should offer these every fortnight for four months.
Verse 153 (padma.1.22.153)
ततस्तु चतुरो मासान्पूर्ववत्करकोपरि। चत्वारि घृतपात्राणि तिलपात्राण्यंनंतरं।
tatastu caturo māsānpūrvavatkarakopari catvāri ghṛtapātrāṇi tilapātrāṇyaṁnaṁtaraṁ
Then for four months, as before, atop the water-pot, four vessels of ghee, and immediately after, vessels of sesame.
Verse 154 (padma.1.22.154)
गंधोदकं पुष्पवारि चंदनं कुङ्कुमोदकं। अपक्वं दधिदुग्धं च गोशृंगोदकमेव च।
gaṁdhodakaṁ puṣpavāri caṁdanaṁ kuṅkumodakaṁ apakvaṁ dadhidugdhaṁ ca gośṛṁgodakameva ca
Scented water, flower-water, sandal, saffron-water; unboiled curd and milk, and likewise water through a cow's horn.
Verse 155 (padma.1.22.155)
अब्दोदकं तथा वारिकुष्ठचूर्णान्वितं पुनः। उशीरसलिलं चैव यवचूर्णोदकं पुनः।
abdodakaṁ tathā vārikuṣṭhacūrṇānvitaṁ punaḥ uśīrasalilaṁ caiva yavacūrṇodakaṁ punaḥ
Rain-water, and likewise water together with costus powder again; water with vetiver root, and again water with barley powder.
Verse 156 (padma.1.22.156)
तिलोदकं च संप्राश्यस्वपेन्मार्गशिरादिषु। मासेषु पक्षद्वितयं प्राशनं समुदाहृतम्।
tilodakaṁ ca saṁprāśyasvapenmārgaśirādiṣu māseṣu pakṣadvitayaṁ prāśanaṁ samudāhṛtam
And having partaken of sesame-water, one should sleep on the ground; in the months beginning with Margashirsha, consumption for both fortnights has been prescribed.
Verse 157 (padma.1.22.157)
सर्वत्रशुक्लपुष्पाणिप्रशस्तानिसदार्चने। दानकाले च सर्वत्र मंत्रमेतमुदीरयेत्।
sarvatraśuklapuṣpāṇipraśastānisadārcane dānakāle ca sarvatra maṁtrametamudīrayet
White flowers everywhere are always recommended in worship; and at the time of giving, everywhere, one should recite this mantra.
Verse 158 (padma.1.22.158)
गौरी मे प्रीयतां नित्यमघनाशाय मंगला। सौभाग्यायास्तु ललिता भवानी सर्वसिद्धये।
gaurī me prīyatāṁ nityamaghanāśāya maṁgalā saubhāgyāyāstu lalitā bhavānī sarvasiddhaye
'May Gauri ever be pleased with me, the auspicious one, for the destruction of sin; may Lalita be pleased for good fortune, and Bhavani for the attainment of all success.'
Verse 159 (padma.1.22.159)
संवत्सरांते लवणं गुडकुंकुमसंयुतम्। चंदनेनयुतं कुंभं सहस्वर्णांबुजेन च।
saṁvatsarāṁte lavaṇaṁ guḍakuṁkumasaṁyutam caṁdanenayutaṁ kuṁbhaṁ sahasvarṇāṁbujena ca
At the end of the year, salt together with jaggery and saffron; a vessel together with sandal and together with a golden lotus.
Verse 160 (padma.1.22.160)
उमायाः प्रीतये हैमं तद्विदिक्षुफलैर्युतम्। सास्तरावरणां शय्यां सविश्रामां निवेदयेत्।
umāyāḥ prītaye haimaṁ tadvidikṣuphalairyutam sāstarāvaraṇāṁ śayyāṁ saviśrāmāṁ nivedayet
For Uma's pleasure, a golden lotus together with sugarcane and fruits; one should offer a bed with its coverings and its bolster, fit for rest.
Verse 161 (padma.1.22.161)
सपत्नीकाय विप्राय गौरी मे प्रीयतामिति। आत्मानंदकरीं नाम प्राप्नुयात्संपदं नरः।
sapatnīkāya viprāya gaurī me prīyatāmiti ātmānaṁdakarīṁ nāma prāpnuyātsaṁpadaṁ naraḥ
Offering it to a brahmin together with his wife, saying 'may Gauri be pleased with me' — a man obtains the prosperity named Atmanandakari.
Verse 162 (padma.1.22.162)
आयुरानंदसंपन्नो न क्वचिच्छोकमाप्नुयात्। नारी वा कुरुते या तु कुमारी विधवा तथा।
āyurānaṁdasaṁpanno na kvacicchokamāpnuyāt nārī vā kurute yā tu kumārī vidhavā tathā
Endowed with long life and joy, he never encounters sorrow anywhere. And the woman who performs it, or likewise the maiden or the widow—
Verse 163 (padma.1.22.163)
सापि तत्फलमाप्नोति देव्यनुग्रहलालिता। प्रतिपक्षमुपोष्यैवं मंत्रार्चनविधानतः।
sāpi tatphalamāpnoti devyanugrahalālitā pratipakṣamupoṣyaivaṁ maṁtrārcanavidhānataḥ
—she too obtains that same fruit, cherished by the goddess's grace. Fasting every fortnight in this way, by the rite of mantra-worship—
Verse 164 (padma.1.22.164)
रुद्राणां लोकमाप्नोति पुनरावृत्तिदुर्लभम्। इमां यः शृणुयान्नित्यं श्रावयेद्वापि भक्तितः।
rudrāṇāṁ lokamāpnoti punarāvṛttidurlabham imāṁ yaḥ śṛṇuyānnityaṁ śrāvayedvāpi bhaktitaḥ
—one obtains the world of the Rudras, from which return to samsara is hard to come by. Whoever always hears this, or causes it to be heard with devotion—
Verse 165 (padma.1.22.165)
शक्रलोकं स गत्वा तु पूज्यते कल्पसंस्थितः। शंकर उवाच। एवंविधा भवति चेन्नारी व्रतपरायणा।
śakralokaṁ sa gatvā tu pūjyate kalpasaṁsthitaḥ śaṁkara uvāca evaṁvidhā bhavati cennārī vrataparāyaṇā
—having gone to Indra's world, is honored there, abiding for a full kalpa. Shankar said: If a woman becomes devoted to a vow in this manner—
Verse 166 (padma.1.22.166)
सावित्री तु वराकी सा तस्याः शापस्तु कीदृशः। न काचिद्गणना चास्ति यतस्त्रैलोक्यसुंदरी।
sāvitrī tu varākī sā tasyāḥ śāpastu kīdṛśaḥ na kācidgaṇanā cāsti yatastrailokyasuṁdarī
—then of what sort indeed is poor Savitri's curse against you? There is no reckoning against you at all, since you are the beauty of the three worlds.
Verse 167 (padma.1.22.167)
सा पूर्वस्यापि वन्द्या च लक्ष्मीर्विष्णुप्रतिग्रहात्। मया पूर्वं तवार्थाय दक्षयज्ञस्तु नाशितः।
sā pūrvasyāpi vandyā ca lakṣmīrviṣṇupratigrahāt mayā pūrvaṁ tavārthāya dakṣayajñastu nāśitaḥ
That Lakshmi too is worthy of reverence from the very beginning, by Vishnu's acceptance of her. By me, for your sake, Daksha's sacrifice was destroyed before.
Verse 168 (padma.1.22.168)
लक्ष्म्यर्थं विष्णुना चापि वारिधिर्मथितः पुरा। आज्ञाकरौ भवत्योश्च मा कुरुष्व भयं क्वचित्।
lakṣmyarthaṁ viṣṇunā cāpi vāridhirmathitaḥ purā ājñākarau bhavatyośca mā kuruṣva bhayaṁ kvacit
And for Lakshmi's sake, by Vishnu too, the ocean was churned before. Both of us are ready to obey your command — have no fear of anything.
Verse 169 (padma.1.22.169)
सावित्र्या मानना कार्या कुपितायाः प्रसादनम्। मया च विष्णुना चैव ब्रह्मणा मानमीप्सुना।
sāvitryā mānanā kāryā kupitāyāḥ prasādanam mayā ca viṣṇunā caiva brahmaṇā mānamīpsunā
Honor should be shown to Savitri, and the angry one should be appeased, by me, by Vishnu, and by Brahma, all desiring her regard.
Verse 170 (padma.1.22.170)
गमिष्ये ब्रह्मसदनं त्वं च तिष्ठ वरानने। एवमुक्त्वा गतो रुद्रो गौरी तत्र व्यवस्थिता।
gamiṣye brahmasadanaṁ tvaṁ ca tiṣṭha varānane evamuktvā gato rudro gaurī tatra vyavasthitā
'I shall go to Brahma's abode; and you remain here, O fair-faced one.' Having said this, Rudra departed, and Gauri remained established there.
Verse 171 (padma.1.22.171)
कृतं युगं समग्रं च यज्ञे तस्मिन्हुताशनः। वहंस्तु हव्यं देवानां प्रीणयानो जगत्त्रयम्।
kṛtaṁ yugaṁ samagraṁ ca yajñe tasminhutāśanaḥ vahaṁstu havyaṁ devānāṁ prīṇayāno jagattrayam
The Krita Yuga passed in its entirety in that sacrifice, with Fire bearing the oblations of the gods, gladdening the three worlds.
Verse 172 (padma.1.22.172)
भोजनं द्विजमुख्येषु भोगान्विद्याधरे गणे। कामावाप्तिं मनुष्येषु सर्वमेव ददौ प्रभुः।
bhojanaṁ dvijamukhyeṣu bhogānvidyādhare gaṇe kāmāvāptiṁ manuṣyeṣu sarvameva dadau prabhuḥ
Food to the foremost brahmins, enjoyments to the host of Vidyadharas, the attainment of desires to men — the Lord bestowed all of this.
Verse 173 (padma.1.22.173)
रुद्रेणोक्तस्तदा विष्णुर्धर्मांस्ते त्वं प्रकीर्त्तय। गौरीधर्मान्सरस्वत्या व्रतं यत्परिकीर्तितम्।
rudreṇoktastadā viṣṇurdharmāṁste tvaṁ prakīrttaya gaurīdharmānsarasvatyā vrataṁ yatparikīrtitam
Then, addressed by Rudra, he said: 'Vishnu, do you proclaim your own dharma-rites; and let Gauri's rites and the vow of Sarasvati that has been proclaimed—'
Verse 174 (padma.1.22.174)
इत्येवमुक्ते रुद्रेण विष्णुः प्रोवाच सादरम्। नाहं धर्मं ख्यापयिष्ये स्वकीयं शंकराधुना।
ityevamukte rudreṇa viṣṇuḥ provāca sādaram nāhaṁ dharmaṁ khyāpayiṣye svakīyaṁ śaṁkarādhunā
When Rudra had thus spoken, Vishnu replied respectfully: 'I shall not now proclaim my own dharma-rite, O Shankara.'
Verse 175 (padma.1.22.175)
भवानाख्यातु माहात्म्यं मदीयं सुरसत्तम। त्वया वै कथितं पूर्वं कृते वै पापसंक्षयः।
bhavānākhyātu māhātmyaṁ madīyaṁ surasattama tvayā vai kathitaṁ pūrvaṁ kṛte vai pāpasaṁkṣayaḥ
'Do you, O best of gods, declare my greatness; for by what you have told before, indeed, the destruction of sin has come about.'
Verse 176 (padma.1.22.176)
भविष्यति न संदेहो भवान्पूतो भविष्यति। भीष्म उवाच। मधुरा गीर्भवेत्केन व्रतेन मुनिसत्तम।
bhaviṣyati na saṁdeho bhavānpūto bhaviṣyati bhīṣma uvāca madhurā gīrbhavetkena vratena munisattama
'It shall be so, there is no doubt; you shall become purified.' Bhishma said: By what vow, O foremost of sages, does sweet speech come to be?
Verse 177 (padma.1.22.177)
तथैव जनसौभाग्यं मतिर्विद्यासु कौशलम्। अभेदश्चापि दांपत्ये संगो बंधुजनेन च।
tathaiva janasaubhāgyaṁ matirvidyāsu kauśalam abhedaścāpi dāṁpatye saṁgo baṁdhujanena ca
Likewise, popularity among people, intelligence, skill in learning; and non-discord in marriage, and fellowship with kinsmen—
Verse 178 (padma.1.22.178)
आयुश्च विपुलं पुंसां तन्मे कथय सत्तम। पुलस्त्य उवाच। सम्यक्पृष्टं त्वया राजन्शृणु सारस्वतं व्रतम्।
āyuśca vipulaṁ puṁsāṁ tanme kathaya sattama pulastya uvāca samyakpṛṣṭaṁ tvayā rājanśṛṇu sārasvataṁ vratam
—and abundant life for men — tell me that, O virtuous one. Pulastya said: You have asked well, O king; hear of the Sarasvata vow.
Verse 179 (padma.1.22.179)
यस्य संकीर्तनादेव देवी तुष्येत्सरस्वती। यावद्भक्तः स्तवं कुर्यादेतद्व्रतमनुत्तमम्।
yasya saṁkīrtanādeva devī tuṣyetsarasvatī yāvadbhaktaḥ stavaṁ kuryādetadvratamanuttamam
By whose mere recitation the goddess Sarasvati is pleased. As long as the devotee performs the hymn — this is the supreme vow.
Verse 180 (padma.1.22.180)
प्राग्वासरादौ संपूज्य दिव्यं स्तवं समारभेत्। अथवा रविवारेण ग्रहताराबलेन च।
prāgvāsarādau saṁpūjya divyaṁ stavaṁ samārabhet athavā ravivāreṇa grahatārābalena ca
Having worshipped on the day before, one should begin the divine hymn; or on a Sunday, with the strength of the planets and stars favorable.
Verse 181 (padma.1.22.181)
पायसं भोजयेद्विप्रान्कुर्याद्ब्राह्मणवाचनम्। शुक्लवस्त्राणि दत्त्वा च सहिरण्यानि शक्तितः।
pāyasaṁ bhojayedviprānkuryādbrāhmaṇavācanam śuklavastrāṇi dattvā ca sahiraṇyāni śaktitaḥ
One should feed brahmins with rice-pudding, and have brahmins recite scripture; having given white garments, together with gold according to one's means—
Verse 182 (padma.1.22.182)
गायत्रीं पूजयेद्भक्त्या शुक्लमाल्यानुलेपनैः। यथा न देवि भगवान्ब्रह्मा लोकपितामहः।
gāyatrīṁ pūjayedbhaktyā śuklamālyānulepanaiḥ yathā na devi bhagavānbrahmā lokapitāmahaḥ
—one should worship Gayatri with devotion, with white garlands and unguents. [Prayer:] 'As, O goddess, the blessed Brahma, grandfather of the worlds, does not—'
Verse 183 (padma.1.22.183)
त्वां परित्यज्य तिष्ठेच्च तथा भव वरप्रदा। वेदशास्त्राणि धर्माणि नृत्यगीतादिकं च यत्।
tvāṁ parityajya tiṣṭhecca tathā bhava varapradā vedaśāstrāṇi dharmāṇi nṛtyagītādikaṁ ca yat
'—abandon you and remain apart, so may you be the granter of boons. The Vedas, the shastras, the rites, and dance, song, and the rest—'
Verse 184 (padma.1.22.184)
न विहीनं त्वया देवि तथा मे संतु सिद्धयः। लक्ष्मीर्मेधा धरा पुष्टिर्गौरी तुष्टिर्जया मतिः।
na vihīnaṁ tvayā devi tathā me saṁtu siddhayaḥ lakṣmīrmedhā dharā puṣṭirgaurī tuṣṭirjayā matiḥ
'—are never devoid of you, O goddess; so may my accomplishments be likewise complete. Lakshmi, Medha, Dhara, Pushti, Gauri, Tushti, Jaya, Mati—'
Verse 185 (padma.1.22.185)
एताभिः पाहि चाष्टाभिमूर्तिभिर्मां सरस्वति। एवं संपूज्य गायत्रीं वीणाकमलधारिणीम्।
etābhiḥ pāhi cāṣṭābhimūrtibhirmāṁ sarasvati evaṁ saṁpūjya gāyatrīṁ vīṇākamaladhāriṇīm
'—with these eight forms, protect me, O Sarasvati.' Having thus worshipped Gayatri, who holds the vina and the lotus—
Verse 186 (padma.1.22.186)
शुक्लपुष्पाक्षतैर्भक्त्या सकमंडलु पुस्तकाम्। मौनव्रतेन भुंजीत सायंप्रातश्च धर्मवित्।
śuklapuṣpākṣatairbhaktyā sakamaṁḍalu pustakām maunavratena bhuṁjīta sāyaṁprātaśca dharmavit
—with white flowers and unbroken rice, with devotion, worshipping her who bears the water-pot and the book, one who knows dharma should eat under a vow of silence, evening and morning.
Verse 187 (padma.1.22.187)
पंचम्यां प्रतिपक्षं च गां च विप्राय शोभनाम्। तथैव तंडुलप्रस्थं घृतपात्रेण संयुतम्।
paṁcamyāṁ pratipakṣaṁ ca gāṁ ca viprāya śobhanām tathaiva taṁḍulaprasthaṁ ghṛtapātreṇa saṁyutam
On the fifth day of every fortnight, a fine cow should be given to a brahmin, likewise a prastha-measure of rice, together with a vessel of ghee.
Verse 188 (padma.1.22.188)
क्षीरं दद्याद्धिरण्यं च गायत्री प्रीयतामिति। संध्यायां च तथा मौनमेतत्कुर्वन्समाचरेत्।
kṣīraṁ dadyāddhiraṇyaṁ ca gāyatrī prīyatāmiti saṁdhyāyāṁ ca tathā maunametatkurvansamācaret
One should give milk and gold, saying 'may Gayatri be pleased.' At twilight likewise one should keep this same silence and practice it.
Verse 189 (padma.1.22.189)
न रात्र्यां भोजनं कुर्याद्यावन्मासास्त्रयोदश। समाप्ते तु व्रते दद्याद्भोजनं शुक्लतंडुलैः।
na rātryāṁ bhojanaṁ kuryādyāvanmāsāstrayodaśa samāpte tu vrate dadyādbhojanaṁ śuklataṁḍulaiḥ
One should not eat at night for as long as thirteen months. When the vow is complete, one should give a meal of white rice.
Verse 190 (padma.1.22.190)
दिव्यां वितानं घंटां च सितनेत्रपटान्विताम्। चंदनं वस्त्रयुग्मं च दध्यन्नं सुरसं पुनः।
divyāṁ vitānaṁ ghaṁṭāṁ ca sitanetrapaṭānvitām caṁdanaṁ vastrayugmaṁ ca dadhyannaṁ surasaṁ punaḥ
A divine canopy and a bell, together with a white cloth-covering; sandal, a pair of garments, and again delicious curd-rice.
Verse 191 (padma.1.22.191)
अथोपदेष्टारमपि भक्त्या संपूजयेद्गुरुम्। वित्तशाठ्येनरहितो वस्त्रमाल्यानुलेपनैः।
athopadeṣṭāramapi bhaktyā saṁpūjayedgurum vittaśāṭhyenarahito vastramālyānulepanaiḥ
Then one should, with devotion, worship also the teacher who instructs in this rite, free from miserliness with wealth, with cloth, garlands and unguents.
Verse 192 (padma.1.22.192)
अनेन विधिना यस्तु कुर्यात्सारस्वतं व्रतम्। सौभाग्यमतियुक्तस्तु सूक्ष्मकंठश्च जायते।
anena vidhinā yastu kuryātsārasvataṁ vratam saubhāgyamatiyuktastu sūkṣmakaṁṭhaśca jāyate
Whoever performs the Sarasvata vow by this rite becomes endowed with good fortune and intelligence, and with a fine, melodious voice.
Verse 193 (padma.1.22.193)
सरस्वत्याः प्रसादेन ब्रह्मलोके महीयते। नारी वा कुरुते या तु सापि तत्फलभागिनी।
sarasvatyāḥ prasādena brahmaloke mahīyate nārī vā kurute yā tu sāpi tatphalabhāginī
By Sarasvati's grace he is honored in Brahmaloka. And the woman who performs it — she too shares in that fruit.
Verse 194 (padma.1.22.194)
ब्रह्मलोके वसेद्राजन्यावत्कल्पायुत त्रयम्। सारस्वतं व्रतं यस्तु शृणुयादपि वा पठेत्। विद्याधरपुरे सोऽपि वसेदब्दायुतत्रयम्।
brahmaloke vasedrājanyāvatkalpāyuta trayam sārasvataṁ vrataṁ yastu śṛṇuyādapi vā paṭhet vidyādharapure so'pi vasedabdāyutatrayam
O king, she dwells in Brahmaloka for as long as three ayutas of kalpas. And whoever merely hears or recites the Sarasvata vow, he too dwells in the city of the Vidyadharas for three ayutas of years.