Rudra Samhita · Chapter 188
The Attainment of the Mrita-sanjivani Vidya
Verse 1 (shiva.rudra.188.1)
सनत्कुमार उवाच । शृणु व्यास यथा प्राप्ता मृत्युप्रशमनी परा । विद्या काव्येन मुनिना शिवान्मृत्युञ्जयाभिधात्
sanatkumāra uvāca śṛṇu vyāsa yathā prāptā mṛtyupraśamanī parā vidyā kāvyena muninā śivānmṛtyuñjayābhidhāt
Sanatkumara said: Hear, O Vyasa, how the supreme death-quelling knowledge was obtained by the sage Kavya from Shiva, called Mrityunjaya.
Verse 2 (shiva.rudra.188.2)
पुरासौ भृगुदायादो गत्वा वाराणसीं पुरीम् । बहुकालं तपस्तेपे ध्यायन्विश्वेश्वरं प्रभुम्
purāsau bhṛgudāyādo gatvā vārāṇasīṁ purīm bahukālaṁ tapastepe dhyāyanviśveśvaraṁ prabhum
Long ago, that scion of Bhrigu went to the city of Varanasi and practiced austerity for a long time, meditating on the Lord Vishveshvara.
Verse 3 (shiva.rudra.188.3)
स्थापयामास तत्रैव लिङ्गं शम्भोः परात्मनः । कूपं चकार सद्रम्यं वेदव्यास तदग्रतः
sthāpayāmāsa tatraiva liṅgaṁ śambhoḥ parātmanaḥ kūpaṁ cakāra sadramyaṁ vedavyāsa tadagrataḥ
There, O Vedavyasa, he installed a linga of Shambhu, the Supreme Self, and dug a most delightful well before it.
Verse 4 (shiva.rudra.188.4)
पञ्चामृतैर्द्रोणमितैर्लक्षकृत्वः प्रयत्नतः । स्नापयामास देवेशं सुगन्धस्नपनैर्बहु
pañcāmṛtairdroṇamitairlakṣakṛtvaḥ prayatnataḥ snāpayāmāsa deveśaṁ sugandhasnapanairbahu
With effort, using measures of the five nectars a hundred thousand times over, he bathed the Lord of gods with many fragrant ablutions.
Verse 5 (shiva.rudra.188.5)
सहस्रकृत्वो देवेशं चन्दनैर्यक्षकर्दमैः । समालिलिम्प सुप्रीत्या सुगन्धोद्वर्त्तनान्यनु
sahasrakṛtvo deveśaṁ candanairyakṣakardamaiḥ samālilimpa suprītyā sugandhodvarttanānyanu
A thousand times he anointed the Lord of gods with sandal and fragrant yaksha-kardama paste, with great devotion, followed by fragrant unguents.
Verse 6 (shiva.rudra.188.6)
राजचम्पकधत्तूरैः करवीरकुशेशयैः । मालतीकर्णिकारैश्च कदम्बैर्बकुलोत्पलैः
rājacampakadhattūraiḥ karavīrakuśeśayaiḥ mālatīkarṇikāraiśca kadambairbakulotpalaiḥ
With royal champaka, dhatura, oleander, and lotus; with jasmine, karnikara, kadamba, bakula, and blue lotus,
Verse 7 (shiva.rudra.188.7)
मल्लिकाशतपत्रीभिस्सिन्धुवारैः सकिंशुकैः । बन्धूकपुष्पैः पुन्नागैर्नागकेशरकेशरैः
mallikāśatapatrībhissindhuvāraiḥ sakiṁśukaiḥ bandhūkapuṣpaiḥ punnāgairnāgakeśarakeśaraiḥ
with mallika, hundred-petalled roses, sindhuvara, and kimshuka blossoms, with bandhuka flowers, punnaga, and the filaments of nagakeshara,
Verse 8 (shiva.rudra.188.8)
नवमल्लीचिबिलिकैः कुन्दैः समुचुकुन्दकैः । मन्दारैर्बिल्वपत्रैश्च द्रोणैर्मरुबकैर्बृकैः । ग्रन्थिपर्णैर्दमनकैः सुरम्यैश्चूतपल्लवैः
navamallīcibilikaiḥ kundaiḥ samucukundakaiḥ mandārairbilvapatraiśca droṇairmarubakairbṛkaiḥ granthiparṇairdamanakaiḥ suramyaiścūtapallavaiḥ
with navamalli, chibilika, kunda, and chukundaka, with mandara, bilva-leaves, drona, marubaka, and vrika, with granthiparna, damanaka, and lovely young mango-shoots,
Verse 9 (shiva.rudra.188.9)
तुलसीदेवगन्धारीबृहत्पत्रीकुशाङ्कुरैः । नन्द्यावर्तैरगस्त्यैश्च सशालैर्देवदारुभिः
tulasīdevagandhārībṛhatpatrīkuśāṅkuraiḥ nandyāvartairagastyaiśca saśālairdevadārubhiḥ
with tulsi, deva-gandhari, brihatpatri, and kusha-shoots, with nandyavarta and agastya-blossoms together with sala and devadaru,
Verse 10 (shiva.rudra.188.10)
काञ्चनारैः कुरबकैर्दूर्वाङ्कुरकुरुण्टकैः । प्रत्येकमेभिः कुसुमैः पल्लवैरपरैरपि
kāñcanāraiḥ kurabakairdūrvāṅkurakuruṇṭakaiḥ pratyekamebhiḥ kusumaiḥ pallavairaparairapi
with kanchanara, kurabaka, durva-shoots, and kurantaka — with each of these flowers and with still other tender shoots as well,
Verse 11 (shiva.rudra.188.11)
पत्रैः सहस्रपत्रैश्च रम्यैर्नानाविधैः शुभैः । सावधानेन सुप्रीत्या स समानर्च शङ्करम्
patraiḥ sahasrapatraiśca ramyairnānāvidhaiḥ śubhaiḥ sāvadhānena suprītyā sa samānarca śaṅkaram
with leaves and with the thousand-petalled lotus, lovely and of many auspicious kinds, he worshipped Shankara with careful and loving attention.
Verse 12 (shiva.rudra.188.12)
गीतनृत्योपहारैश्च संस्तुतः स्तुतिभिर्बहु । नाम्नां सहस्रैरन्यैश्च स्तोत्रैस्तुष्टाव शङ्करम्
gītanṛtyopahāraiśca saṁstutaḥ stutibhirbahu nāmnāṁ sahasrairanyaiśca stotraistuṣṭāva śaṅkaram
With offerings of song and dance, extolled by many hymns, he propitiated Shankara with a thousand names and with other hymns as well.
Verse 13 (shiva.rudra.188.13)
सहस्रं पञ्चशरदामित्थं शुक्रो महेश्वरम् । नानाप्रकारविधिना महेशं स समर्चयत्
sahasraṁ pañcaśaradāmitthaṁ śukro maheśvaram nānāprakāravidhinā maheśaṁ sa samarcayat
Thus, for a thousand and five years, Shukra worshipped Mahesha, Maheshvara, with rites of many kinds.
Verse 14 (shiva.rudra.188.14)
यदा देवं नानुलोके मनागपि वरोन्मुखम् । तदान्यं नियमं घोरं जग्राहातीव दुःसहम्
yadā devaṁ nānuloke manāgapi varonmukham tadānyaṁ niyamaṁ ghoraṁ jagrāhātīva duḥsaham
When even then the god did not, in the least, incline toward granting a boon, Shukra took up another vow, terrible and utterly unbearable.
Verse 15 (shiva.rudra.188.15)
प्रक्षाल्य चेतसोऽत्यन्तं चाञ्चल्याख्यं महामलम् । भावनावार्भिरसकृदिन्द्रियैः सहितस्य च
prakṣālya cetaso'tyantaṁ cāñcalyākhyaṁ mahāmalam bhāvanāvārbhirasakṛdindriyaiḥ sahitasya ca
Washing away completely, again and again, with the waters of contemplation, the great impurity called restlessness — of his mind together with his senses —
Verse 16 (shiva.rudra.188.16)
निर्मलीकृत्य तच्चेतो रत्नं दत्त्वा पिनाकिने । प्रपपौ कणधूमौघं सहस्रं शरदां कविः
nirmalīkṛtya tacceto ratnaṁ dattvā pinākine prapapau kaṇadhūmaughaṁ sahasraṁ śaradāṁ kaviḥ
having thus purified his mind and offered a jewel to the wielder of the Pinaka, the sage then drank, for a thousand years, only the smoke of grain-husks.
Verse 17 (shiva.rudra.188.17)
काव्यमित्थं तपो घोरं कुर्वन्तं दृढमानसम् । प्रससाद स तं वीक्ष्य भार्गवाय महेश्वरः
kāvyamitthaṁ tapo ghoraṁ kurvantaṁ dṛḍhamānasam prasasāda sa taṁ vīkṣya bhārgavāya maheśvaraḥ
Seeing Kavya, of such firm mind, performing this terrible austerity, Maheshvara became gracious toward the descendant of Bhrigu.
Verse 18 (shiva.rudra.188.18)
तस्माल्लिङ्गाद्विनिर्गत्य सहस्रार्काधिकद्युतिः । उवाच तं विरूपाक्षः साक्षाद्दाक्षायणीपतिः
tasmālliṅgādvinirgatya sahasrārkādhikadyutiḥ uvāca taṁ virūpākṣaḥ sākṣāddākṣāyaṇīpatiḥ
Emerging from that linga, blazing with a splendor greater than a thousand suns, Virupaksha, the very husband of Daksha's daughter, spoke to him.
Verse 19 (shiva.rudra.188.19)
महेश्वर उवाच । तपोनिधे महाभाग भृगुपुत्र महामुने । तपसानेन ते नित्यं प्रसन्नोऽहं विशेषतः
maheśvara uvāca taponidhe mahābhāga bhṛguputra mahāmune tapasānena te nityaṁ prasanno'haṁ viśeṣataḥ
Maheshvara said: "O treasury of austerity, greatly fortunate son of Bhrigu, great sage — by this austerity I am ever, and especially, pleased with you."
Verse 20 (shiva.rudra.188.20)
मनोऽभिलषितं सर्वं वरं वरय भार्गव । प्रीत्या दास्येऽखिलान्कामान्नादेयं विद्यते तव
mano'bhilaṣitaṁ sarvaṁ varaṁ varaya bhārgava prītyā dāsye'khilānkāmānnādeyaṁ vidyate tava
"Ask, O descendant of Bhrigu, for whatever your heart desires; with love I shall grant you every wish — there is nothing that cannot be given to you."
Verse 21 (shiva.rudra.188.21)
सनत्कुमार उवाच । निशम्येति वचः शम्भोर्महासुखकरं वरम् । स बभूव कविस्तुष्टो निमग्नः सुखवारिधौ
sanatkumāra uvāca niśamyeti vacaḥ śambhormahāsukhakaraṁ varam sa babhūva kavistuṣṭo nimagnaḥ sukhavāridhau
Sanatkumara said: Hearing this word of Shambhu, a boon that brought great joy, the sage Kavya became delighted, sunk in an ocean of happiness.
Verse 22 (shiva.rudra.188.22)
उद्यदानन्दसन्दोहरोमाञ्चाचितविग्रहः । प्रणनाम मुदा शम्भुमम्भोजनयनो द्विजः
udyadānandasandoharomāñcācitavigrahaḥ praṇanāma mudā śambhumambhojanayano dvijaḥ
His body covered with the horripilation of surging bliss, the lotus-eyed brahmin bowed with joy to Shambhu.
Verse 23 (shiva.rudra.188.23)
तुष्टावाष्टतनुं तुष्टः प्रफुल्लनयनाञ्चलः । मौलावञ्जलिमाधाय वदन् जय जयेति च
tuṣṭāvāṣṭatanuṁ tuṣṭaḥ praphullanayanāñcalaḥ maulāvañjalimādhāya vadan jaya jayeti ca
Delighted, the corners of his eyes blossoming wide, he praised the eight-formed god, joined palms held to his brow, crying, "Victory, victory!"
Verse 24 (shiva.rudra.188.24)
भार्गव उवाच । त्वं भाभिराभिरभिभूय तमःसमस्त- मस्तं नयस्यभिमतानि निशाचराणाम् । देदीप्यसे दिवमणे गगने हिताय लोकत्रयस्य जगदीश्वर तन्नमस्ते
bhārgava uvāca tvaṁ bhābhirābhirabhibhūya tamaḥsamasta- mastaṁ nayasyabhimatāni niśācarāṇām dedīpyase divamaṇe gagane hitāya lokatrayasya jagadīśvara tannamaste
Bhargava said: "[As the sun] With these very rays you overpower all darkness and undo the designs of the night-wanderers; O Lord of the universe, you blaze in the heavens, a jewel of the sky, for the good of the three worlds — salutation to you."
Verse 25 (shiva.rudra.188.25)
लोकेऽतिवेलमतिवेलमहामहोभि- र्निर्भासि कौ च गगनेऽखिललोकनेत्रः । विद्राविताखिलतमाःसुतमो हिमांशो पीयूषपूरपरिपूरित तन्नमस्ते
loke'tivelamativelamahāmahobhi- rnirbhāsi kau ca gagane'khilalokanetraḥ vidrāvitākhilatamāḥsutamo himāṁśo pīyūṣapūraparipūrita tannamaste
"[As the moon] In this world, with a boundless and mighty splendor, you shine in the sky as the eye of all worlds; O cool-rayed one, you have driven off every trace of darkness, brimming with a flood of nectar — salutation to you."
Verse 26 (shiva.rudra.188.26)
त्वं पावने पथि सदा गतिरप्युपास्यः कस्त्वां विना भुवनजीवन जीवतीह । स्तब्धप्रभञ्जनविवर्द्धि तसर्वजन्तोः सन्तोषिता हि कुलसर्वग वै नमस्ते
tvaṁ pāvane pathi sadā gatirapyupāsyaḥ kastvāṁ vinā bhuvanajīvana jīvatīha stabdhaprabhañjanavivarddhi tasarvajantoḥ santoṣitā hi kulasarvaga vai namaste
"[As the wind] You are ever both the path and its goal upon the sacred road, worthy of worship; O life of all worlds, who without you could live here? All-pervading one, even when stilled you swell and sustain every creature — salutation to you."
Verse 27 (shiva.rudra.188.27)
विश्वेकपावक नतावक पावकैक- शक्ते ऋते मृतवतामृतदिव्यकार्यम् । प्राणिष्यदो जगदहो जगदन्तरात्मं- स्त्वं पावकः प्रतिपदं शमदो नमस्ते
viśvekapāvaka natāvaka pāvakaika- śakte ṛte mṛtavatāmṛtadivyakāryam prāṇiṣyado jagadaho jagadantarātmaṁ- stvaṁ pāvakaḥ pratipadaṁ śamado namaste
"[As fire] O sole purifier of the universe, guardian of those who bow to you, sole power of flame — without you no sacred rite for the dead or the deathless could proceed; O breath-giver to the world, inner self of the world, you are fire itself, granting peace at every step — salutation to you."
Verse 28 (shiva.rudra.188.28)
पानीयरूप परमेश जगत्पवित्र चित्रं विचित्रसुचरित्रकरोऽसि नूनम् । विश्वं पवित्रममलं किल विश्वनाथ पानीयगाहनत एतदतो नतोऽस्मि
pānīyarūpa parameśa jagatpavitra citraṁ vicitrasucaritrakaro'si nūnam viśvaṁ pavitramamalaṁ kila viśvanātha pānīyagāhanata etadato nato'smi
"[As water] O supreme lord in the form of water, purifier of the world — wondrous indeed are the varied and noble deeds you perform; O Lord of the universe, through immersion in water this whole world is made pure and stainless — therefore I bow to you."
Verse 29 (shiva.rudra.188.29)
आकाशरूपबहिरन्तरुतावकाश- दानाद्विकस्वरमिहेश्वर विश्वमेतत् । त्वत्तः सदा सदय संश्वसिति स्वभावात् सङ्कोचमेति भवतोऽस्मि नतस्ततस्त्वाम्
ākāśarūpabahirantarutāvakāśa- dānādvikasvaramiheśvara viśvametat tvattaḥ sadā sadaya saṁśvasiti svabhāvāt saṅkocameti bhavato'smi natastatastvām
"[As ether] O Lord, in the form of space, by granting room both without and within, this whole universe expands from you; O compassionate one, by its very nature it forever breathes from you and contracts back into you — therefore I bow to you."
Verse 30 (shiva.rudra.188.30)
विश्वम्भरात्मक बिभर्षि विभोऽत्र विश्वं को विश्वनाथ भवतोऽन्यतमस्तमोऽरिः । स त्वं विनाशय तमो तम चाहिभूष- स्तव्यात्परः परपरं प्रणतस्ततस्त्वाम्
viśvambharātmaka bibharṣi vibho'tra viśvaṁ ko viśvanātha bhavato'nyatamastamo'riḥ sa tvaṁ vināśaya tamo tama cāhibhūṣa- stavyātparaḥ paraparaṁ praṇatastatastvām
"[As earth] O all-sustaining, all-pervading one, you bear this entire universe; O Lord of the universe, who besides you is the foe of darkness? O serpent-adorned one, destroy this darkness — you who are beyond praise, higher than the highest — therefore I bow to you."
Verse 31 (shiva.rudra.188.31)
आत्मस्वरूप तव रूपपरम्पराभि- राभिस्ततं हर चराचररूपमेतत् । सर्वान्तरात्मनिलय प्रतिरूपरूप नित्यं नतोऽस्मि परमात्मजनोऽष्टमूर्ते
ātmasvarūpa tava rūpaparamparābhi- rābhistataṁ hara carācararūpametat sarvāntarātmanilaya pratirūparūpa nityaṁ nato'smi paramātmajano'ṣṭamūrte
"[As the sacrificer-self] O one whose own form is the Self, O Hara, pervaded by this very succession of your forms — this entire moving and unmoving universe is yours; O dweller as the inner self of all, O form reflected in every form, O eight-formed one, I, born of the Supreme Self, forever bow to you."
Verse 32 (shiva.rudra.188.32)
इत्यष्टमूर्तिभिरिमाभिरबन्धुबन्धो युक्तः करोषि खलु विश्वजनीनमूर्त्ते । एतत्ततं सुविततं प्रणतप्रणीत सर्वार्थसार्थपरमार्थ ततो नतोऽस्मि
ityaṣṭamūrtibhirimābhirabandhubandho yuktaḥ karoṣi khalu viśvajanīnamūrtte etattataṁ suvitataṁ praṇatapraṇīta sarvārthasārthaparamārtha tato nato'smi
"Thus, endowed with these eight forms, O friend of the friendless, you act indeed for the good of the whole world; this vast and far-extended creation is led by you toward those who bow — O supreme goal of every meaning — therefore I bow to you."
Verse 33 (shiva.rudra.188.33)
सनत्कुमार उवाच । अष्टमूर्त्यष्टकेनेत्थं परिष्टुत्येति भार्गवः । भर्गं भूमिमिलन्मौलिः प्रणनाम पुनः पुनः
sanatkumāra uvāca aṣṭamūrtyaṣṭakenetthaṁ pariṣṭutyeti bhārgavaḥ bhargaṁ bhūmimilanmauliḥ praṇanāma punaḥ punaḥ
Sanatkumara said: Having thus praised Bharga with this set of eight verses on his eightfold form, Bhargava bowed again and again, his head touching the ground.
Verse 34 (shiva.rudra.188.34)
इति स्तुतो महादेवो भार्गवेणातितेजसा । उत्थाय भूमेर्बाहुभ्यां धृत्वा तं प्रणतं द्विजम्
iti stuto mahādevo bhārgaveṇātitejasā utthāya bhūmerbāhubhyāṁ dhṛtvā taṁ praṇataṁ dvijam
Thus praised by the greatly radiant Bhargava, Mahadeva rose and, with his own two arms, raised up that bowing brahmin,
Verse 35 (shiva.rudra.188.35)
उवाच श्लक्ष्णया वाचा मेघनादगभीरया । सुप्रीत्या दशनज्योत्स्ना प्रद्योतितदिङ्गतरः
uvāca ślakṣṇayā vācā meghanādagabhīrayā suprītyā daśanajyotsnā pradyotitadiṅgataraḥ
and spoke to him in a gentle voice, deep as the rumble of thunderclouds, the light of his teeth illuminating every direction, with great affection.
Verse 36 (shiva.rudra.188.36)
महादेव उवाच । विप्रवर्य कवे तात मम भक्तोऽसि पावनः । अनेनात्युग्रतपसा स्वजन्याचरितेन च
mahādeva uvāca vipravarya kave tāta mama bhakto'si pāvanaḥ anenātyugratapasā svajanyācaritena ca
Mahadeva said: "O best of brahmins, dear Kavya, you are my pure devotee — through this most fierce austerity, and through conduct worthy of your own noble birth,"
Verse 37 (shiva.rudra.188.37)
लिङ्गस्थापनपुण्येन लिङ्गस्याराधनेन च । दत्तचित्तोपहारेण शुचिना निश्चलेन च
liṅgasthāpanapuṇyena liṅgasyārādhanena ca dattacittopahāreṇa śucinā niścalena ca
"through the merit of installing the linga and worshipping it, through the offering of a mind given over to me, pure and unwavering,"
Verse 38 (shiva.rudra.188.38)
अविमुक्तमहाक्षेत्रपवित्राचरणेन च । त्वां दयया प्रपश्यामि तवादेयं न किञ्चन
avimuktamahākṣetrapavitrācaraṇena ca tvāṁ dayayā prapaśyāmi tavādeyaṁ na kiñcana
"and through your sacred conduct in the great unfailing tirtha of Avimukta — I look upon you now with compassion; there is nothing that cannot be given to you."
Verse 39 (shiva.rudra.188.39)
अनेनैव शरीरेण ममोदरदरीगतः । मद्वरेन्द्रियमार्गेण पुत्रजन्मत्वमेष्यसि
anenaiva śarīreṇa mamodaradarīgataḥ madvarendriyamārgeṇa putrajanmatvameṣyasi
"With this very body you shall enter the cavern of my belly, and by the path of my organ, you shall be born again as my son."
Verse 40 (shiva.rudra.188.40)
यच्छाम्यहं वरं तेऽद्य दुष्प्राप्यं पार्षदैरपि । हरेर्हिरण्यगर्भाच्च प्रायशोऽहं जुगोप यम्
yacchāmyahaṁ varaṁ te'dya duṣprāpyaṁ pārṣadairapi harerhiraṇyagarbhācca prāyaśo'haṁ jugopa yam
"I grant you today a boon hard to obtain even by my own attendants — one which, for the most part, I have kept hidden even from Hari and Hiranyagarbha."
Verse 41 (shiva.rudra.188.41)
मृतसञ्जीवनी नाम विद्या या मम निर्मला । तपोबलेन महता मयैव परिनिर्मिता
mṛtasañjīvanī nāma vidyā yā mama nirmalā tapobalena mahatā mayaiva parinirmitā
"The knowledge called Mrita-sanjivani, my own pure knowledge, fashioned by myself alone through the great power of austerity,"
Verse 42 (shiva.rudra.188.42)
त्वां तां तु प्रापयाम्यद्य मन्त्ररूपां महाशुचे । योग्यता तेऽस्ति विद्यायास्तस्याः शुचितपोनिधे
tvāṁ tāṁ tu prāpayāmyadya mantrarūpāṁ mahāśuce yogyatā te'sti vidyāyāstasyāḥ śucitaponidhe
"that very knowledge, in the form of a mantra, I bestow upon you today, O greatly pure one; you have the worthiness for it, O treasury of pure austerity."
Verse 43 (shiva.rudra.188.43)
यं यमुद्दिश्य नियतमेतामावर्तयिष्यसि । विद्यां विद्येश्वरश्रेष्ठां सत्यं प्राणिष्यति ध्रुवम्
yaṁ yamuddiśya niyatametāmāvartayiṣyasi vidyāṁ vidyeśvaraśreṣṭhāṁ satyaṁ prāṇiṣyati dhruvam
"Whomsoever, with steady mind, you direct this knowledge toward — the best among the masters of knowledge — that one shall surely, in truth, live again."
Verse 44 (shiva.rudra.188.44)
अत्यर्कमत्यग्नि च ते तेजो व्योम्नि च तारकम् । देदीप्यमानं भविता ग्रहाणां प्रवरो भव
atyarkamatyagni ca te tejo vyomni ca tārakam dedīpyamānaṁ bhavitā grahāṇāṁ pravaro bhava
"Your splendor shall exceed the sun and exceed fire; blazing in the sky as a star, you shall become the foremost among the planets."
Verse 45 (shiva.rudra.188.45)
अपि च त्वां करिष्यन्ति यात्रां नार्यो नरोऽपि वा । तेषां त्वद् दृष्टिपातेन सर्वकार्यं प्रणश्यति
api ca tvāṁ kariṣyanti yātrāṁ nāryo naro'pi vā teṣāṁ tvad dṛṣṭipātena sarvakāryaṁ praṇaśyati
"Moreover, whatever women and men undertake a journey in your honor, every one of their endeavors shall be freed of obstacle by the mere fall of your glance."
Verse 46 (shiva.rudra.188.46)
तवोदये भविष्यन्ति विवाहादीनि सुव्रत । सर्वाणि धर्मकार्याणि फलवन्ति नृणामिह
tavodaye bhaviṣyanti vivāhādīni suvrata sarvāṇi dharmakāryāṇi phalavanti nṛṇāmiha
"O one of good vows, at your rising, marriages and all other sacred rites undertaken by people here shall bear fruit."
Verse 47 (shiva.rudra.188.47)
सर्वाश्च तिथयो नन्दास्तव संयोगतः शुभाः । तव भक्ता भविष्यन्ति बहुशुक्रा बहु प्रजाः
sarvāśca tithayo nandāstava saṁyogataḥ śubhāḥ tava bhaktā bhaviṣyanti bahuśukrā bahu prajāḥ
"Every lunar day shall become auspicious through union with you; your devotees shall be abundant in vigor and abundant in offspring."
Verse 48 (shiva.rudra.188.48)
त्वयेदं स्थापितं लिङ्गं शुक्रेशमिति संज्ञितम् । येऽर्चयिष्यन्ति मनुजास्तेषां सिद्धिर्भविष्यति
tvayedaṁ sthāpitaṁ liṅgaṁ śukreśamiti saṁjñitam ye'rcayiṣyanti manujāsteṣāṁ siddhirbhaviṣyati
"This linga installed by you shall be known by the name Shukresha; whoever among mortals worships it shall attain success."
Verse 49 (shiva.rudra.188.49)
आवर्षं प्रतिघस्त्रं ये नक्तव्रतपरायणाः । त्वद्दिने शुक्रकूपे ये कृतसर्वोदकक्रियाः
āvarṣaṁ pratighastraṁ ye naktavrataparāyaṇāḥ tvaddine śukrakūpe ye kṛtasarvodakakriyāḥ
"Those who through the year hold fast to the night-vow, and who on your day perform every water-rite at the Shukra-well,"
Verse 50 (shiva.rudra.188.50)
शुक्रेशमर्चयिष्यन्ति शृणु तेषां तु यत्फलम् । अवन्ध्यशुक्रास्ते मर्त्याः पुत्रवन्तोऽतिरेतसः
śukreśamarcayiṣyanti śṛṇu teṣāṁ tu yatphalam avandhyaśukrāste martyāḥ putravanto'tiretasaḥ
"and worship Shukresha — hear what fruit shall be theirs: those mortals shall never be barren of seed, but shall have sons and abound in vigor."
Verse 51 (shiva.rudra.188.51)
पुंस्त्वसौभाग्यसम्पन्ना भविष्यन्ति न संशयः । उपेतविद्यास्ते सर्वे जनाः स्युः सुखभागिनः
puṁstvasaubhāgyasampannā bhaviṣyanti na saṁśayaḥ upetavidyāste sarve janāḥ syuḥ sukhabhāginaḥ
"Without doubt they shall be endowed with virility and good fortune; furnished with knowledge, all such people shall become sharers in happiness."
Verse 52 (shiva.rudra.188.52)
इति दत्त्वा वरान्देवस्तत्र लिङ्गे लयं ययौ । भार्गवोऽपि निजं धाम प्राप सन्तुष्टमानसः
iti dattvā varāndevastatra liṅge layaṁ yayau bhārgavo'pi nijaṁ dhāma prāpa santuṣṭamānasaḥ
Having thus granted these boons, the god merged into that very linga; and Bhargava too, his mind fully content, returned to his own abode.
Verse 53 (shiva.rudra.188.53)
इति ते कथितं व्यास यथा प्राप्ता तपोबलात् । मृत्युञ्जयाभिधा विद्या किमन्यच्छ्रोतुमिच्छसि
iti te kathitaṁ vyāsa yathā prāptā tapobalāt mṛtyuñjayābhidhā vidyā kimanyacchrotumicchasi
Thus, O Vyasa, I have told you how, by the power of austerity, the knowledge called Mrityunjaya was obtained. What more do you wish to hear?